Denna gång tänkte jag ta upp den annars så ljusskygga musikstilen Black Metal som förutom vi i Sverige är ledande i så är nog vårat grannland Norge snäppet värre.

"True Norwegian Black Metal" kanske får er att tänka på dokumentären med samma namn som mest handlar om Gorgoroth och Gaahl?
Eller varför inte boken med samma namn, där man får följa dokumentärfotografen Peter Beste som har tillbringat de senaste fem åren inom den norska black metal-scenen?

Jag kommer ta upp mycket mycket mer än detta så klart, samt berätta lite mer om en dokumentär vid namn "Until The Light Takes Us", detta kommer jag använda som grund för att bygga upp resten.
Luta dig tillbaka så ska jag försöka ta dig långt in bakom ljuset och in i mörkret av denna gengre och dess grupper, du kommer småskratta lite för att i nästa ögonblick rysa så att hårstråna på dina armar reser sig...

Med band som: Arcturus, Immortal, Darkthrone och Mayhem skapades det vi idag känner till som Black Metal och imponerande nog så startas samtliga band innan 90-talet.
Med denna scen kom också dess ökända händelser så som mord, kyrk"mord"brand och egna mytologi helt slutna för utomstående, som även visar att dom internationella black metal fansen är en av dom mest hängivna, fanatiska och proprietära i världen.
Senare kom även band som Burzum, Emperor, Enslaved, Satyricon, Carpathian Forest och Gorgoroth för att nämna några av dom som kom på det tidiga 90-talet.

Men innan vi går vidare så tänkte jag kasta lite ljus på det som kallades "The Black Circle" eller "Black Metal Inner Circle" som var som en "sekt"/sällskap som innehöll några människor som både lyssna och utövade musikgenren, och deras samlings plats var skivbutiken "Helvete" i Oslo.

Helvete startades av Øystein "Euronymous" Aarseth som även var en av grundarna till gruppen Mayhem, medlemmar från b.la Emperor och Darkthrone besökte denna lokal ofta.
Varg "Greven" Vikernes från gruppen Burzum, var även en flitig besökare.
Från det egna skivbolaget "Deathlike Silence Productions" började Øystein "Euronymous" Aarseth att släppa sina album med Mayhem, något som dom andra grupperna också gjorde men då genom sina egna eller andra bolag också detta för att intresset inte var så stort för denna musik (än), allt skedde mer eller mindre med Helvete som samlingspunkt eller utgångspunkt om man så vill.
Det var också här det välkända tidiga skitiga ljudet för black metal skapades, något som idag är vida känt inom genren.

 

I dokumentären "Until The Light Takes Us" berättar Gylve "Fenris" Nagell om när Darkthrones album "A Blaze In The Northern Sky" skulle släppas så ville inte riktigt bolaget gå med på detta pågrund av att dom ville remixa ljudet, men rädslan av att mista både sitt ansikte utåt samt ett av deras band i deras stall då skulle lämna dom så gick dom med på detta till slut, och idag är detta album en av dom klassikerna i denna genre, även Varg "Greven" Vikernes berättar till exempel lite om inspelningen av albumet "Burzum" i dokumentären.
Han berättar att dom använde den sämsta och minsta gitarrförstärkaren dom kunde hitta och för att spela in resten av ljudet så ville han även ha den absolut sämsta micken som dom kunde hitta, det slutade med att det hela spelades in via ett par hörlurar som han använde som mick.
Anledningen till detta var att han var trött på den välproducerade musiken som fanns under den tiden samt att hålla fast vid genrens underjordiska rötter och att göra musikljudet mer "rått" och "kallt".

Ganska facinerande hur dom tänkte i sitt skapande så här i efterhand och detta var så klart inte Darkthrone och Mayhem ensamma om utan även flera andra av dom tidigare nämnda grupperna gick/går i samma fotspår och historiken lever kvar än i dag i denna krets och genre, även om många av dom idag väljer ett mer genomarbetat och välproducerat sound.
Och till skillnad från artister av andra genrer utförde många black metal-artister inte konserter, band som valde att utföra konserter hade ofta rekvisita på scenen och allt vart även som ett skådespel. 
Mayhem och Gorgoroth bland andra band är kända för sina kontroversiella shower som innehöll spetsade djurhuvuden, falska korsfästelser, medeltida vapen och bandmedlemmarna var ofta täckta av blod, corpse paint användes också så klart bland dessa band.

Men detta var långt i från allt som skedde inom denna väl sammansvetsade krets och dess ljusskygga aktiviteter.

 

Medlemmar och fans av det norska black metal scenen har ansvaret för över 50 anlagda bränder på kristna kyrkor mellan 1992-1996, många av dessa påstog sig Varg "Greven" Vikernes ligga bakom, men han var/är bara dömd för ungefär 3-5 st, resten är väl lite oklart vilka som ligger bakom, detta fick så klart stort medialt pådrag i både tidningar och TV under denna tid så klart.
Många av byggnaderna var flera hundra år gammal och allmänt betraktas som viktiga historiska landmärken, men detta stoppade så klart inte dessa killar från att göra om dessa dåd flera gånger.
Det var kanske lite som en protest mot kristendomen och deras kyrkor, då en del av dessa utövare såg dom som ett hot mot den Nordiska Mytologin och dess historik och menade på att kan dom inte respektera vår kultur så varför ska vi då respektera deras?
Status och rastlösa ungdomar i små orter kan vara en annan, kanske även image och andra åsikter låg/ligger bakom?

Allt detta fortsatte under ganska lång tid och även "copycat" brott utfördes, även utanför Norges gränser.
Med tiden tonade även media ner det hela mer om mer för att inte inspirera samt upplysa om dessa händelser.

  

För att återgå till den mediala storm som uppstog omkring dessa händelser så fick medlemmarna i många av dessa band stor publicitet och status, intervju efter intervju kunde man nu läsa allt mer om dessa grupper, samt att "The Black Circle" eller "Black Metal Inner Circle" vart kallade satanister och dessa dåd vart också klassat som sådana brott, något som t.ex både Varg "Greven" Vikernes  och Gylve "Fenris" Nagell försökt säga och berätta att det låg så mycket mer bakom detta än just som media ville vinkla det hela.

 

Man tycker kanske att detta skulle vara nog med händelser inom dessa kretsar?
Men inte då, den 8 April 1991 begår Per Yngve "Dead" Ohlin som då varit sångare i gruppen Mayhem en längre tid självmord, han beskrivs ofta av sina medmusiker som en underlig och inåtvänd person som även var känd för sitt ökända scenframträdande som involverade att skära sig själv, bära omkring på en död kråka och bar kläder som hade begravts veckor före konserten.

 Den 8 April 1991 hittades han med handlederna uppskurna och ett hagelgevärsår i huvudet av Mayhem gitarristen Øystein "Euronymous" Aarseth.
I ett självmordsbrev kunde man läsa "Ursäkta allt blod" och inkluderade även en ursäkt för han hade använt vapnet inomhus.
Innan polisen kom på plats, gick Øystein "Euronymous" Aarseth till en närliggande butik och köpte en engångskamera för att fotografera liket efter att ha omarrangerat några objekt på platsen. 
En av dessa bilder användes senare som omslag på en bootleg live album med Mayhem kallat "Dawn Of the Black Hearts".

Rykten säger också att Øystein "Euronymous" Aarseth lär ha gjort en stuvning på lite av hans hjärna samt gjort halssmycken bestående av bitar av hans döda medmusikants skallbitar, och även gett bort dessa till andra musiker som han tyckte var värdiga dem, dessa rykten har också bekräftas att vara sanna långt senare.
Jørn "Necrobutcher" Stubberud (bassist i Mayhem) har gjort följande uttalande "Människor blev mer medvetna om black metal scenen efter Dead sköt sig själv.
Jag tror det var Deads självmord som verkligen förändrade scenen."

Och visst var det lite så faktiskt, vid detta laget hade många av dessa grupper nått toppen för länge sedan med sina album och liknande, media hade ju redan sedan en tid vakande ögon på dom och deras verksamhet.
Något som skulle öka ännu mer vid följande händelse.

  

Rivaliteten mellan banden Mayhem och Burzum och då speciellt mellan Varg "Greven" Vikernes och Øystein "Euronymous" Aarseth hade en längre tid varit mycket stor, från att i bandet Mayhem spelat i hop under en period vid 1993 var dom nu alltså ärkefienden, Euronymous hade en gång tidigare utfört hot mot Greven att han skulle kidnappa honom och tortera samt filma det hela, så när han blir inbjuden till Euronymous lägenhet i Bergen, Norge åker han dit med Snorre W. Ruch anledningen till mötet enligt Greven var att det hela gällde en ekonomisk tvist om några Burzum skivor som dom gjort i hop, det skulle upprättas ett kontrakt den kvällen, så blev aldrig fallet.
I stället slutade det hela i ett slagsmål mellan dessa två och resultatet slutade i att Greven högg i hjäl Euronymous, kroppen hittades utanför lägenheten med 23 huggsår, två i huvudet, fem vid halsen och sexton på ryggen.

 Greven greps och fick 21 års fängelse vilket är Norges maxstraff för mordet samt en del kyrkobränder, vid rättegången hävdade Greven att mordet var en typ av självförsvar och när han fick sin dom log han i samma ögonblick, en bild som ofta återgavs i nyhetsmedia så klart.
Detta förklarar han i dokumentären "Until The Light Takes Us" som: "Vad ska man göra liksom?"


Här kan man tro allt är över, men denna kultur lever kvar än idag i denna del av scenen, och även rivalitet mot den Svenska dödsmetal scenen fanns under denna tiden, bland annat Gylve "Fenris" Nagell (Burzum) har sagt följande: "Flera av den norska black metal scenen var trötta på hela death metal scenen" och att "death metal var väldigt ute i Oslo".
Øystein "Euronymous" Aarseth (Mayhem) skickade dödshot till dom mer kommersiella grupperna inom death metal i Europa.
Det påstås också att norska black metal-fans skulle kidnappa och mörda vissa svenska musiker inom death metal scenen.

Själva musikstilen black metal kan väl beskrivas för den oinvigda att gitarrerna använder gälla toner och en hel del distorsion, normalt är också att gitarren spelas med mycket snabba tremols plockningar, ofta skalor, intervall och progressiva ackord som ger den mest disskanta, skrämmande och olycksbådande ljudet.
Gitarrsolon och låga stämningsgitarrer är sällsynta i black metal.
Basgitarren används sällan för att utföra fristående melodier, det är dock inte ovanligt att dom är ohörbara eller att dom följer gitarren.

Trummorna är oftas snabba och använder sig av dubbelstamp samt "blast beat teknik", ofta saknas tydliga vers-refräng sektioner.
I stället har många black metal-låtar långa och repetitiva instrumentala sektioner.

Texterna innehåller allt som oftas ämnen som ateism, antitheism, hedendom, satanism, depression, nihilism, misanthropik och död.
Men även ämnen så som vintern, natur, mytologi, folksagor, filosofi och fantasi.

  

Men som ni redan märkt är det som sagt en sluten krets och från början var det nog tänkt att denna genre skulle vara och förbli "underground" och bara vissa skulle ha tillgång till den, men så vart det inte, det har också genom tiderna ansetts att man varit "untrue" om man t.ex släppt ut sina alster på den komiserella marknaden och även om man uppträtt live, musiken skulle inte vara nått för den breda massan.
Och utan medias stora fokus som faktiskt las ner på allt detta under den här tiden skulle allt detta troligen inte varit lika stort och kanske också sett annorlunda ut idag?
Ännu en gång bevisas medias totala makt på hela samhället som vi faktiskt lever i än idag!!

Det är både svårt och komplicerat att försöka förklara mer om dess magi som musiken faktiskt innehåller, och även om man kan "lära" sig uppskatta den så tror jag det mer är ett val man gör inom sin livstil och musiksmak.
Det kan verka som gloriferande av alla dessa händelser i vissa av era ögon?
Men det är det kanske till viss del, men även en historik och en viktig sådan, och mer än så finns egentligen inte att säga?

Människor har alltid haft svårt att förklara black metal, men vad det hela handlar om är den där odefinierbara saken som fångar upp folk med endas deras musik.
Det är i allra högsta grad en livsstil och ett sätt att tänka där popularitet inte är i fokus utan bara den där lilla rösten som säger "Här är jag och dra åt helvete om du inte kan förstå mig!".

Jag har i detta inlägg fokuserat på en ganska liten del av helheten och självklart finns det mera händelser och band som har och är viktiga för black metalens historia.
För den som vill veta mer rekomenderar jag följande dokumentärer som jag personligen sett så klart och gillar.
Until The Light Takes Us, Satan Rides The Media, True Norwegian Black Metal, Once Upon A Time in Norway.
Även om jag inte läst boken "True Norwegian Black Metal" så rekommenderar jag även den.

Du kan även läsa mer om "Until The Light Takes Us" här på bloggen. 


Burzum - War


Mayhem - Life Eternal


Darkthrone - A Blaze In The Northern Sky


Immortal - Cold Winds Of Funeral Dust

Cheers!!