Förra gången var det "True Norwegian Black Metal" och den Norska sidan av black metalen som stog i fokus, och även om vi här i Sverige är kanske mer utbreda och kända för våran dödsmetal så har vi faktiskt band som spelar och för vidare den anrika blackmetalen.

Dessa band tänkte jag nu ge lite fokus och gräva långt ner i dom mest ljusskygga arkiven som kan hittas och berätta dess historik.

Släck lampan, luta dig tillbaka och gör dig redo för en nattsvart resa genom helvetet och tillbaka, det är dags att ta tag i "True Swedish Black Metal".

Innan jag börjar kanske jag ska förklara lite mer om black metal som musikstil och tankesättet bakom den, lite av detta har jag redan behandlat i "True Norwegian Black Metal", men kommer försöka göra en lite mer djupdykning i detta då det kanske inte är den lättaste gengren att förstå eller ens lyssna på.
Hoppas att uppnå en sådan total bild/ljudbild som möjligt.
 
Själva musikstilen black metal kan väl beskrivas för den oinvigde att gitarrerna använder gälla toner och en hel del distorsion, normalt är också att gitarren spelas med mycket snabba tremols plockningar, ofta skalor, intervall och progressiva ackord som ger den mest disskanta, skrämmande och olycksbådande ljudet.
Gitarrsolon och låga stämningsgitarrer är sällsynta i black metal.
Basgitarren används sällan för att utföra fristående melodier, det är dock inte ovanligt att dom är ohörbara eller att dom följer gitarren.

Trummorna är oftas snabba och använder sig av dubbelstamp samt "blast beat teknik", ofta saknas tydliga vers-refräng sektioner.
I stället har många black metal-låtar långa och repetitiva instrumentala sektioner.

Texterna innehåller allt som oftas ämnen som ateism, antitheism, hedendom, satanism, depression, nihilism, misanthropik och död.
Men även ämnen så som vintern, natur, mytologi, folksagor, filosofi och fantasi.

Ofta är inte musiken välproducerad även om det på senare tid finns undantag, men i början beskrivs den nog enklast som "rå" och "kall", detta beroende på subgenrer och liknande.

Melodisk/symfonisk black metal
Melodisk black metal och Symfonisk black metal är en mer melodisk stil, med mer gitarrsolon och mer keyboard. Man skiljer ibland på melodisk och symfonisk black metal, där den symfoniska stilen har mer instrument som typiskt används i orkestrar så som piano, violin eller cello. Exempel på band är Dimmu Borgir och Graveworm.

Folk/viking black metal
Folk metal och Viking metal Black metal med inslag eller inspiration från folkmusik. Exempel på band är Bathory, Borknagar, Månegarm och Windir.

Ambient black metal
Black metal med inslag av ambient, ofta med synth och reverb. Exempel på band är Burzum, Vinterriket, Velvet Cacoon, Ulver och Xasthur.

Black doom
Blandning av black metal och doom metal, musiken spelas i lägre tempo. Exempel på band är Bethlehem och Ajattara.

Depressive black metal
Texternas teman i depressive black metal är depression, självdestruktivitet, självmord, ångest och hat. Även musiken har en depressiv betoning och har ett lägre tempo än vanlig black metal och har ofta betydligt mer distade gitarrer. Exempel på band är Trist, Shining och Hypothermia.

Depressive Suicidal black metal
(DSBM) som det även kallas i extremare former har troligtvis sitt ursprung från band som Darkthrone och Burzum. Det kom till känna runt början av 2000 talet.

De flesta av grupperna gick/går i samma fotspår och historiken lever kvar än i dag i denna krets och genre, även om många av dom idag väljer ett mer genomarbetat och välproducerat sound.
Och till skillnad från artister av andra genrer utförde/utför många black metal-artister inte konserter, band som valde att utföra konserter hade ofta rekvisita på scenen och allt vart även som ett skådespel.

Banden har ofta taggförsedda armskydd och olika former av medeltida vapen vid liveframträdanden, i videor eller på bild samt att de använder sig av såkallad corpse paint, de är också kända för sina kontroversiella shower som innehåller spetsade djurhuvuden, medeltida vapen och bandmedlemmarna är ofta täckta av blod.
Allt för att skapa en stämning som både passar musikstilen samt dess publik och utförare.

Nu är det dags att rikta blicken till några av banden i fråga och dess historik.

 Bathory - 1984
Bathory var ett black metal/viking metal-band från Stockholm som existerade mellan 1983 och 2004.
Bandet tillhörde den så kallade "första vågen" av black-metal, som i huvudsak utgjordes av just Bathory och Venom. Dessa har i sin tur säkert influerat många av den "andra vågens" black-metal band och gör det säkert än idag.

 Abruptum - 1990
Abruptum var en black metal-duo med rötterna i Finspång som beståd av IT (Tony Särkkä) och All (Jim Berger). Bandet existerade mellan 1990 till 2004.
De sista åren drevs bandet helt av Marduk medlemmen Evil (Morgan Håkansson).

 Marduk - 1991
Marduk är ett black metal-band från Norrköping som bildades 1990 av gitarristen och frontmannen Morgan Håkansson. Många medlemmar har kommit och gått men aldrig har bandet varit borta längre stunder, ett i dag bland dom största och välkända banden.

 Dissection - 1991
Dissection var ett death/black metal-band, ursprungligen från Strömstad, bildat 1989 av Jon Nödtveidt och Peter Palmdahl.
Bandet var i stort sett inaktivt mellan 1998 och 2004 då Jon satt i fängelse för mordet på Josef Ben Meddaours som skedde i Keillers Park i Göteborg. Efter frigivningen släpptes några Ep´s och Album.
Den 16 Augusti 2006 hittades Jon död av polisen i sitt hem, han hade tagit sitt liv.

 Lord Belial - 1992
Lord Belial är ett black metal-band från Trollhättan i Västergötland, som bildades 1992.
Lord Belial låg på is under cirka ett och ett halvt år med start 2009, främst på grund av att trummisen Micke Backelin hade stora problem med tinnitus.
Bandet återförenades 2010, nu väntar vi på hur deras resa ska fortsätta.

 Setherial - 1993
Setherial är ett black metal-band som grundades 1993 av gitarristerna Alastor mysteriis och Devothan.
De spelar en snabbare stil black metal som vissa populära band Marduk och Dark Funeral.

 Mörk Gryning - 1993 
Mörk Gryning var ett blackmetal-band, bildat 1993 av Goth Gorgon and Draakh Kimera.
Bandet avslutade sin karriär på grund av brist på inspiration, och det självbetitlade albumet från 2005 var deras sista.

 Dark Funeral - 1994
Dark Funeral är ett black metal-band från Stockholm, bildat 1993 av gitarristerna Lord Ahriman och Blackmoon, och har sedan dess haft en gedigen karriär och likt Marduk har diverse medlemmar kommit och gått.
Stommen har dock varit densamma till under hösten 2010 då det skedde stora förändringar i Dark Funeral då sångaren Emperor Magus Caligula, basisten B-Force och trummisen Nils "Dominator" Fjellström alla valde att lämna bandet av olika orsaker.
En ny basist rekryterade snabbt enligt Lord Ahriman, fast man valde att inte offentliggöra namnet innan det var 100% klart. Dark Funeral tillkännagav i början av september att bandet därmed söker ny trummis och ny sångare och vi väntar nu alla på vad som ska ske i framtiden.

 Blot Mine - 1996
Blont Mine är ett black metal-band som kommer från Sundsvall, har/haft medlemmar med från andra band t.ex. Setherial. Trots att info så väl från hemsida och släpp uteblivit en bra tid nu skulle jag chansa på att dom gått i graven?

 Thy Primordial - 1997
Thy Primordial var ett black metal-band som kom från Mjölby, i sin tidiga början hette bandet "Primordial" (något som inte får förväxlas med bandet från Irland med samma namn). Bandet löstes upp 2005.

 Watain - 1998
Watain är ett black metal-band från Uppsala som bildades 1998.
Bandet har hunnit med en hel del genom sin karriär bland dom är det senaste att deras album "Lawless Darkness" vann en Grammis 2011 för  "årets hårdrock", något väldigt unikt och kanske även banbrytande för denna gengre.

 Månegarm - 1998
Månegarm är ett folk-/viking-/black metal-band från Norrtälje.
Ursprungligen gick bandet under namnet Antikrist men bytte namn i december 1995 till det asamytologiska Månegarm. Bandet har också alltid lagt stor vikt vid att lyriken är på svenska, något som är relativt ovanligt inom den hårda musiken

 Blodsrit - 1999
Blodsrit är ett band från Västervik och är ganska råa och primitiva i sitt black metal sound, låter liknande de band som växte fram i början och mitten av nittiotalet. Att läraren Emil Koverot uppmärksammats i media för att han fått sparken från sitt jobb, som han inte ens hunnit tillträda, med motiveringen att han spelar i ett black metal-band är bara extra kuriosa.

 Infernal - 2000
Infernal är ett black metal sidoprojekt från Stockholm med bla fd medlemar från Dark Funeral och Necrophobic.
En del medlemsbyten och annat har skett under tiden av deras existens, men nu väntas gruppen släppa ett nytt fullängds album, detta kommer ske "inom snar framtid"(?).

 Ondskapt - 2002
Ondskapt är ett svenskt black metal-band från Stockholm, Arisen From The Ashes heter det senaste albumet med gruppen i fråga. Precis som många andra band har dom genom åren haft många medlemmar som kommit och gått. Inte så många album i bagaget men medlems skiften och annat kanske är orsaken(?).

 Rimfrost - 2002
Rimfrost är ett black metal-band från Hagfors som grundades 2002 av Hravn Decmiester och Throllv Väeshiin, numer har dom en hel del album i ryggen samt turnéer. 2009 släppte dom även sitt senaste album "Veraldar Nagli" via bolaget Season of mist.

 Apostasy - 2003
Apostasy är ett black metal-band från Kramfors som bildades av Mattias Edin, Håkan Björklund, Fredrik Edin och Lars Engström.
Bandet har precis som Watian gjort något ovanligt för denna gengre, nämligen att 2010 såldes låten "Sulphur Injection" från skivan "Devilution" till EA-games för sountracket till spelet "Brütal Legend".
"Nuclear Messiah" kommer gruppens nya album heta som beräknas komma 2011.

Banden skulle säkert kunna vara fler, faktan och djupdykningen säkert också?
Men jag måste dra gränsen någonstans, annars skulle detta inlägg troligen aldrig nå ett slut!?

Avslutningsvis så måste jag bara säga att det är både svårt och komplicerat att försöka förklara mer om dess magi som musiken faktiskt innehåller, och även om man kan "lära" sig uppskatta den så tror jag det mer är ett val man gör inom sin livstil och musiksmak.

Människor har alltid haft svårt att förklara black metal, men vad det hela handlar om är den där odefinierbara saken som fångar upp folk med endas deras musik.
Det är i allra högsta grad en livsstil och ett sätt att tänka där popularitet inte är i fokus utan bara den där lilla rösten som säger "Här är jag och dra åt helvete om du inte kan förstå mig!".

Cheers!!

När det är konsertdags är det oftas inte bara jag som blir både sugen på att gå, utan också sur och besviken när man inte får tag i en biljett.
Sedan att andrahands sajter verkar få tag i dessa biljetter utan problem för att sälja dom för ockerpriser gör mig inte mindre förbannad så klart!

Sedan "Uppdrag granskning kultur" som sändes den 2010-09-07 så har det även uppdagas att anställda inom Live Nation bidragit till detta fuskande får jag nästan bara nog och tappar tron och förtroendet för konsertarrangörerna.
Och jag säger som Joacim Persson som också skrev en artikel i detta område: "Det kommer att ta lång tid för fansen att läka – och återfå förtroendet för konsertarrangörerna."

Nöjesbladet avslöjade 2008, om att ATG-ombud sålt Metallica-biljetter direkt till svarta börsen, hela 2 000 av de 7 000 biljetter som företaget förfogade över ska ha försvunnit på det sättet.
Är bara en av många saker som retar mig måste jag säga!!

"Företag som sponsrar konserter får ofta biljetter i utbyte. Biljetterna är ämnade att delas ut bland företagens anställda" är en annan, som jag har fått det berättat av en som bevittnat detta på en Iron Maiden konsert:
"Dom kom in ca 30-50 kostymklädda killar ungefär ca 20-30 min. försent, stenfulla. Jag menar vad i helvete har dom där att göra? Jag vart så förbannad så jag hade god lust och plocka dom en efter en".

Jag kan inget annat än att hålla med faktiskt, det är skrattretande, ge dessa biljetter till dom som verkligen behöver dom i stället, alltså vi fans som brinner för gruppen och konserten som vi just ska se!

"Biljettbranschen är smutsigare än någonsin, aktörerna tycks trivas bra som det är och i framtiden kan Ticnet komma att rätta till sitt misstag – och ta ännu mer betalt av fansen" klingar illa i mina öron samt dom fina lösningarna som dom kommit fram till.
Lyssna här bara så skrattretande det är!

Lösningar:
1. HÖGRE BILJETTPRISER ÖVERLAG
Ticnet påstår att biljettpriserna är för låga och att det är därför som andrahandsmarknaden florerar så. Med en gräns under 600 kr för en biljett så tror jag inte det är några problem. Nu kostar vissa biljetter 800 kr ibland för riktigt stora band/artister. Vid 1000 kr tycker jag själv verkligen gränsen för ordinarie pris för en biljett.

2. KONSERTBILJETTER SKA SÄLJAS GENOM AUKTION
På grund av ovan nämnda anledningen finns förslaget att konstertbiljetterna ska auktioneras ut. Fördelen är att det blir ett större spann mellan dyraste och billigaste biljetten, så eventuellt kan fler ha råd med de billigaste biljettterna samt att de extra pengarna faktiskt går till artisterna och arrangören, vilket de inte gör när de säljs på andrahandsmarknaden. Nackdelen är förstås att biljetterna kan skena iväg hur mycket som helst alternativt att konserten inte går runt. Förmodligen kommer de se till att biljetterna har ett grundpris som ser till att de klarar budgeten, med andra ord kommer biljetterna bara bli dyrare och det kommer inte finnas något tak på hur dyra biljetterna kan bli. Detta kommer bidra till att färre och färre människor kommer ha råd att gå på konserter och se sina favoritband.

3. TICNET STARTAR SIN EGEN ANDRAHANDSFÖRSÄLJNING AV BILJETTER
Fördelen med att köpa sin biljett där skulle vara att Ticnet står som garant för att biljetten är äkta och säkerheten är den samma som för förstahandsbiljetter säger Ticnet. Dock så säger dem inte hur andrahandsbiljetterna skulle prissättas och hur mycket dem själva skulle ta för att sälja biljetten. Det återstår att se hur bra den lösningen är anser jag.

4. ANTALET BILJETTER VARJE PERSON FÅR KÖPA BEGRÄNSAS
Detta är ju redan gjort och frågan är hur mycket man kan och borde begränsa antalet biljetter. Idagsläget är väl 8 stycken biljetter standard men vid stora konserter och populära artister är en gräns 2 stycken biljetter inte omöjligt.

5. LAGSTIFTNING MOT SVARTHANDELN
Den femte lösningen som diskuterats är ren lagstiftning mot svarthandel av biljetter. Detta går förstås att utforma på olika sätt. T.ex. så kanske bara arrangören och auktoriserade försäljare få ha möjlighet att sälja biljetter, då kommer ju Ticnets eventuella andrahandsförsäljning av biljetter bli aktuell. Fördelen med det är att man kan stoppa bolag som köper upp en massa biljetter för att sedan direkt sälja dem till mycket högre pris.

(Lösningarna är lånade av Mary Raven, med viss ändring)

Den sista är mest logiskt enligt mig men även denna har sina brister.
Nä, istället så tycker jag att vi gör som i grannlandet Danmark.

I Danmark är det förbjudet att sälja biljetter vidare till högre pris än ursprungspriset.
Men på det svenska kulturdepartementet är frågan inte aktuell i nuläget, enligt Marcus Hartmann, pressekreterare hos kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m).
Skönt att våra härliga politiker i detta annars så underbara land verkligen förstår detta problem måste jag säga!
Det är också i Danmark som dom har systemet att när man bokar en biljett åt dig eller andra så måste du ange namn och personnummer för varje biljett.
Vid konserten så visar du upp biljett samt legitimation.

Det är ta mig fan lysande, problemet med dessa två åtgärder borde alltså döda hela den här frågan tycker jag, eller hur?

Men frågan kvarstår ändå hur i helvete Live Nation och anställda där får hålla på det här sättet?
Sparka hela högen och ta i från deras licens eller vad det nu kallas för att få sälja biljetter!

Förbjud sedan andrahands försäljning och vidta samma åtgärder mot detta problem som dom har i Danmark.

Vad anser och tycker ni om denna mycket upprörande fråga och debatt?

Cheers!!

Denna gång tänkte jag ta upp den annars så ljusskygga musikstilen Black Metal som förutom vi i Sverige är ledande i så är nog vårat grannland Norge snäppet värre.

"True Norwegian Black Metal" kanske får er att tänka på dokumentären med samma namn som mest handlar om Gorgoroth och Gaahl?
Eller varför inte boken med samma namn, där man får följa dokumentärfotografen Peter Beste som har tillbringat de senaste fem åren inom den norska black metal-scenen?

Jag kommer ta upp mycket mycket mer än detta så klart, samt berätta lite mer om en dokumentär vid namn "Until The Light Takes Us", detta kommer jag använda som grund för att bygga upp resten.
Luta dig tillbaka så ska jag försöka ta dig långt in bakom ljuset och in i mörkret av denna gengre och dess grupper, du kommer småskratta lite för att i nästa ögonblick rysa så att hårstråna på dina armar reser sig...

Med band som: Arcturus, Immortal, Darkthrone och Mayhem skapades det vi idag känner till som Black Metal och imponerande nog så startas samtliga band innan 90-talet.
Med denna scen kom också dess ökända händelser så som mord, kyrk"mord"brand och egna mytologi helt slutna för utomstående, som även visar att dom internationella black metal fansen är en av dom mest hängivna, fanatiska och proprietära i världen.
Senare kom även band som Burzum, Emperor, Enslaved, Satyricon, Carpathian Forest och Gorgoroth för att nämna några av dom som kom på det tidiga 90-talet.

Men innan vi går vidare så tänkte jag kasta lite ljus på det som kallades "The Black Circle" eller "Black Metal Inner Circle" som var som en "sekt"/sällskap som innehöll några människor som både lyssna och utövade musikgenren, och deras samlings plats var skivbutiken "Helvete" i Oslo.

Helvete startades av Øystein "Euronymous" Aarseth som även var en av grundarna till gruppen Mayhem, medlemmar från b.la Emperor och Darkthrone besökte denna lokal ofta.
Varg "Greven" Vikernes från gruppen Burzum, var även en flitig besökare.
Från det egna skivbolaget "Deathlike Silence Productions" började Øystein "Euronymous" Aarseth att släppa sina album med Mayhem, något som dom andra grupperna också gjorde men då genom sina egna eller andra bolag också detta för att intresset inte var så stort för denna musik (än), allt skedde mer eller mindre med Helvete som samlingspunkt eller utgångspunkt om man så vill.
Det var också här det välkända tidiga skitiga ljudet för black metal skapades, något som idag är vida känt inom genren.

 

I dokumentären "Until The Light Takes Us" berättar Gylve "Fenris" Nagell om när Darkthrones album "A Blaze In The Northern Sky" skulle släppas så ville inte riktigt bolaget gå med på detta pågrund av att dom ville remixa ljudet, men rädslan av att mista både sitt ansikte utåt samt ett av deras band i deras stall då skulle lämna dom så gick dom med på detta till slut, och idag är detta album en av dom klassikerna i denna genre, även Varg "Greven" Vikernes berättar till exempel lite om inspelningen av albumet "Burzum" i dokumentären.
Han berättar att dom använde den sämsta och minsta gitarrförstärkaren dom kunde hitta och för att spela in resten av ljudet så ville han även ha den absolut sämsta micken som dom kunde hitta, det slutade med att det hela spelades in via ett par hörlurar som han använde som mick.
Anledningen till detta var att han var trött på den välproducerade musiken som fanns under den tiden samt att hålla fast vid genrens underjordiska rötter och att göra musikljudet mer "rått" och "kallt".

Ganska facinerande hur dom tänkte i sitt skapande så här i efterhand och detta var så klart inte Darkthrone och Mayhem ensamma om utan även flera andra av dom tidigare nämnda grupperna gick/går i samma fotspår och historiken lever kvar än i dag i denna krets och genre, även om många av dom idag väljer ett mer genomarbetat och välproducerat sound.
Och till skillnad från artister av andra genrer utförde många black metal-artister inte konserter, band som valde att utföra konserter hade ofta rekvisita på scenen och allt vart även som ett skådespel. 
Mayhem och Gorgoroth bland andra band är kända för sina kontroversiella shower som innehöll spetsade djurhuvuden, falska korsfästelser, medeltida vapen och bandmedlemmarna var ofta täckta av blod, corpse paint användes också så klart bland dessa band.

Men detta var långt i från allt som skedde inom denna väl sammansvetsade krets och dess ljusskygga aktiviteter.

 

Medlemmar och fans av det norska black metal scenen har ansvaret för över 50 anlagda bränder på kristna kyrkor mellan 1992-1996, många av dessa påstog sig Varg "Greven" Vikernes ligga bakom, men han var/är bara dömd för ungefär 3-5 st, resten är väl lite oklart vilka som ligger bakom, detta fick så klart stort medialt pådrag i både tidningar och TV under denna tid så klart.
Många av byggnaderna var flera hundra år gammal och allmänt betraktas som viktiga historiska landmärken, men detta stoppade så klart inte dessa killar från att göra om dessa dåd flera gånger.
Det var kanske lite som en protest mot kristendomen och deras kyrkor, då en del av dessa utövare såg dom som ett hot mot den Nordiska Mytologin och dess historik och menade på att kan dom inte respektera vår kultur så varför ska vi då respektera deras?
Status och rastlösa ungdomar i små orter kan vara en annan, kanske även image och andra åsikter låg/ligger bakom?

Allt detta fortsatte under ganska lång tid och även "copycat" brott utfördes, även utanför Norges gränser.
Med tiden tonade även media ner det hela mer om mer för att inte inspirera samt upplysa om dessa händelser.

  

För att återgå till den mediala storm som uppstog omkring dessa händelser så fick medlemmarna i många av dessa band stor publicitet och status, intervju efter intervju kunde man nu läsa allt mer om dessa grupper, samt att "The Black Circle" eller "Black Metal Inner Circle" vart kallade satanister och dessa dåd vart också klassat som sådana brott, något som t.ex både Varg "Greven" Vikernes  och Gylve "Fenris" Nagell försökt säga och berätta att det låg så mycket mer bakom detta än just som media ville vinkla det hela.

 

Man tycker kanske att detta skulle vara nog med händelser inom dessa kretsar?
Men inte då, den 8 April 1991 begår Per Yngve "Dead" Ohlin som då varit sångare i gruppen Mayhem en längre tid självmord, han beskrivs ofta av sina medmusiker som en underlig och inåtvänd person som även var känd för sitt ökända scenframträdande som involverade att skära sig själv, bära omkring på en död kråka och bar kläder som hade begravts veckor före konserten.

 Den 8 April 1991 hittades han med handlederna uppskurna och ett hagelgevärsår i huvudet av Mayhem gitarristen Øystein "Euronymous" Aarseth.
I ett självmordsbrev kunde man läsa "Ursäkta allt blod" och inkluderade även en ursäkt för han hade använt vapnet inomhus.
Innan polisen kom på plats, gick Øystein "Euronymous" Aarseth till en närliggande butik och köpte en engångskamera för att fotografera liket efter att ha omarrangerat några objekt på platsen. 
En av dessa bilder användes senare som omslag på en bootleg live album med Mayhem kallat "Dawn Of the Black Hearts".

Rykten säger också att Øystein "Euronymous" Aarseth lär ha gjort en stuvning på lite av hans hjärna samt gjort halssmycken bestående av bitar av hans döda medmusikants skallbitar, och även gett bort dessa till andra musiker som han tyckte var värdiga dem, dessa rykten har också bekräftas att vara sanna långt senare.
Jørn "Necrobutcher" Stubberud (bassist i Mayhem) har gjort följande uttalande "Människor blev mer medvetna om black metal scenen efter Dead sköt sig själv.
Jag tror det var Deads självmord som verkligen förändrade scenen."

Och visst var det lite så faktiskt, vid detta laget hade många av dessa grupper nått toppen för länge sedan med sina album och liknande, media hade ju redan sedan en tid vakande ögon på dom och deras verksamhet.
Något som skulle öka ännu mer vid följande händelse.

  

Rivaliteten mellan banden Mayhem och Burzum och då speciellt mellan Varg "Greven" Vikernes och Øystein "Euronymous" Aarseth hade en längre tid varit mycket stor, från att i bandet Mayhem spelat i hop under en period vid 1993 var dom nu alltså ärkefienden, Euronymous hade en gång tidigare utfört hot mot Greven att han skulle kidnappa honom och tortera samt filma det hela, så när han blir inbjuden till Euronymous lägenhet i Bergen, Norge åker han dit med Snorre W. Ruch anledningen till mötet enligt Greven var att det hela gällde en ekonomisk tvist om några Burzum skivor som dom gjort i hop, det skulle upprättas ett kontrakt den kvällen, så blev aldrig fallet.
I stället slutade det hela i ett slagsmål mellan dessa två och resultatet slutade i att Greven högg i hjäl Euronymous, kroppen hittades utanför lägenheten med 23 huggsår, två i huvudet, fem vid halsen och sexton på ryggen.

 Greven greps och fick 21 års fängelse vilket är Norges maxstraff för mordet samt en del kyrkobränder, vid rättegången hävdade Greven att mordet var en typ av självförsvar och när han fick sin dom log han i samma ögonblick, en bild som ofta återgavs i nyhetsmedia så klart.
Detta förklarar han i dokumentären "Until The Light Takes Us" som: "Vad ska man göra liksom?"


Här kan man tro allt är över, men denna kultur lever kvar än idag i denna del av scenen, och även rivalitet mot den Svenska dödsmetal scenen fanns under denna tiden, bland annat Gylve "Fenris" Nagell (Burzum) har sagt följande: "Flera av den norska black metal scenen var trötta på hela death metal scenen" och att "death metal var väldigt ute i Oslo".
Øystein "Euronymous" Aarseth (Mayhem) skickade dödshot till dom mer kommersiella grupperna inom death metal i Europa.
Det påstås också att norska black metal-fans skulle kidnappa och mörda vissa svenska musiker inom death metal scenen.

Själva musikstilen black metal kan väl beskrivas för den oinvigda att gitarrerna använder gälla toner och en hel del distorsion, normalt är också att gitarren spelas med mycket snabba tremols plockningar, ofta skalor, intervall och progressiva ackord som ger den mest disskanta, skrämmande och olycksbådande ljudet.
Gitarrsolon och låga stämningsgitarrer är sällsynta i black metal.
Basgitarren används sällan för att utföra fristående melodier, det är dock inte ovanligt att dom är ohörbara eller att dom följer gitarren.

Trummorna är oftas snabba och använder sig av dubbelstamp samt "blast beat teknik", ofta saknas tydliga vers-refräng sektioner.
I stället har många black metal-låtar långa och repetitiva instrumentala sektioner.

Texterna innehåller allt som oftas ämnen som ateism, antitheism, hedendom, satanism, depression, nihilism, misanthropik och död.
Men även ämnen så som vintern, natur, mytologi, folksagor, filosofi och fantasi.

  

Men som ni redan märkt är det som sagt en sluten krets och från början var det nog tänkt att denna genre skulle vara och förbli "underground" och bara vissa skulle ha tillgång till den, men så vart det inte, det har också genom tiderna ansetts att man varit "untrue" om man t.ex släppt ut sina alster på den komiserella marknaden och även om man uppträtt live, musiken skulle inte vara nått för den breda massan.
Och utan medias stora fokus som faktiskt las ner på allt detta under den här tiden skulle allt detta troligen inte varit lika stort och kanske också sett annorlunda ut idag?
Ännu en gång bevisas medias totala makt på hela samhället som vi faktiskt lever i än idag!!

Det är både svårt och komplicerat att försöka förklara mer om dess magi som musiken faktiskt innehåller, och även om man kan "lära" sig uppskatta den så tror jag det mer är ett val man gör inom sin livstil och musiksmak.
Det kan verka som gloriferande av alla dessa händelser i vissa av era ögon?
Men det är det kanske till viss del, men även en historik och en viktig sådan, och mer än så finns egentligen inte att säga?

Människor har alltid haft svårt att förklara black metal, men vad det hela handlar om är den där odefinierbara saken som fångar upp folk med endas deras musik.
Det är i allra högsta grad en livsstil och ett sätt att tänka där popularitet inte är i fokus utan bara den där lilla rösten som säger "Här är jag och dra åt helvete om du inte kan förstå mig!".

Jag har i detta inlägg fokuserat på en ganska liten del av helheten och självklart finns det mera händelser och band som har och är viktiga för black metalens historia.
För den som vill veta mer rekomenderar jag följande dokumentärer som jag personligen sett så klart och gillar.
Until The Light Takes Us, Satan Rides The Media, True Norwegian Black Metal, Once Upon A Time in Norway.
Även om jag inte läst boken "True Norwegian Black Metal" så rekommenderar jag även den.

Du kan även läsa mer om "Until The Light Takes Us" här på bloggen. 


Burzum - War


Mayhem - Life Eternal


Darkthrone - A Blaze In The Northern Sky


Immortal - Cold Winds Of Funeral Dust

Cheers!!

Jag vet inte om jag är gammalmodig eller bara normal, men det finns ett fenomen som kallas för "Moshpits".
Mosh är en sorts dansstil som ibland förekommer på konserter, i området framför scenen som därför allmänt kallas "The Mosh Pit".
Det är ganska vanligt med skador i moshpits, och även dödsfall har inträffat.
Det är vanligast inom punk och metal.
En annan stil av mosh kallad pogo förekommer oftast i större metal- och hardcorekonserter.

Alltså, vart finner man njutningen i detta?
Jag anser bara att det förstör hela upplevelsen, förstår dock att visst röj och tryck uppstår vid en konsert speciellt ju längre fram man kommer, men detta är ju bara idioti enligt mig.

En mosh är t.ex. när två eller flera personer handlöst kastar sig mot de andra personerna i moshpiten och visst kanske det är kul för dom men ni blandar ju även in oss som kanske inte vill.
Där står man i godan ro och kollar på ett band och så helt plötsligt kommer X antal människor och trycker på och du hamnar då kanske i en Moshpit.
Har jag betalat X antal hundra för en konsert vill jag inte vara med om detta!
Jag är där för bandet som står på scenen och den sedvanliga trevliga konsert upplevelsen!

I en moshpit så har man inte för avsikt att skada varandra, men olyckor har inträffat.
Deltagarna brukar dock försöka förhindra detta genom att hjälpa de som ramlar upp igen.
Och så klart har man ingen avsikt att skada någon men ger man sig in i leken får man leken tåla, det kan jag förstå, men alla dessa ofrivilliga då?


Sen finns det också något som kallas för "Wall Of Death" som är en gemensam manöver då publiken ställer sig som två väggar och sedan springer fort rakt mot den andra sidans "vägg", detta förekommer mest på thrash metal-föreställningar.
Ja men vad kul det låter! Måste jag vara med i nästa gång tror jag?
Skulle inte tro så!
Värsta är nog också att en del band uppmanar till dessa fenomen och även om dom inte gjorde det skulle det säkert förekomma men man får väl tänka lite liksom.
Och vem som ska hållas ansvarig är ju så klart en diskution som kan hålla på i evigheter.

Helst skulle jag vilja inte ha det alls men man får väl göra som med ciggaretterna på krogen och liknande, förbjuda eller ha mosh fria zoner.

Så där ja!
Nu har jag varit framme med lite moralpredikan igen!

Vad tycker och känner du/ni för detta fenomen?
Har ni även råkat ut för det?
Varit med i en sådan frivilligt, i så fall... Where is the fun?

Cheers!!

Vi känner alla till musiken och dess grupper med alla dessa underbara musiker i, men hur är det med historiken bakom denna världsomstäckande gengre?

I detta inlägg ska jag försöka ta fram dess historik och sidospår men ändå behålla vissa begräsningar eftersom vi ju alla vet att detta är "larger than life".

Med detta sagt så sätt dig nu till rätta och låt mig guida dig under ytan av denna underbara musikstil.

Hårdrock har länge varit samlingstermen för den hårda och tunga elgitarrdominerade rockmusik som utvecklades i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. 

"Heavy Metal":s popularitet kulminerade under 80-talet som också är ett decennium starkt förknippat med genren.
Självklart så kan begreppet skilja sig åt något beroende på vart i välden man befinner sig.

Dom tidiga artister och grupper som i vissa låtar spelade det som längre fram kallades hårdrock var grupper som Jimi Hendrix, Cream och Rolling Stones, The Crazy World of Arthur Brown med flera. Deras låtar var mer högljudda i jämförelse med den lite mer "poppiga" rocken på 60-talet.

Grupper som Beatles och Jerry Lee Lewis hör faktiskt hemma under denna gengre också, lyssna bara på låtar som "Rock and Roll Music" och "Great Balls Of Fire" så förstår ni säkert vad jag menar.

Även influenser från bluesrocken som kom på det tidiga 70-talet kan hittas i en av dom som var med och grundade hårdrocken nämligen Ozzy Osbourne.
Men även band som Deep Purple, Budgie och Led Zeppelin la grunderna för heavy metal med sina tunga riff och precis som Thin Lizzy har dessa influerat många hårdrocksband.

När sedan Judas Priest öppet deklarerade att dom eftersträvade att vara ett "Heavy metal-band" var redan denna genre färdigstöpt och hade fått ett ganska stort fotfäste.
Dessutom hade dom en image bestående av läder, nitar och musikalisk och textmässig aggressivitet något som än idag är ett grundrecept för hårdrocken.
De svenska kritikerna översatte snart genrens brittiska namn "Heavy metal" med "hårdrock".

Karaktärsdragen i den här musiken är: tunga distade elgitarrer och ofta ljus och mer eller mindre skrikig sång, grupper som Deep Purple och Uriah Heep bakar även in hammondorgeln som en viktig del av ljudbilden.
En föregångare till hårdrocken sägs vara The Gun som är en brittisk grupp som släppte låten Race With the Devil 1967.

Banden hade många internationella hits och släppte en hel del hårdrocksskivor, en annan viktig artist är den amerikanska skräckrockaren Alice Cooper.

Under av slutet av 70-talet kom andra betydelsefulla band som t.ex: Twisted Sister, Scorpions, Rainbow och Whitesnake.
Alla dessa band slog ,då punkvågen (vilken kan sägas ha stått i vägen för hårdrocken under 1970-talets slut) ebbat ut, igenom rejält först under 1980-talet. 

Det var här även en epok som kallas "The New Wave of British Heavy Metal" slog in över världen samtidigt som många helt okända band slog igenom, i den vågen fanns bland annat Iron Maiden, Samson, Saxon med flera.  

Här började hårdrocken minst sagt växa ännu mer och kanske bli till det välkända lite klumpiga monster som staplar fram över världen än idag, även massor av undergenrer till hårdrocken fick sin uppkomst här, några av dessa var: thrash metal, death metal, black metal, doom metal, grindcore.
I och med detta så kom så klart flera experiment med provokativa scenshower och många band blev beskyllda för satanism, vissa band (främst inom black metal) var faktiskt satanister.

På början av 90-talet kom även det som kallas "alternativ rock" eller "grunge" med band som Nirvana, Pearl Jam, Alice In Chains och Soundgarden.
Även svenska populära grupper uppstod under denna tiden: Hammerfall, In Flames och Vintersorg är bara några exempel.
Punkrocken är också påverkad och influerad av hårdrocken precis som denna själv hämtat inspiration från den progressiva rocken. Något som inte får förväxlas med den samhällskritiska progg som var populär i Sverige under 70-talet.

En annan rolig grej jag tänkte ta upp är alla dessa bandloggor som finns där ute.
Ett kul exempel på detta är det som kallas "Rock dots/Heavy Metal Umlauts".
Dessa används vanligtvis inte för att förändra uttalet av bandnamnet utan har ett uteslutande dekorativt syfte.

Exempel på detta är band så som:

Ett av dom många kännetecken som finns för metal (ordet metal används som ett samlingsnamn för all hårdrock) är bland annat utvecklingen ifrån traditionell rocklyrik mot en större fokus på ondska, krig, brutalitet, våld och närliggande ämnen, särskilt tydligt inom de extrema subgenrerna death metal och black metal.
Men även kärleksballader finns och man kan säga att det svårt att fälla ett allmänt omdöme om tematiken när den faktiskt behandlar alla tänkbara områden.

Genom tiden har även specifika skivor och/eller metalband förbjudits i många länder och vi minns ju alla t.ex Twisted Sister sångaren Dee Sniders kamp mot "Warning Parental Advisory?" där han fullkomligt krossade juryn. Dock hjälpte inte detta då förbjudet till slut gick igenom ändå.

Genom tiderna har det varit många stora och mindre händelser under detta namn och genre och med 2000-talet händer så klart en hel del spännande förändringar, 2006 segrade låten "Hard Rock Hallelujah" med gruppen Lordi i Eurovision Song Contest. Då tävlingen i alla år dominerats av lättare pop och i viss mån "vanlig rock" var kanske denna seger inte väntad?

Och än i dag så är det ständigt många nya och spännande band på uppgång och slår igenom till höger och vänster, en del säger till och med att hårdrocken har blivit mer folklig genom tiderna, och kanske stämmer det i vissa samanhang.
Den är kanske inte lika ny och spännande som den dagen den tog sina första andetag och vi blir kanske inte heller chockade på samma sätt som då?

Men den kommer för alltid att vara älskad och uppskattad av många generationer, då som nu.
Och jag kan inte låta bli att ställa frågan: Vad händer när alla dessa legender och grupper som än gång var med att starta upp det hela går och dör?

Vad händer då?
Vilka kommer ta över och sätta ett nytt lika stort avtryck som dessa grupper faktiskt gjort?

Det är en sorgsen tanke och det kommer vara med stort vemod som vi kommer få uppleva det.
Frågorna kanske är många och svaren få?

Det har genom åren sagts "hårdrocken inte är död den bara sover" men dessa händelser kanske skulle lyckas skada gengren ganska mycket tror jag.
Speciellt den "gamla hederliga" hårdrocken a-la 80-talskänsla med tanke på den växande NU-metal gengren och den lite mer tyngre musiken som verkar växa mer i popularitet

Allt vi kan göra nu är att fortsätta njuta av denna underbara musik och försöka se så många grupper som det går innan det är "för sent".

"Hårdrock är större än livet"

Rock on and raise your fist with the horns of death!

Cheers!!

Den senaste tiden eller genom tiderna så har det gjorts en hel del vampyrfilmer och vampyrserier om den ökända Greve Dracula eller helt enkelt "vanliga" vampyrer.
Därför tänkte jag försöka kasta lite ljus på denna annars lite ljuskygga ras eller fenomen.

Innan vi kommer till filmerna så vill jag börja där allt började, utanför filmens värld, och denna sanna inspirationskällan till dessa varelser.

Den jag talar om är så klart den mytsomspunna Vlad Tepes eller Vlad Dracula III som han faktiskt hette.

 Hans Rumänska efternamn Dracula (även stavat "Draculea", "Drakulya), som Vlad benämndes i flera dokument betyder "Son of the Dragon" och hänvisar till sin far Vlad Dracul som fick det passande namnet från sina undersåtar eftersom han hade anslutit sig till "Order of the Dragon".
Dracul härrör från det latinska ordet Draco som betyder "drake" men i modern rumänska betyder det "djävul".
Tepes är Rumänska för "spetsaren", på engelska "The Impaler".
 
Vid fem års ålder upptogs även han i sällskapet "Order of the Dragon".

Redan som sjuåring fick han makten och började sin karriär som ökänd krigshjälte, med avsikt att hämnas på dom som hade dödat hans far och äldste bror.
Även om det tog Vlad nästan ett decennium att göra det så uppfyllde han detta löfte.
 
Förutom alla stora slag och krig som han utkämpade så vart han mest känd för sin grymhet och brutalitet vilket han utövade på sina fiender, han var en tyrann som tog sadistiskt nöje i att tortera och döda dem.
Antalet offer varierar från 40.000 till 100.000, enligt dom tyska berättelserna är antalet offer han dödade minst 80.000.
Utöver de 80.000 offren nämner dom också att hela byar och fästningar har förstörts och bränts ner, dessa siffror är troligen överdrivna.

När Vlad byggde sina borgar så fick hans slavar arbeta fram tills kläderna föll av deras kroppar och de tvingades fortsätta arbeta nakna.
Ingen överlevde byggandet av slottet Poienari t.ex. och de som inte dog av utmattning blev spetsade.
 
Hans främsta form av tortyr var en metod när två hästar bands vid benen, en per ben, för att så småningom tvinga in en vass påle i kroppen.
Slutet av pålen var oftast inoljad för att säkerställa att pålen inte skulle punktera några organ.
Man såg också till att den inte skulle vara alltför skarp för annars skulle offret kunna dö alltför snabbt från chocken.
Normalt infördes pålen i kroppen via anus och tvingades genom kroppen tills den kom fram ur munnen.

Vlad´s sista regeringstid (det blev tre) varade lite mer än två månader innan han dödades på slagfältet i kriget mot det Osmanska riket nära Bukarest 1476.
Turkarna halshögg hans lik och skickade det till Konstantinopel, där sultanen visade det på en påle som bevis för att Dracula slutligen var död.
Den exakta placeringen av hans kvarlevor är okänd, en teori är att Vlad's kvarlevor finns på klostret i Snagov(Rumänien). Något som avvisas av munkarna som bor där.


"He killed by crushing them under the wheels of barrows
Others were undressed and skinned alive
To their very bowels and others were still impaled upon wooden poles
Or fried over the glowing embers placed under them"

"Some of them were run through with stakes that impaled their heads, breasts
and behind
Until the pole was driven through the mouth
To ellude the lack of any cruelty he drew stakes through
The breast of mothers and then he went on by impaling
Their infants upon these"

"The cold wind of death follows in his way
Deme quaden thyrane" (Marduk - Deme Quaden Thyrane)

"Dracul fought bravely but the twentieth boyar would be his last kill
When the turks found his body they cutted off his head
Which was stuck on a pole in Konstantinopel to show the muslim world
That Kaziklu Bey was dead
The night of the Lord Impaler's demise the worst storm man could remember struck the land
Kaziklu Bey was dead but not gone and by thunder his foes now again could
feel his hand" (Marduk - Anno Domini 1476)

 Bram Stoker skriver 1897 det 529-sidiga manuskriptet av Dracula som sedan kommer att inspirera till mängder av filmer med detta ämne och det är nog bland dom populäraste novellerna även i dagens läge skulle jag tro.  

Till skillnad från dom fiktiva Dracula filmerna har det varit jämförelsevis få filmer om mannen som inspirerade dessa vampyr filmerna.
I 1975 års dokumentär "In Search Of Dracula" utforskar man legenden Vlad Dracula.
Där rollen av Vlad Tepes (Greve Dracula) gestaltades av Christopher Lee som är känd för sina många skildringar av den fiktiva Dracula i filmer från 50-talet till 70-talet.

 Nosferatu är en stumfilm från 1922 som jag skulle chansa på är bland dom första som tar upp denna fiktiva Dracula i filmer.


 Dracula är från 1931 och ännu en av många filmer som tar upp detta ämne.

 Dracula som är från 1958 är en av många som handlar om samma fantasy figur.
 

 Dracula är från 1979 är också en sevärd film.

 Bram Stokers Dracula som kom (1992) är nog den som ligger närmast orginalet till Bram Stokers roman Dracula från 1897 .

Det finns ingen möjlighet för mig att lista alla filmer med detta ämne utan man kan kort och gott säga att Dracula har haft många ansikten både på filmduken och utanför den.



Så nästa gång du sätter dig ner för att titta på en vampyrfilm vet du nu lite mer om dess historik.

"Listen to them: the children of the night. What sweet music they make"

Cheers!!

Nu är det dags för mej att bjuda på en historielektion igen känner jag, ämnet idag är den mytsomspunna Corpse Painten som man ser på dom flesta banden inom Black Metal scenen idag.

Men var kommer den i från och hur kom den in på denna lite ljusskygga black metal scen.
Frågorna och grupperna är många så jag ska försöka bena ut det hela lite åt er.

Corpsepaint kan spåras tillbaka till germanska folksagor.
Särskilt slående är likheterna mellan modern black metal Corpsepaint och det makabra utseendet på ledamöter i Oskorei, en legion av döda själar i nordisk mytologi.
Men man kan också notera likheter mellan detta och sminkningen i expressionistisk film, till exempel Conrad Veidt i filmen "The Cabinet Of Dr. Caligari".



Men hur tog den då klivet in i musikens värld?

Dom tidigaste rockgrupperna som började smycka sig med smink som liknar Corpsepaint var Arthur Brown på 1960-talet, Alice Cooper, Secos & Molhados och Kiss på 1970-talet.

   

Senare samma decennium så kom den även in i punkens värld med grupper så som The Misfits och sångaren David Vanian of the Damned.

 

Även om utseendet var att uppnå vad de flesta band kallar "Utter Brutality" blev det också oavsiktligt populärt under 1977 genom en rad McDonald's annonskampanjer med svart-vita fotografier av företagets maskot Ronald McDonald.
I annonserna var Ronalds ansiktes mycket likt en corpsepaint vilket orsakade att fans av band som t.ex. Kiss samlade in och till och med stal veckotidningar med annonserna.



Hellhammer som betraktas som att ha ett viktigt inflytande på black metal och en av grundarna till death metal samt King Diamond från gruppen Mercyful Fate (som använde corpsepaint så tidigt som 1978 i sitt band Black Rose) var kanske de första inom death eller black metal-grupperna att använda Corpsepaint i början av 1980-talet.
Mercyful Fate är dock inte inom den genren.

 


Norska black metal-band från det sena 1980-talet och början av 1990-talet såsom Mayhem, Gorgoroth, Emperor, Immortal, Darkthrone, Dimmu Borgir och Satyricon är utan tvekan ansvariga för att upprätthålla populariteten av corpsepaint bland dagens black metal-akter.

Den Svenska scenen upprättshålls av band såsom Bathory, Marduk, Dark Funeral, Lord Belial, Arckanum, Nifelheim och Abruptum.

Och på den Finska sidan av band såsom Beherit, Archgoat och Impaled Nazarene.

Självklart kan dessa listor göras större och längre men lite får ni ta reda på själva.
Det råder inget tvivel om att vi i norden är störst och först inom denna gengre i alla fall.

När man gör en corpse paint så är det bara du själv och din fantasi som sätter stopp och vill du lära dej hur man gör en härlig Corpse Paint så är det inte så svårt.

Avslutar detta inlägg med en bild på den corpse paint som jag brukar köra med på Helloween.


Så nästa gång du får för dej att sminka dej på detta sättet så vet du nu även lite mer om dess historik.
Kan även avslöja att det är ett jäkla slit bakom sminkningen så all heder till dessa grupper som sminkar sej så turné efter turné.

"I wanna see it painted, painted black
Black as night, black as coal"

Cheers!!

Var och varannan person i dagens läge känner till det berömda "Hårdrockstecknet" och alla har nog gjort det någon gång i sitt liv.
Men hur uppkom det och varför vart det så populärt inom hårdrocken?

Frågorna och teorierna är många, så jag ska nu försöka kasta lite mer ljus på detta mystiska tecken.

"The sign of the horns" som tecknet kallas på Engelska är en handgest som har använts inom många kulturer och har minst lika många betydelser.
Det bildas genom att du håller upp pek och lillfingret samtidigt som du håller ner mittenfingret och ringfingret med tummen.

I det amerikanska tecken språket betyder det "I love you". (fast då med tummen utsträckt).

Hur började det hela då inom hårdrocks scenen?

Inom hårdrockens subkulturer är det känt genom en mängd olika termer, inklusive maloik, djävulstecken, djävulshorn, gethorn, hårdrockshorn, dödsnäven, hornen upp, hårdrockstecken, kasta geten, getens tecken, kasta hornen, onda fingrarna, "Rock on", metallnäve, Satan salut och Schakalen.

Man kan säga att det hela började med The Beatles omslag till "Yellow Submarine" där den tecknade John Lennon gör tecknet övanför Paul McCartney's huvud.
Detta var redan 1969.



1985 i en artikel i tidningen "Circus" skriven av Ben Liemer så påstår han att Gene Simmons blivit influerad av Blackie Lawless i bandet "Sister" 1977 som då använde tecknet på deras liveframträdanden. 

1977 så gör samme Gene Simmons tecknet på omslaget till "Love gun", men Gene Simmons förklarar då att han håller plektrumet med två mittenfingrar när han spelar så när han då höjer handen blir det alltså ett naturligt "Hårdrockstecken".



Även Frank Zappa gör tecknet i filmen "Baby Snakes", precis som Steven Tyler när han gör reklam för Rock 'n' Roller Coaster.

Ronnie James Dio är väl kanske den som är mest känd för att populariseringen av tecknet, hans italienska mormor använde det för att avvärja "Det onda ögat" (The Evil Eye).
Eller "malocchio" som han själv kallar det.

1979 när han började i gruppen Black Sabbath så började han genast att använda tecknet.
Senare började han även använda det i andra grupper och då oftas till låten "Gates Of Babylon" när han sjöng textraderna "Sleep with the devil, the devil will take you away".  



Terry "Geezer" Butler som spelade bas i Black Sabbath har man sett göra tecknet på ett fotografi redan 1971 som är med i CD Bookleten till "Black Sabbath: Symptom of the Universe 1970-1978".
Vilket är mycket tidigare än när Gene Simmons eller Ronnie James Dio gjorde det.



Coven är ett annat band som man kan se göra tecknet 1969 på baksidan av albumet "Witchcraft Destroys Minds and Reaps Souls", redan 1968 så började och avslutades alla deras spelningar med att sångaren (Jinx Dawson) gjorde detta tecken.
(Dom hade förövrigt en bandmedlem som kallades sej för Oz Osborne)

 

Så nästa gång du gör "Hårdrockstecknet" så vet du nu kanske lite mer om dess otroliga historia och teorier.
Visst är det facinerande hur detta tecken som vi så lätt tar till i tid och otid uppkom?

"It's time for just a little sign"

Cheers!!

När man bygger ett hus så vet ju alla hur viktigt det är med en bra grund så att man senare kan bygga upp väggarna och sedan lägga taket och skapa sig en bra miljö där man vill bo.
Så är det även med musiken anser jag, man måste ha en bra grund innan man fortsätter sitt letande och utforskande.
Där med tänkte jag djupdyka i denna grund som faktiskt finns och existerar bland oss och det blir nästan bättre när vi får uppleva den i den hårdrocken som vi alla känner till så väl.



Så där ser det ut hemma hos mej och min lilla grund, önskar så klart jag hade mer men så är det tyvärr med mycket.

Tänkte hoppa till ett solo som dom flesta säkert känner igen och det är ju så klart "Accept - Metalheart" och det klassiska stycket är "Für Elise" av Ludwig van Beethoven.
Sedan att han även ligger bakom "Ödessymfonin" är ju en helt annan underbar grej.
En annan intressant grej är ju att han faktiskt var döv.


Andra exempel på detta är ju så klart At Vance när dom lånar det klassika stycket av Beethoven och det handlar då om den välkända "Femte  symfonin" eller "Ödessymfonin" om man så vill.


Sen finns det så klart mängder av detta i den härliga hårdrocken.
Men jag känner att jag tar ett gigantsikt hopp vidare till den tyngre musiken och då hamnar vi i Black Metal världen.

Tror vi börjar med Satyricon - Mother North, introt där är ju den välkända "Prokofiev - Romeo & Juliet"


Och även då introt till Marduk - Glorifacation Of The Black God som är då av Mussorgsky - A Night On Bare Mountain.
 
Det finns mycket mycket mer att upptäcka så klart och det är en mycket intressant resa och lärorik, men det får ni göra själva...

Cheers!!

Efter som Iron Maiden ofta dyker upp på den här bloggen(bandet alltså) så upptäckte jag var namnet ursprungligen kom i från när jag gick i högstadiet.
Nämligen tortyrredskapet!

Iron Maiden är en tortyrenhet, bestående av ett järnkabinett med en ledad front, tillräckligt lång för att omsluta en människa. Den har vanligtvis en liten förslutningsbar öppning så att en torterare kan förhöra offret samtidigt som personen genomträngs av vassa föremål(så som knivar, svärd eller spikar) stående i kabinettet. Den skyldige(?) blödde ymnigt och försvagades långsamt för att så småningom dö av blodförlust eller kvävning.

Iron Maiden är ofta förknippat med medeltiden men i själva verket uppfanns den inte förrän i slutet av 1700-talet.
Inga uppgifter om Iron Maidens kan hittas tidigare än 1793 även om medeltida tortyranordningar var detaljrikt specificerade med  fascination som var skrämmande och kopierades under 1800-talet för samlare av det makabra.

Så det var alltså berättelsen om Iron Maiden.

Hade du koll på detta??


Cheers!!