Imber är ett väldigt aktivt band med deras EP "The Black Swan Theory" i bagaget och de var ganska nyligen också videoaktuella med låten ”The Rabbit Hole”, jag har därför tagit tillfället i akt och känna gruppen lite på pulsen.
Här får vi veta det mesta nya samt framtida planer för gruppen.
Intervjun är med Madde Ceder (Gitarr).

För de där ute som inte känner till gruppen Imber kan ni väl berätta lite mer om er och presentera er lite kort.
- Imber är ett hungrigt, svenskt metalband med feta riff och starka melodier.
Vi är fyra tjejer från Stockholm som lever för att spela musik och gör det mesta själva för att komma framåt.

Vilken genre skulle ni vilja själva säga att ni tillhör?
- Det är alltid svårast att sätta en etikett själv på sin egen musik men vi brukar säga ”poplåtar i metalkostym”. Någon slags modern metal, typ.

Jo, det där med ettiketter och liknande är som sagt svårt, men jag är nog beredd att hålla med dig om er beskrivning.
Berätta gärna lite om er EP ”The Black Swan Theory” samt om eventuellt kommande album?
- EPn släpptes 11/6 2015 och består av fem låtar av lite olika karaktär.
Den är mer personlig än förra plattan och lite mörkare både i soundet och texterna.
Det finns två singlar ute med tillhörande musikvideos, det är låtarna "The Rabbit Hole" och "Typical Illusion".
Kommande album?
Det är väl mer en önskan att göra ett album och att vi spånat på att göra det själva, man får liksom inget gjort om man ska sitta och vänta på tjocka gubbar i musikbranschen.
Vi skriver och skriver massa låtar och jobbar mot det målet.

Det är ju bra jobbat så långt, och det märks att ni är aktiva och inte gillar att ligga på latsidan.
Ni är också videoaktuella med låten ”The Rabbit Hole”, berätta gärna lite mer om videon och låten samt dess budskap.
- "The Rabbit Hole" handlar just om de tjock gubbarna (obs, behöver inte alltid vara en tjock gubbe, men mentaliteten är densamma) som säger att de vill hjälpa en men i själva verket vill de förändra och exploatera en till nåt man inte är, för sin egen vinning.
Fuck that säger vi och har mer och mer kommit till insikten att man måste göra allt själv.
Videos, promotion, bokningar etc.
Det går oftast mycket fortare också.

Jo, att göra mycket själv tror jag också att man tjänar en hel del på även om man kanske måste sammanbeta med olika bolag hit och dit.
Hur skulle ni säga att dynamiken i er grupp är vid låtskrivande, turnerande osv.
- Vi är en väldigt sammansvetsad grupp som oftast tycker exakt likadant om allt, alla hjälper till och bidrar och kommer med idéer.
Om det är någon som säger emot är det utan undantag alltid Lisette, haha!
Men det gör hon bara för att det ska bli en diskussion och för att föra arbetet framåt och inte fastna i ett spår.

 

Skönt att höra att ni har en motpol även om ert sammanbete och grupp dynamik verkar vara bra och stark.
Varför har ni inte lyckas få en fungerande bassist under er tid som band tror ni?
- Vi har helt enkelt inte hittat rätt person.

Det har alltid falerat på nån av pusselbitarna.

Om man tänker att en bandmedlem måste ha allt av följande: rätt musiksmak, duktig på sitt instrument, rätt mentalitet och driv/engagemang, gilla öl, bo relativt nära oss andra.

Då är det svårt att hitta en person som har alla bitarna.

Men det funkar skitbra som vi har det nu, vi fyra är en grym kombination och
Lea: Micke som spelar bas med oss live är underbar!
Basisten kommer när den kommer, vi har ingen brådska att vi måste ta första bästa längre.

 

Skönt att höra att ni lyckas pussla i hop det hela trotts allt.
Nu till en lite mer personlig fråga.
Vet att Madde och Lea är gifta, och undrar hur man lyckas kombinera förhållande med bandet och dess turnerande samt föräldraskapet?
- Det funkar väldigt bra!

Eftersom vi har samma intresse är det ju underbart att kunna dela det med varandra, vi är bästa vänner också. Och angående vår son har vi alltid haft inställningen att det bara är jobbigt om man tycker att det är jobbigt.
Han hänger med på våra spelningar och hänger med barnvakten på hotellet när vi spelar, när vi repar är han med en mormor eller vår homeboy Kim som är en klippa när det gäller barnpassning.

Låter härligt och skönt att den biten också fungerar felfritt.
Och även om jag tänkte helt fel så att My har en gudagåva till röst vet nog de flesta som hört bandet på skiva eller live, men det finns även lite ren sång här och där.
Är det något vi kommer få se mer av i framtiden?
- Förstår faktiskt inte frågan riktigt.
Vi har ju mest ren sång och lite growl här och där..? eller?
De nyare låtarna har samma Imber-anda men drar lite mer åt det hårdare hållet, men vår inställning är alltid att vi gör allt för låtens bästa.
Vi lägger inte in growl i en låt bara för att det är ”coolt” eller ett gitarrsolo bara för att ”man ska ha det”, gynnar det låten kommer det med, annars inte.

Ni får ofta god kritik på era live framträdanden, vad är det som gör er till ett så pass bra liveband tror ni?
- Att vi kör på vårt max varje gång, oavsett om det spöregnar och blåser in på scenen eller 28 grader och sol, är 600 pers eller 4 pers i publiken.
Vi bjuder på en show och visar att vi gillar det.
Vi har analyserat oss själva väldigt mycket och funderat vad vi själva gillar när vi ser ett band uppträda.

Det var faktiskt ett bra tips där för andra band att analysera sig själv och fundera på vad man själv gillar när man ser ett band uppträda.
Hur ser de närmaste turnéplanerna ut?
Kommer ni till Norrköping (där jag bor) i så fall när?

- Vi håller alltid på att boka spelningar och det senaste är 23/10 Klubb Empire i Uppsala, 30/10 akustiskt set på Äggstocksfestivalen i Stockholm, 7/11 Backstage i Trollhättan.
Inget i Norrköping just nu, har du tips på spelställen är det bara att säga till.

Vad står ert bandnamn "Imber" för?
Om något?
Tanken bakom och hur ni kom på det?
- När vi valde det var det inte med i tanken bakom men efterforskningar visar att det är en övergiven stad i Wales där de provskjuter vapen och har militärövningar, det betyder Regn på Latin och är ett fornnordiskt kvinnonamn, så symboliken kan ju va cool ändå.

Tyckte mest det lät tufft och myspace-namnet var ledigt.

 

Där ser man, och ibland är det inte så komplicerat med bandnamn.
Avsluta gärna med några ord till mina läsare.
- Om du blev nyfiken på vilka vi är och vår musik finns vår musik på Spotify, och våra videos på Youtube.
Kolla in länkarna här nedan.
Följ oss gärna på Instagram också, där kommer massa random shiet upp titt som tätt.

facebook.com/imberofficial
youtube.com/imberofficial
Instagram: @imberofficial

Då tackar jag för denna intervju och hoppas på att se er live snart igen.
Lycka till med allt i er väg med så klart.

Cheers!!

 

Gruppen Thundermother har varit väldigt aktiva i sommar och syns och spelat på många festivaler genom Sverige och även en del utomlands.
Med ett album i bagaget och ett nytt album på gång så ligger absolut inte gruppen i fråga på latsidan.

Ganska nyligen stod de på en av Skogsröjets scener för att sedan åka vidare till Karlslundsfestivalen och Getaway Rock Festival, så nu kommer en exklusiv intervju med bandet om nya skivan, nya videon och turnér och mycket mycket mer...

 

Hej och hur är läget?
Presentera dig gärna lite kort.
- Hej!
Allt bra tack!
Jag, Linda sitter på jobbet och inväntar morgondagen då jag hoppar på tåget och möter upp tjejerna i Gävle för signering, videoinspelning och gig på Getaway!
Hoppas du/ni kommer!

Det låter som ännu en "busy" day och det låter som ett spännande äventyr som du har framför dig, eran debutalbum "Rock 'N' Roll Disaster" kom ut den 2014-04-16, hur tycker ni att det mottagits?!

- Det har varit grymt!

Vi har fått mycket fina recensioner av plattan, hamnade som nr två på Sveriges hårdrockslista, schyssta gig och där med ännu fler otroligt fina fans.

Riktigt kul!

Med all rätt kan jag tycka då skivan och ni är riktigt grymma så som på album och live, berätta gärna lite om ert kommande album ”Road Fever” och vad kan vi fans förvänta oss av den?
- Ännu mer ös, mer riffbaserade låtar!
Snabbare och göttig rock n roll!
Gillade man förra plattan tror jag man gillar denna snäppet mer.

Oj, detta får mig ju att se fram emot skivan ännu mer faktiskt.
Ganska nyligen släpptes videon ”It´s just a tease”, berätta lite om arbetet bakom videon och de medverkande. Låten i sig får du också gärna avslöja lite gosaker om med.
- Vi kom i kontakt med René som spelade in videon, vi blev frågade om idé till låten vilket vi pratade mycket om. Alla hade väl samma vision men det var Jo som kom upp med storyn och smådetaljer som var kul, även vilka människor som skulle spela rollerna bra!
Vi spelade in allt på i stort sett en dag och i Göteborg, live gig, och alla scener.
Låten har Filippa skrivit och handlar, precis som video-storyn är om, om en tjej som ska ut på en date med denna slibbiga killen.
Backslick, rolexklocka, fet bil och dricker champagne.
Pratar bara om sig själv och är väldigt egocentrisk.
Denna bruden "teasar" bara honom för hon är egentligen inte alls intresserad av denna typen av kille.
Hon blir uttråkad av hans personlighet och kvällen slutar hon med fest ihop med sina rockers och lämnar tidig morgon på en motorcykel med en riktigt het rockstjärna (Adde, Hardcore Superstar).
Kolla in den!

Ja, både videon är grymt bra tycker jag.
Ser riktig proffsig ut, enligt rykten ska ni ha ”headhuntat” Clare Cunningham (sång), kan du kasta lite mer ljus på hur det gick till?
- Haha, vi och framför allt Filippa letade efter vem som skulle bli sångerska av Thundermother i medlemsbytet.
Vi hittade ingen här i Sverige som var 100.
Vår polare Nathalie hade spanat runt på youtube och hittade Clare där på en inspelning.
Filippa blev såld pch fick tag på hennes nummer, ringde till England och övertalade henne att komma till Sverige för att sjunga i Thundermother - och så blev det.

Fasen vilken resa med ett gott slut, och vilken tur att ni lyckades värva henne.
Är det någon mer i bandet som också varit ”headhunted”?

- Nej, det kan jag inte påstå.

 

- Metaltown såklart, vårt allra första gig ihop tror jag betyder mycket för alla.
Vi träffades som sagt första gången dagen innan.. Sen var Sweden Rock förra sommaren helt fantastiskt!

 

- Vi har spelat där ihop förut och det blir för två somrar sen och vi älskar Skogsröjet, arrangemanget är super, personal och publik!
I detta nuet har vi precis spelat där, vi hade grymt kul och hoppas vi kommer tillbaka nästa sommar med nya plattan!

Då får vi hoppas att ni återkommer dit nästa sommar som sagt.
Berätta gärna lite hur det ser ut när ni gör album/låtar/riff/texter osv.
- Första plattan skrevs när bandet startades, sen drog det ut otroligt mycket på tid innan den väl blev inspelad pga så mycket gigande.
Filippa skrev mestadels av allt på plattan, inför vår andra platta hade Filippa redan skrivit 12 nya låtar precis när första skivan släpptes, det blev lite snabba ryck in i studion och de flesta av dessa låtarna funkade alldeles utmärkt.
Vi har jobbat ihop men det är framförallt Filippa som skrivit låtarna mm.

Okej, låter som att ni är ett snabbt anpassat band vilket är bra.
Vilka grupper ligger närmast er egen musik om ni får säga det själva?
- Ac/dc och Airbourne style.

Hur ser era turnéplanerna ut den närmaste framtiden?

- Just nu betar vi av festivalspelningarna i sommar, i höst i om skivsläppet blir det Europa turné, Spanien turné och release i större städerna i Sverige.

Något att se fram emot med andra ord.
Avsluta gärna med några ord till mina läsare.
- Köp vår nya platta, och framför allt kom till våra gig och rocka med oss!
Ni kommer Inte ångra er!
Syns på vägarna!

Thundermother - It´s Just a Tease (Album: Road Fever)

Cheers!!

 

Virgin Steele is an heavy metal band from New York, originally formed in 1981.
The band released a few career highlights albums (Noble Savage, The Marriage of Heaven and Hell Part I, The Marriage of Heaven and Hell Part II and Invictus).
In recent years, they have enriched their sound with elements of musical theatre, progressive and symphonic metal.

Here is an interview with David DeFeis (he is the main composer and leader of the band).

Cheers & hello to you…What’s up is the new album comes out this week and all is hanging pretty nicely at the moment.

Sure.
We came together via the musical trade papers of the day.
I was going to college with a guy named Joe, who eventually became the bass player on the first few albums. What happened was I answered an advert in the local paper called “GOOD TIMES”.
The ad said something like… musicians seek singer for an upcoming tour planned…. (there WASN'T!) – but anyway…naturally, I was very intrigued.
Upon phoning the number in the ad, I spoke with a guitarist named, Jack.
We arranged to meet at a nearby rehearsal studio the next day.
I arrived on time, but there was nothing scheduled for us, as Jack had forgotten to book the time!
It was the typical musician first meeting chaos.
I suggested that he and the drummer, Joey Ayvazian come back to my place where I had all my gear set up, to afford them the opportunity to hear my singing and keyboard playing.

 

I played three songs for them, 'NO QUARTER', by LED ZEPPELIN, 'CHILD IN TIME', by DEEP PURPLE and 'CATCH THE RAINBOW', by RAINBOW.
They liked what they heard and asked me to join the band on the spot.
While I was interested, I had yet to hear them play.
I suggested that we jam together first, which we did a day or so later.
I thought that Jack and Joey were great, the same could not be said of their bass player, (in all fairness he had only been playing about 8 months at the time)…and therefore, I suggested my friend, Joe O.
They agreed that Joe was better than the guy that they were working with, ergo, he was in - their guy was out. And it is from these small beginnings that VIRGIN STEELE was born.

 

After rehearsing for about three weeks, we entered the studio to record what we thought would be only a demo - It was, in actuality, VIRGIN STEELE ONE.
The album was recorded mostly live in the studio, with very few overdubs.
The entire thing cost about $ 1,000 dollars and took about a week to record and mix.
As I mentioned earlier, we thought we were recording demos, but...We began sending our 'demo' out to all the various metal/rock magazines and fanzines.
They all liked it, and interest began to build.
The Fan mail started pouring in, and then, SHRAPNEL RECORDS president, Mike Varney called us.
That call was to inform us of his wish to include us in his US METAL, VOLUME II COMPILATION album.
The featured track was 'CHILDREN OF THE STORM', from VS “1”.

 

After the release of 'US METAL-II', the floodgates opened.
More people knew about us, more fans were writing, so we felt that we should press up the demo/album ourselves to see what would happen.
The first pressing of 5,000 copies sold out in a matter of weeks.
I sold many from the trunk of my car.
I drove boxes of VS “1” records to distributors all over the East Coast of the States (This was a great way to learn how the music business actually works!!!).
Before the second pressing of 5,000 sold out, we had several label offers.
Things looked great, we were sparking interest in record companies, and our fan mail was becoming more interesting.
Two letters in particular stand out, one from a young band who were from Seattle.
Their name was – QUEENSRYCHE, the other, from California, also a band, who went by the name of METALLICA.

 

The best offer from a record company came from an English label called, MUSIC FOR NATIONS.
We signed with them and were their very first release, MFN 1. METALLICA, WASP, MANOWAR and MERCYFUL FATE later joined us on this label.
It was a very exciting time, it was the New Wave of American and British Heavy Metal, and magazines like KERRANG and METAL FORCES in England were giving us great reviews.
In the USA, we began supporting many great bands like MOTORHEAD, KROKUS, and MANOWAR, with whom we later did a very enjoyable German tour in 1987.
And so it went for a couple of years…in 1984 we changed the guitar player.
We brought in my long time friend Edward Pursino, and he has been performing and recording with me ever since. In 1994 we brought in drummer Frank Gilchriest, and he remained with us until 2014, and in 2000 after a few other bass player changes we brought in Josh Block who has also remained in the band up to now. 

From the early days to now our music has grown and developed along several different lines.
We became more symphonic and orchestral on some records, and the dynamic range Increased to encompass everything from over the top bombast, to more gentle moments and darker somber tracks, as well as fast and aggressive songs.
And now we are giving free reign to the Bluesier side of what we do, what I call the “GOTHIC BLUES” sound….

 

The old cliché’ holds true….”when one door closes…another door opens”.
Changes like that push you forward to develop more strings to your bow…another cliché’ but it is nevertheless true.

I see, and I can only agree to some of it from my perspective.
Can you tell us some more about the came back in 1993 and the 20th years anniversary in 2002.

1993 was the period of LIFE AMONG THE RUINS. (The album name that was released that year)
We had just fired our manager and we were building the band back up again, and that was the first release to put us back in the game.
We put the record out, toured Germany/Europe, and then went right back into the studio and made two of the classic albums in our Catalogue…1994’s THE MARRIAGE OF HEAVEN & HELL PART 1, and 1995 saw the release of THE MARRIAGE OF HEAVEN & HELL PART 2. 2001, saw the completion of THE HOUSE OF ATREUS ACT 2, and featured a very long tour of Europe.

 

Then in 2002, I completed what became the second METAL-OPERA that premiered in Germany, on the Theatrical Stage, and began writing what would be the third METAL-OPERA.
We also issued THE BOOK OF BURNING that year, and HYMNS TO VICTORY…and we also re-issued the very first two albums.

 

 

Lyrically the album is related to my world…the madness of how I live and the people who I have relationships with…the wine…the Women… “NOCTURNES”, isn’t a concept album with a linear plot that you have to follow from point A to point B, C and on to Z..., like THE HOUSE OF ATREUS was, it is more a collection of songs that came together nicely & work well together, and have a thread or a through line which connect most of the songs.

The album mainly is about relationship issues and what happens when one person’s energy or sphere comes into contact with another person’s orbit, chemistry, sphere...and the resultant sparks that fly…It largely deals with the negative aspects of what I just mentioned.

It’s also about our connection with ourselves…our loves and hates…passions, obsessions…and the things that drive us on.

But it is not only about connections between people, but also places, and again ideas, desires…and all our complexities.

In addition the album is also about the connections between entities.... as in all sorts of beings, not necessarily human beings…but also Gods & Goddesses, Spirits, Elements, or whatever.

But to be brief the album is essentially about connections between people.

People and their belief systems, people and their "Gods"…people and their philosophies and also the various substances both chemical, medical and otherwise, that we inject into our daily or nightly rituals and our entire worldview, and all the madness of what drives us forwards & backwards, makes us who we are and takes us where we may…or quite possibly may not be going.

To sum it up this album is about.... the three o'clock in the morning sweats, and the dark night of the soul and all the various ways in which humans can entangle themselves, or destroy themselves…so the album's title explains what the attitude of the Work is all about.

Musically speaking the album features a nice combination of the various elements that some of our other albums had, from the aggressive to the dark, and moody…to the epic, the romantic, and the straight-ahead, plus it also contains as I mentioned above, this new element that has been creeping into my writing….what I call “GOTHIC BLUES” .

So we are still moving forward and developing.

 

 

I mean that we are inspired and in touch with the dark side and the aggressive side of music…what I call the “bones of the mountain” sound…A primitive, heavy quality, combined with some of the “mood” from 19th century “Classical” music…people like Chopin, Verdi & Wagner.
And we run the gamut from bombastic and barbaric to the more romantic and calmer…

The Gods & Goddesses are all so very human, as they were made by humans in the same image…this is always interesting.
You have entities like Zeus running around lusting after every woman he sees…this can make for some very crazy situations.
I was brought up in a kind of Theatrical house where my Father was putting on Plays…Greek Tragedy, Shakespeare…etc. plus my other siblings were either involved with Classical music, Opera or Rock & Metal…I was inspired by it all.

 

Greetings Readers…I wish you all the very best and I thank you most kindly for all your support, belief and enthusiasm….
Keep well…BY THE GODS & GODDESSES….
David DeFeis
June 22, 2015

Cheers!!

Frantic Amber spelar melodiös death metal och kommer från Stockholm och har medlemmar med rötter även i Danmark, Japan och Colombia.
Bandet är nu skivaktuella med sitt fullängdsalbum, ”Burning insight” som kommer ut den 17:e April.

Jag passade därför på att känna gruppen på pulsen så här inför skivsläpp och turnéplaner och mycket annat spännande.

 

 

Vi hade skivan inspelad och klar redan förra året, men olika faktorer som t ex medlemsbyten gjorde att vi först fokuserade på att bli ett helgjutet band innan vi signade ett distributionsavtal medan vi passade på att släppa två singlar med varsin musikvideo och spela mycket live.
Vi släppte även skivan i Sverige den 17:e September och hade releasefest, men vi har mest sålt den på gig.
Nu blir "Burning Insight" tillgängligt internationellt genom Border Music 17:e april.

Okej, det låter bra och jag ser fram i mot erat släpp.
Ska bli intressant att lyssna på.
Ganska nyligen när ni spelade in er musikvideo så stormades platsen av polisen, berätta gärna lite mer om denna händelse. (Här kan ni läsa om händelsen i Aftonbladet)

Det var den andra av två helger, första var i solsken och helt lugnt 8 timmars filmande.
Andra helgen var ungefär lika lång och vi skulle precis packa ihop allt och förflytta oss då vi helt plötsligt blev omringade av polis och prickskyttar som skrek -ner på marken!
Först trodde vi det var nåt skämt, men synen av vapnen och deras polisvästar gjorde att vi förstod allvaret.
När det framkommit vad det hela handlade om, att vi filmade scener med softairguns för en musikvideo, var dom jättetrevliga och en polis ville ha en skiva.

Måste varit en intensiv och annorlunda upplevelse, skönt att allt löste sig till slut då.
Förutom att ni ska spela på Sweden Rock Festival och Metallsvenskan i år, har ni några andra turnéställen som ni ser fram emot lite extra?

Det ska bli så otroligt kul att återvända till Sweden Rock, samt spela på årets Metallsvenskan!
Senare har vi mindre turnéer inbokade i bland annat holland och vi håller fortfarande på att boka för fullt.

Okej, antar att ni komme ha det ganska fullt upp då med andra ord.
Spännande, och lycka till.
Kan ni berätta lite om hur arbetet och fördelningen ser ut när ni skapar er musik?

Det börjar för det mesta med ett riff och sen utvecklar sig musiken därifrån, Mio brukar vara den som syr ihop paketet.
Sedan har vi har många rundor eller iterationer med varje låt där alla är med och tycker, ändrar och utvecklar.
När musiken är klar för text, skriver Elizabeth ett upplägg där vi igen har iterationer och jobbar vidare på låten som sin helhet tills alla är nöjda.

Låter som ni har en ganska jämn och bra fördelning av erat arbete.
Ni har bytt lite medlemmar sedan jag kollade in er sist, kan ni berätta lite om det och varför det blivit så?

Vi ville olika saker och det blev mer och mer tydligt i arbetet med skivan.
Det verkar vara ganska vanligt för band när de går in i en sådan period att det blir slitningar, då allt man tycker om musiken och stilen ställs på sin spets.
Därför är det så skönt att våra nya medlemmar Madeleine och Mac är så entusiastiska för vårat koncept och inriktning, tack vare det har bandet också fått en nystart.

Okej, det låter bra för framtiden också måste jag säga.
Och ibland måste saker få sin naturliga gång.
Har ni något ”bästa minne” som band, och vad är det i så fall?

Det alltid svårt att välja ett roligt minne, då vi har så många, men releasefesten vi höll för Burning Insight skivsläppet i Sverige var otroligt kul.
Vi arrangerade spelningen tillsammans med Black Carpet och banden Hysterica och Gormathon.
Varför vi frågade just de banden att spela på vår releasefest har att göra med att vi spelade med dem på en av våra första spelningar.
Det var på ett ställe i Sävsjö och på något sätt klickade vi med alla där.
Sen dess har vi varit på turné i Ryssland med Hysterica, vilket var fantastiskt roligt, och vi har i Sverige spelat många gånger med Gormathon.
Sångaren i Gormathon, Tony, är också med i vår musikvideo Ghost.
Det var därför väldigt speciellt på vår releasefest då vi känt dem sedan vi startade, det kändes som en slags återförening.
Releasefesten var en av våra första spelningar med nya sättningen också, det var väldigt häftigt att stå på scen med Madeleine och Mac.
Energin och stämningen i bandet var på topp och det var många kända ansikten i publiken som har följt oss sedan början.
Det var också kul att Deadly Seams kom och gästade innan spelningen med catwalk, där även Elizabeth gick som modell.

Wow, vilken resa och vilket minne!
Avsluta gärna med några ord till mina läsare.

Vi vill säga ett stort tack till alla dem som följer Frantic Amber och vi är så tacksamma för era support!
Hoppas att ni tar bra emot vår debutalbum Burning Insight och att vi snart syns till en konsert där vi kan rocka ihop.

Cheers!!

 

I morgon kommer dom stå på en Norrköpings scen igen på Munken In the Park (Saliga Munken), en spelning som inte annonserats ut som de andra(?)
Vad passar då bättre än en exklusiv intervju med bandet?
Här kommer den!!

Läget är bara bra i sommarvärmen, semester just nu och så försöker vi klämma in några rep inför Munken-spelningen. Men det är inte så lätt att samla alla när alla har semester.

Låter bra det och antar att ni är lite upptagna med allt.
Och efter att Norge och punkfestivalen Kanalrock så återförenades ni för några spelningar, vad var det som fick er att göra det efter så lång tystnad?

Vet inte riktigt.
Helt plötsligt tyckte vi att det kunde vara kul, som en engångsgrej.

 

Okej, personligen hoppas jag att det är mer än en engångsgrej, och är det lika kul nu som då att spela live?

Ja absolut.
Skulle säga att det är roligare nu.
Men förr spelade vi ju så ofta, typ varje helg och då blir det ju så att man gör en del spelningar där det kanske står 20 betalande i publiken där man har hållit på och släpat instrument och ska resa långt.
Så dom spelningarna vill vi inte göra nu igen, det är vi för bekväma för.
Nu har vi ju återförenats för att göra ett fåtal spelningar där vi vet att det blir mycket folk och det blir bra drag.
Vi kommer inte att börja resa runt och spela lika mycket igen som vi gjorde då.

 

Nä, det kan man ju förstå.
Vad har publiken på Munken In The Park att förvänta sig av er på scen ?
Något speciellt planerat?

Inget speciellt planerat mer än att vi ser det som en jättestor grej, så vi har förberett oss noga.
Och Georga kommer att vara med som gästaartist på Orgel och gitarr på nästan hela spelningen.
Han var ju fast medlem i bandet under en kort tid i början av 90 talet och nu känns han nästan som det igen.

 

 

"Jag vill" har jag inget speciellt minne av hur den kom till , varken när det gäller text eller musik.
Men jag vet att vi hade en grovmix på den inför inspelningarna till albumet ”Nöjd” där texten gick . "Jag vill bajsa, men jag har inget papper". ha ha .
Pubertalt som faan, men vi tyckte det var kul då.

Tur att den kassetten är bortslarvad.

 

"Ballden om Olsson" har jag inte heller nåt speciellt minne av varför vi tog upp på repertoaren.
Tror Micke Pihlblad hittade den nånstans och jag tror att vi mest började köra den som ett skämt, men som sagt det var länge sen så jag minns inte.

 

Men vart hittar ni inspiration till texter och musik?

Kan inte svara på det eftersom vi gjorde våra låtar på 90-talet och vi inte har skrivit en enda låt sen dess.
Men vi hittade väl texter i vår vardag och i orättvisor vi såg i världen, mm.

 

 

Jaa du. Troligen kommer vi nog att fortsätta som band, men kanske bara spela nån gång om året.
Vi har inte planerat eller sagt nåt annat än att vi ska göra dessa två spelningar på Munken och på Munchenbryggeriet i September.

 

 

Nej, det kommer vi inte att göra.

 

Det var synd tycker jag, har ni några tips för blivande musiker/ungdomar?

Inte mycket.
Det ringde en kompis son till mig häromdan och frågade om jag visste nåt bra ställe att spela in på, men jag har noll koll på sånt idag.

 

 

Passa på och kom och kolla på oss på Munken in the park, eller på Munchenbryggeriet, för som sagt…..

Om vi över huvudtaget kommer att spela nåt mer, så kommer det bli väldigt sällan och vid speciella tillfällen.

Tack ska ni ha.
Personligen kommer jag tyvärr missa denna tillställning då jag kommer vara på Skogsröjet (Inför Skogsröjet 2014), men det hindrar ju inte er att gå på denna musikfest.

Cheers!!

 

Asta Kask startades 1978 under namnet X-tas i Töreboda, Skaraborgs län.
Första uppsättningen av bandet bestod av Micke Blomqvist, Pelle Karlsson, Uffe Karlsson och Stefan Hovbjer. Någon gång runt 1980 bytte bandet namn till Asta Kask och bytte gitarrist till Steve Aktiv och började spela alltmer frekvent ute i Sverige.

 

Efter att just kommit hem från en turné i Finland 3/4 - 5/4, och den 12 April står dom på Dynamos scen här i Norrköping.
Dom är också skivaktuella med albumet "Handen På Hjärtat".

Där med passade jag på att ta en intervjua med dem, här får ni alla svaren om det senaste albumet, framtida planer och deras popularitet utomlands.

Vi får även svar på om dom någonsin stått på en scen här i Norrköping!!

I intervjun deltar Bonni Pontén (Gitarr/Sång), Michael Blomqvist (Gitarr/Sång och David Stark (Trummor).

 

 

Majk: Tack bra.
Bonni: Helt ok.
Dadde: utarbetat men peppad inför helgen! 

 

Majk: Vi håller nog inte med om att det varit en längre tids tystnad direkt.
Vi har kört ganska intensivt i flera år nu.
Kanske inte med en sammanhållen turne men ändå rätt tätt med gigs.
Vi kanske har gjort väldigt mycket utomlands senare åren, men inte legat på latsidan för det.
Att vi nu släppte ett nytt album ” Handen på hjärtat” kändes väl mest naturligt efter senaste släppet 2006.
Att sedan följa upp skivan med en turné känns ju skitkul och även det att göra massa Sverige gig igen känns ju intressant och kul.
Faktiskt så har denna turnen funkat skitbra so far med mycket publik och skön stämmning hittills.
Vi gör ju bara det som vi älskar.

Bonni: Håller med Majk.
Vi har ju passat på att låta Sverige ”vila” lite till förmån för lite utlandsgrejjer.
Nu var det dags för ett album helt enkelt.

Dadde: Håller med Majk där, vi har ju kört på med strögig i Sverige och lite längre turnéer i utlandet... Men rent släppmässigt har det iof vart rätt tyst.
Vi har haft tummen uppe ganska långt.
Av logistiska skäl kan vi inte repa som vanliga band så den kreativa biten hade svalnat lite.
Viljan och kanske framförallt önskan om att göra ny musik fanns där men det var trögstartat att få igång processen att fokusera på en ny skiva.
Vissa av låtarna har haft embryon i ett par år men det var väl när vi bokat studiotid som paniken inföll sig å vi insåg att "nu jävlar måste vi repa å skriva låtar".
Under 1-2 månader började idéerna strömma till å repträffarna intensifierades.
Men låtarna var långt ifrån klara när vi väl klev in i studion.
Men ut kom vi med en platta jag fortfarande är jävligt stolt över- och äntligen får vi spela dom här låtarna live.
Det är ball.

 

Majk: Vi har inga datum eller planer för det, men visst är det en kittlande tanke.
Vi ska göra klart denna turneen sista Maj och sedan får vi se vart det lutar.

Bonni: Ja, vi har som sagt lekt lite med tanken.
Vi gigar på och funderar vidare så återkommer vi i frågan …….

Dadde: Hoppas.

 

Majk: Mig veterligen har vi aldrig lirat i Norrköping , inte ens på 80 talet.
Det ska bli kul som fan att äntligen sätta en nål på kartan där också.
Vi har ju lirat mycket i Linköping men från Peking har det alltid varit tyst.

Bonni: Japp …Linköping och Motala ….men aldrig Norrköping.
Nu hoppas vi att SkrotNisse och Björkman dyker upp.

 

Majk: Samma som alltid när vi lirar.
Vi kör en mix av riktigt gammalt och nytt i ett tempo som får publiken att krokna ibland.
När publiken verkar bli trötta då lägger vi i en växel till och utmanar till sista droppen.
Vi kommer ju också med sthlm s bandet Stilett på denna turne’n.
Vi utlovar ett röj och hoppas få detsamma tillbaka.

Bonni: Om vi dessutom löser gåtan till spontan självförbränning så kanske vi kan bjuda på det också!

 

 

Majk: Vi är ett jävligt politiskt band idag.
Vi har i alla år tidigare inte velat sätta oss i knät på något parti för att kunna sparka åt alla håll.
Men idag när nationalismen och smygrasismen visar sitt fula tryne även inom riksdagens väggar var vi tvungna att ta ställning.
Vi står inte bakom ett parti men har gjort ganska klart vilka vi inte stödjer.
Tycker du inte att vi är tydliga?

Bonni: Det är ju så som det alltid har varit att Asta Kask inte är något politiskt kollektiv.
Vi är ju fyra individer som alla har egna tankar och funderingar, och åsikter.
Men visst är det så att vi nog måste se oss som politiska, och i de politiska budskapen står vi eniga i bandet.

 

Dadde: Partipolitiken lämnar vi därhän, men jag tycker vi är ganska tydliga med vilka partier vi absolut inte stödjer.

 

 

Majk: Vi är betydligt argare och tydligare idag.
Förr fanns det ofta lite humor och lattjolajbans i texterna och musiken som alla band höll på med på 80 talet.
Vi lessnade på Åsa Nisse Punken och tycker att det är jävligt viktigt att leva som man lär.

Bonni: Tjuriga gubbjävlar!

Dadde: Svårt för mig att säga som bara vart med sen 2004, men vi är absolut argare, mer frustrerade med det politiska klimatet, och det tar upp mer av ens tankeverksamhet idag än det gjorde när vi släppte förra plattan 2006, när den kom ut hade Reinfeldt suttit på tronen i en månad och vi hade inte ännu sett konsekvenserna utav alliansen.
Att Handen på hjärtat har en argare och är en mer politiskt laddad skiva faller sig helt enkelt naturligt - den speglar oss och våra tankar och känslor.

 

 

Majk: Den frågan kommer du aldrig få svar på.
Det klart namnet betyder något för oss.

 

Bonni: Ond bråd död ….och strukturerad sinnesförvirring!

Det får vara en väl bevarad hemlighet med andra ord?!

Majk: Nej vi garvade väl mest åt det och såg det som en flirt.
Men jag vet att dåvarande bolag och förlag var rätt sura på stölden.
Det försöktes nog göra en deal med deras förlag men som alltid i denna bransch så blir man rövknullad.
Vi kunde ju snott någon av deras låtar men det fanns ju inga bra.

Bonni: Ja, det var ju ganska tydligt var texten kom ifrån, och Zak o gubbarna förnekade ju inte detta på nåt vis. Det kom till ett fullständigt samförstånd i detta, men sen hände grejjer med deras eget management och förlag. De blev blåsta, vi blev blåsta ….life goes on!

 

 

Majk: Nej men vi tar det som en flirt och gillar det.
Det finns Japanska band som sjunger Asta Kask låtar på svenska bättre än oss.
Brasilianska Agrotoxico gör det. Spanska band gör det också.
Det är ok till en viss del. Vi känner ju gubbarna i Rasta Knast nu , men brukar också pika dem ibland för att de snodde inte bara våra låtar utan även vår logga.
Det blir lite fånigt ibland när vi turne’rar i Tyskland och folk kommer fram efteråt och säger att det var bra…..

”men varför kör ni bara Rasta Knast covers?” ….Gör gärna covers men var tydligare med upphovsrätten.

 

Bonni: Ja, jag kan ju tycka att det är lite ripoff och inte så kul längre.
Bandet i fråga står ju helt på egna ben numer ….men marknadför sig fortsatt med vår logga …..hm …… Men som sagt, vi är vänner och gör inte detta till någon konflikt på nåt sätt.

 

 

Majk: Vi är jävligt glada för mottagandet på våra spelningar.
Vi är få förunnade att få göra det man älskar mest och få så bra respons tillbaka.
Vi har ibland 3 generationer i publiken och alla har lika kul.
De yngre röjer hårdast längst fram och nostalgikerna står med armarna i kors och stampar takten med ett fånflin.
Längst bak står föräldrarna till de längst fram.
Det är fantastiskt.
Utomlands finns det ju en språkbarriär emellan oss men känslan är densamma.

Dadde: Det är bara å tacka å ta emot.
Jag älskar det här av hela mitt hjärta- att va ute å spela med dom här gubbarna är så jävla kul, och utan att slå oss för bröstet så tycker jag själv vi har blivit ett mycket bättre liveband med åren.
Publiken ger oss energin att fortsätta och det tackar vi för.

 

 

Majk: Världen har blivit så liten.
Redan på 80 talet fick vi förfrågningar om utlandet.
Vi vågade inte chansa då på att det skulle funka ekonomiskt och så vidare.
Men våra skivor sålde utomlands och kasettkopieringen blomstrade.
Sedan kom internet och helt plötsligt så blev avstånden mindre.
En fråga fick svar inom någon sekund.
Vi har själva blivit nyfikna på vad som gör att Japaner och Tyskar och Colombianer tycker att det är OK att vi sjunger på Svenska.
De förklarar det med att det är känslan som tar dem.
Vi funderade ett tag på att översätta texterna till engelska men slog det ur hågen fort.
Det skulle bli asfånigt och krystat.
Det var på Svenska de upptäckte oss och så får de det serverat.
Inte föränns senaste skivan har vi skickat med översättningar av textbladen.
Det märkte vi snart att det gjorde skillnad.
Men som sagt….de känner känslan.
Vi blir ju lite rumphuggna utomlands då vi faktiskt tycker att texterna utgör största delen av en Asta Kask låt. Men de gillar det och vi får åka på roliga turne’er över hela världen. ;) Win Win.

Bonni: Ja, och internet i sig har väl också öppnat vägen för de ”små” språken.
Folk har nog blivit mer toleranta och hemtama med att band sjunger på sina språk.
Det går ju att skaffa sig förståelse för texter och så med lite sökmotorer och knapptryckande.
Som Majk säger ….världen har blivit mycket mindre!

 

 

Majk: Hehehehe
Det är ju inte för regeringen vi lirar.
Publiken där är som här.
Men visst var det tjorvigt att smyga sig in i USA som kritiker till landet.
Vi blev rätt hårt kollade men lyckades smyga in under radarn.
Världens räddaste land kom faktiskt till under en USA turn’e.

Bonni: En eventuell uppföljningsturné i US kan ju kanske vara hotad …..men det skulle ju bara vara ett kvitto på vad vi sjunger!

 

Det ska bli spännande att få följa den resan då.
Och avsluta gärna med några ord till mina läsare.

Majk: Tack som fan för visat intresse och vi hoppas att hela jävla Norrköping kommer till Dynamo giget.
Vi utmanar er !!!!!!

Dadde: Tack tack, vi ses i Peking!

Bonni: Japp ….och kom ihåg ….SkrotNisse och Björkman står på gästlistan!!

 

Tack för er tid och intervjun.

Cheers!!

 

 

 

Crucified Barbara är en svensk musikgrupp som bildades 1998 i Stockholm, dom blandar thrash metal, sleaze och hårdrock.

Dom är också skivaktuella med albumet "The Midnight Chase".

 

Efter att just kommit hem från sin massiva turné "North American Tour" så kommer de den 11 Maj att spela här i Norrköping (igen).
Där med passade jag på att ta en intervjua med dem, här får ni alla svaren om turnéliv, groupies och melodifestival.

 

 

Dags att släppa lös Mia Coldheart (sång).

 

- Jag mår fantastiskt, jag har varit på 2 dagars ridkurs på Strömsholms ridskola och fått träna hästhoppning för en av Sveriges främsta hoppryttare Jens Fredricson vilket har gett mig massor av inspiration och ny energi.

Kom hem på förmiddagen och resten av dagen har gått åt att svara på mail och uppdatera hemsidan.

Den andra, lite mindre rockiga sidan av rock’n’roll-livet.

 

- Vi har gjort en megalång as-cool resa genom hela USA och även spelat i Kanada, 6 veckor i en överbelamrad turnébuss tillsammans med Crashdiet och Snakeskyn Whiskey + crew.

Vi har verkligen fått sett så mycket man kan på en turné.

Vi har spelat på allt från mexikanska små bikerbarer med 10 pers i publiken och ljuset från toaletten som enda ljuskälla in på ”scenen”, till ett slutsålt Gremercy Theater i New York med 500 aspeppade rockers, jag slösade bort hela min lediga New York dag med att ligga bakis på en bäddsoffa hemma hos en tatuerartjej i Brooklyn (men det var värt det för kvällen innan var fantastisk), vi spelade inför ett fullsatt hus på Whisky a Go Go i Hollywood, vi har ätit vegetariska bönburritos så det sipprar fortfarande ur öronen, bestämde oss ganska snabbt att vi inte skulle följa efter de andra bandens exempel att kräkas i sin egen säng (jo då, en från varje av de andra banden lyckades, vilka får ni fråga dem, nämner inga namn), några av oss fick se Grand Canyon, och vi har sett oändligt många amerikanska parkeringsplatser…

Det har varit sån bra pepp på gigen, extremt bra respons och bemötande från publiken.

De flesta hade aldrig hört talas om oss innan ens men det var ett par som följt oss ända sen starten och som man haft kontakt med via MySpace till och med, så det var många coola möten!

Det är verkligen inte sista gången vi åker till USA, tvärtom.

 

- Crashdiet har vi ju känt sen vi började spela, vi brukade ju spela på samma demoklubbar och hänga på rockställena ihop i början av 2000-talet så det känns skitroligt att vi fick sammanstråla på en sån här turné efter att båda banden har gått sina egna vägar under alla år sen dess.

Tack till Crashdiet för att vi fick åka med!

Snakeskyn Whiskey från Kanada var en positiv överraskning, otroligt schyssta och trevliga killar och de hade utan tvekan den mest energifulla live showen av alla oss tre band.

Men de är ju också lite yngre och vigare haha.

 

- Jag tycker "The Midnight Chase" har emottagits välförtjänt!

Det är enligt mig vårt bästa album, låtarna är så jäkla roliga att spela live och vi har klivit upp ett steg.

Och så har även recensionerna och de flesta fans utlåtanden varit, att skivan är mognare, bättre ljud, bättre låtar… Vilket är jätteroligt att höra.

Dessutom har ju denna skiva (och såklart allt jobb före den) gett oss kontrakt med Nuclear Blast USA, vi har fått åka till Syd Amerika på turné och ska tillbaka igen, vi har intresse från Japan och Kina osv, och grymma festivaler i sommar som Sonisphere och Graspop.

Så jag är så glad och peppad för att vår publik och media verkar dela vår åsikt om att det är en bra platta!

 

- Jag tycker ju inte att vi är så mycket Runaways förutom att vi är tjejer som spelar rock, och Motörhead är väl inte den närmsta nämnaren musikstilmässigt, men jag tar det som en bra beskrivning eftersom det är två riktigt coola rockband med attityd och ”skit” dvs inte så polerat, det gillar jag.

Det är en av de beskrivningar jag gillar bättre!

En annan jag gillade ännu bättre från ett fan; Motörhead korsat med Mötley Crüe, det var skönt att slippa ”tjej”vinkeln i hans jämförelse, det handlade mer om riffen och melodierna korsat med det skitiga.

Och att Classic Rock skriver om oss är så jävla coolt!

 

- Vi hade ju en sån sjukt rolig spelning i Norrköping sist så vi är heltaggade, och hoppas att publiken kommer igen!

Vi är ju inget band som håller på med en massa spektakel på scen, vi tänkte köra på vårt väl beprövade koncept att kliva på scen och spela skiten ur den, oss själva och alla som vill!

 

- Det ska bli så grymt kul att komma tillbaka till Skogsröjet igen, det var längesen vi spelade där och ser verkligen framemot det.

Vi håller på att planera inför sommaren nu så om det bjuds på några specialiteter så blir det en överraskning!

 

- Ja vi kom till 2:a chansen!

Det var en otroligt rolig tid.

Vi spelade "Heaven or Hell" under året som gick men den är som sagt inte med så ofta längre.

Det är en bra låt men dels så har vi inte skrivit den själva vilket gör att den i våra hjärnor är en lite outsider, dels så har vi andra low tempo låtar som vi själva gillar bättre och vi vill inte preppa ett timmes set med flera ”ballader” än en, max två, så det gäller att välja väl!

Hade det blivit en radioplåga som Jean Banans superhitar och folk hade kommit på spelningarna bara för att höra den låten så hade vi kanske spelat den lite oftare för den goda stämningens skull, men jag vet inte, det är inte så många som frågar efter den heller…

Vi försöker ju dock lyssna på fansens reaktioner och önskemål, eftersom våra egna uppfattningar om vilka låtar som är bäst och roligast inte alltid är helt vettiga.

 

- "Everything We Need" från nya skivan.

Den kallas för Go Roffe för att det är Ida som skrivit alla coola riffen i den här låten, och när hon skickade demospåret till mig på den som hon spelat in i sin studio hemma så döpte hon låten till Go Roffe, efter sin makes gamla bil.

Varför den fick den äran är ännu höljt i dunkel men det är i alla fall förklaringen till vårt smeknamn på denna låt!

 

- Min röst har ändrats ganska mycket sen jag började sjunga år 2004.

Det var också ungefär då vi spelade in den här covern (så den har hängt med ett tag!)

I början hade jag ingen teknik alls utan bara skrek rätt ut och tog i så det kändes som att hjärnan skulle sprängas när vi spelade in första skivan.

Vilket inte direkt hörs, det låter bara ganska ansträngt.

När vi spelade in "Killed By Death" så fick jag helt enkelt kämpa ytterligare lite eftersom låten kräver sin röst, det gick ju inte att bara gå in och sjunga, det bara måste bli svinbra.

Så jag skrek sönder den totalt och sen kunde vi börja spela in.

Sen dess har jag blivit bättre med sången, jag har lärt mig kontrollera och styra rösten mer och jag har nött och slipat den med svett, smuts och adrenalin under 11 års tid så jag nu har fått en mer naturligt trasig röst som jag kan kontrollera någorlunda.

Jag tycker att som jag sjunger på flera av låtarna på nya skivan är mer åt det hållet som du beskriver, och desto mer blir det live.

Det har lite med adrenalinet att göra också, när man är supertaggad så kan man få ur sig vilka ljud som helst, men är man lite ur form så slår jag bara knut på halsen om jag försöker fräsa på det där viset.

Det finns ingen ”plan” för hur jag ska sjunga, jag försöker passa in sången efter varje låt precis som man gör med instrument och arrangemang så måste även sången följa med och inte bara köra på likadant på varje spår. Det blir så jävla platt o tråkigt tycker jag!

 

- Det finns groupies både för kill- och tjejband…

Vi tjejer är väl kanske lite mer kräsna dock som inte helt skulle uppskatta om det kom in halvnakna killar i kalsonger och satte sig i knät på en direkt efter spelningen…

Jag tycker det är vidrigt beteende som många har på turné att man kan svina hur som helst fast de har någon som väntar, kanske till och med en hel familj, hemma, på grund av något okontrollbart behov (bullshit) och alkohol osv.

Men det är upp till var och en hur man vill bete sig och vara mot andra.

Så ja, det existerar, men inget jag direkt involverar mig i.

 

- Det är extremt svårt, nu har vi väl hittat någon slags mellanväg där man kan turnéra och ändå ha något slags privatliv.

Det var tufft i början när det började rulla på med spelningar och vi alltid stod redo att kasta oss iväg, när man insåg att familjen och vänner slutat fråga om man vill vara med på fester, födelsedagar och resor för de vet att man alltid svarar att man inte vet eller inte kan.

Det har vi försökt ändra nu för att inte slita ut oss.

Men det där trygga Svenssonlivet med familj och villa känns extremt avlägset, men förmodligen mest för att det aldrig lockat mig.

Att ha ett förhållande är ju inte det lättaste, och ännu tuffare när det ska kombineras med allt resande och allt som kretsar kring bandet 24 timmar om dygnet.

Men allt går, om kärleken finns och man är beredd att kämpa för den.

 

- Tack själv, och hoppas jag ser många av er nu i helgen och på sommarens festivaler, vi spelar inte så mycket i Sverige i år så det är dessa gyllene tillfällen att ta tillvara på för den som saknat oss på senaste

Ha det bäst!

//Mia

 

Cheers!!

 

Göteborgska Amaranthe debuterade under 2011 med sitt självbetitlade album, och efter knappa två år lyckades de göra ett rejält avtryck på den internationella musikscenen.

 

Gruppen frontas på ett unikt sätt av tre vokalister; Elize på kvinnlig sång, Jake E på ren sång och Andy med sina gutturala skrik skapar konstraster som håller lyssnarens uppmärksamhet i ett järngrepp.
Med "The Nexus" är Amaranthe tillbaka.

 

 

 

Har får ni nu en intervju med Jake E från gruppen Amaranthe!

 

Tjenare.

Jo för fan allt är dunder.

Just nu är det MASSOR att göra men det är kul som fan.

 

 

Det är inga problem alls, förutom att man blir trampad på tårna ibland :-)
Vi kompletterar varandra på ett bra sätt enligt mig.

 

 

Om låtskrivandet fungerar på ett annat sätt om man är ensam vokalist?

 

 

Den hittar man lite här och där tycker jag.

Man turnerar med andra band, reser runt i världen och får nya intryck och idéer lite överallt!

 

 

Man får bara hoppas att den nya skivan blir mottagen på samma eller ännu bättre sätt än debuten.
Vi är otroligt nöjda med den slutgiltiga produkten så vi hoppas att den ska falla våra fans smaken med!

 

 

Det får man ju absolut säga att vi fått. 400.000 views på vår video “The Nexus” (länk till videon) på lite över en vecka!

Och av kommentarerna att döma så verkar det som att folk gillar det.

 

 

Det hade jag ingen aning om.

Jag vet att den var uppe på listan under första veckan.

Men det gäller ju att folk tycker att den är så pass intressant så att dom “share-ar” den i sina egna sociala medier.

 

 

Ja Du.

Vi är inte hemma mycket, det är en sak som är säker.

Vi startar denna turnén den 2 Mars i Ekebo utanför Ängelholm och försätter sen mot Finland en vecka för att sen göra en co-headline turné med Stratovarius.

Efter det blir det Asien, Ryssland, för att sen åka hem för alla festivaler.

Sen börjar allt om i höst igen och jag hoppas innerligt att vi kan komma förbi Norrköping under året också!

 

 

Tycker att alla ställen man spelar på alltid ger något extra faktiskt.

Men vår spelning i Tunisien 2011 var något väldigt speciellt.

 

Hänvisar till spelschemat på hemsidan: http://www.amaranthe.se/?go=tourdates#Main

(Kan avsölja att gruppen kommer till b.la Sweden Rock Festival och Metaltown)

 

 

Att den ena dagen aldrig blir den andra lik.

Ena veckan sitter man uppe 12 timmar framför datorn varje dag och mailar, pratar i telefon, planerar turnéer etc etc och sen rätt vad det är, är man “Rockstar” och står och spelar inför tusentals människor och skriver autografer på Mc Donalds i Tokyo.

 

 

Att ALDRIG sluta kämpa.

Ge ALDRIG upp och ha roligt. !!

 

Tack för det och avsluta göra med några väl valda ord till mina läsare.

Tack för en bra intervju och hoppas vi ses i Norrköping under det kommande året!

Cheers!!

Nightrage är ett svensk-grekiskt metalband som spelar melodiös death metal.
Bandet bildades 2000 av gitarristen Marios Iliopoulos samt sångaren och gitarristen Gus G.

Gruppen är nu skivaktuella med det nya alstret "Insidious", och där med passade jag på att maila över lite frågor till gruppen i fråga.
Så dags att släppa lösa Anders Hammer.

Hur är läget med er idag då?
Tjena, jo tack det är bra, ruggigt och kallt precis som det ska vara i Göteborg.

Okej det låter ju som det ska med andra ord, måste säga att det är en intressant mix av natonaliteter i bandet, hur funkar den?
Föder den ena den andra liksom?
Kul, dessutom att se att allt fler band från just Grekland börjar poppa upp, inte sant?
Vi har blivit kallade "The United Nations of Metal", hehe. Bandet har ju varit helsvenskt fram till förra skivan, eller i all fall endast bestående av medlemmar som bor i Göteborg. Att vi rekryterade folk från Finland och Belgien beror på att det var viktigare för oss att hitta de perfekta medlemmarna än att alla bodde i närheten av varandra. Det blir förstås lite problematiskt med rep osv, men vi är hyfsat rutinerade nu så det mesta sitter som det ska när vi drar ut på turné.

Greklands metalscen har inte haft så mycket att hänga i julgranen fram tills för några år sen, men nu har vi band som Firewind, Septic Flesh etc som har skapat sig stora namn internationellt. Det finns hur många lokala osignade band som helst också, och varje stad har en distinkt metalscen, så det har definitivt hänt grejer där de senaste 10 åren.

Tittar man på eran discografi genom åren ligger albumen med ungefär 2års mellanrum, är detta medvetet och i så fall varför?
Tror inte det är medvetet, men det är ganska naturligt att släppa album varannat år.
Direkt efter ett album brukar det bli en del spelningar och jobb med att promota skivan, sedan tar det några månader att skriva nästa skiva.

Jo, det kan man så klart förstå och hoppas på mer grymma släpp från er, men vad är det som är så speciellt med Göteborg och alla dessa tunga och framgångsrika band?
Svårt att säga. En anledning är nog att det alltid varit lätt för unga band i Göteborg att hitta replokaler och vara med i spelningar och tävlingar. En aktiv musikstad helt enkelt, där det inte är svårt att hitta medlemmar och synas.

"Insidious" är ju eran senaste platta, hur tycker ni att den skiljer sig i stort från era tidigare alster?
Om man ska jämföra "Insidious" med några av våra tidigare plattor så tycker jag den påminner mest om de två första.
Det är tyngre och mer fokuserat än de två senaste, och eftersom det är den andra skivan vi gör med samma medlemmar så tycker jag alla presterar lite bättre och bidrar med mer än på förra skivan.

Har ni någon video planerad till albumet, och vill ni även avslöja till vilken låt?
Inga konkreta planer på video än, om vi gör det så kommer det bli i samband med en turné i vår.

Låter intressant och detta ser man ju fram i mot, och hur tycker ni arbetet med plattan gick, och har ni några "roliga" minnen eller liknande som ni vill dela med er?
Vi spelade in skivan i Aten så vi bodde i en studio mitt i stan i ett par veckor.
Det blev rätt mycket festande, har inga direkt galna berättelser annat än att det var jävligt kul.

Okej, där ser man.
Och nu till en fråga jag alltid brukar ställa.
Finns det groupies inom döds-genren?
Där det finns långhåriga killar med gitarrer finns det alltid groupies =)

Intervjun hittar ni här.

Cheers!!

Då ligger äntligen min intervju ute som jag gjorde i helgen på Getmetal.com.
Verkligen kul att se färdiga resultatet även om ser det under uppbyggnad, men det är ändå lite speciellt när det kommer ut.

Hoppas ni uppskattar intervjun nu och kom gärna med feedback.

Cheers!!

Frantic Amber är ett tjejband som det har hänt en del för den senaste tiden, allt i från att dom varit med i Blabbermouth samt även fått vara med i septembernumret av Closeup.

Jag passade därför på att skicka ett par frågor till tjejerna och där med får ni även bloggens första Intervju.
Spännande värre!!

När, Var, Hur och Varför skapades bandet Frantic Amber?
Bandet skapades av Mary i Stockholm 2008, men den nuvarande sättningen är från 2010. Mary ville skapa ett band med ett hårt tjejmetalband som kunde vara med och visa världen att tjejer också kan och vill spela metal.
 
Hur och vem kom på bandnamnet Frantic Amber, har det någon speciell betydelse?
Mary kom på det när hon satt med en bandsnamnsgenerator, samt en hel del inspiration från favoritbanden. Det har ingen speciell betydelse utöver att det är namnet på bandet.
 
Berätta gärna om er nya demo "Wrath of Judgement".
Det är en demo med fem låtar som alla på något sätt reflekterar vårt sound och det vi vill göra. Dock så är det våran första demo och vi har redan låtar till demo två, och på den har vi börjat utveckla soundet ytterligare.
 
Vad har ni fått för respons på den hittills?
Det är inte så många som har hört den då den inte är tryckt än, men de tre låtar som folk hört har vi fått mycket positiv respons på.
 
Hur skulle ni beskriva er musik?
Melodisk dödsmetal blandat med vanlig metal, större delar growlsång men även en del cleansång.
 
Varför har ni valt den musikstilen som ni gjort?
För att flera i bandet älskar att lyssna och spela sådan musik.
 
Har något skivbolag ännu visat intresse för bandet?
Ett par mindre bolag har visat intresse, men ingen deal har än så länge varit intressant för oss. Just nu spelar vi in själva och det har fungerat bra.

 
Vilka ämnen behandlar ni i era texter?
Texterna handlar hittills ofta om känslor men vi kan även skriva om situationer/händelser.
 
Hur delas text och låtskrivande upp?
Någon i bandet kommer med en låt eller delar av en låt, sen skriver sångerskan ett utkast till en text och sen jobbar alla med låten tills vi tycker den låter bra.
 
Är någon av er inblandade i andra projekt vid sidan av Frantic Amber?
Mary och Emlee har tidigare spelat tillsammans i bandet Vision. Nu spelar Emlee i bandet Spitchic som består av det gamla medlemmarna från Vision.
 
Vad har ni för musikaliska influenser?
Flera melodiska dödsmetal band, men även annan hårdrock och metal. Exempel på influenser är: Dark Tranquillity, Hypocrisy, Arch Enemy och Killswitch Engage.
 
Vad har ni för mål med Frantic Amber?
Vi vill skriva och spela vår musik. Giga så mycket som möjligt och ser fram emot att släppa en skiva.
 
Hur ser den närmaste framtiden ut för er?
Vi ska giga mer samtidigt som vi ska få ut demon och skriva låtar till nästa demo. Fullt upp med andra ord. ;-)
 
Som tjejband kan jag tänka mig att det är svårt att tas seriöst, nått ni märkt av på spelningar eller liknande?
Vi har blivit tagna mer seriöst än vad vi förväntade oss, många har märkt att vi menar allvar med det vi gör. Tjejband har i överlag mycket svårare att bli tagna seriöst än killband och speciellt inom metal, som länge varit för mycket av en kill-klubb. Tjejmetalband jämförs alltid med killmetalband som antingen är mycket större, och som därmed har mer erfarenhet och större budget, eller bara har progressivare/svårare sound än vad tjejbandet det pratas om har. Ett killmetalband jämförs inte lika hårt och deras utseende kommenteras inte heller i samma grad. Man kan mer ta det för vad det är istället för att försöka kommentera ner det.
 
Får ni någonsin några skamliga förslag av fans eller liknande, för det finns väl groupies för tjejband också eller är det en myt?
Vi får skamliga kommentarer ibland per mail (på scenen så vågar de inte), men groupie-beteendet överlag är nog mindre utbrett hos killar än hos tjejer.
 
Umgås ni bara som medlemar eller även privat?
Vi umgås även privat. vi går på krogen, går på spelningar/festivaler och tränar även ibland ihop. Det är vi alla glada för!
 
Drömspelning?
Att få spela på en stor metal-festival ute i Europa!

Drömband att tunera med?
Metallica, Strapping Young Lad, Arch Enemy, The Agonist och många, många fler!
 
Använder ni era riktiga namn eller artistnamn?
Vi blandar.
 
Hur gammla är ni i bandet?
Vi kan säga så här: Snart så har alla åldern inne för att ta tungt motorcykelkort...
 
Tack för spenderad tid.

Cheers!!