Hamilton Howard "Albert" Fish var en amerikansk seriemördare.
Han var också känd som The Gray Man, The Werewolf Of Wysteria, The Brooklyn Vampire, The Moon Maniac och The Boogey Man.
Han var en barn våldtäktsman och kannibal.

Så hur började allt?
Han föddes i Washington D.C. den 19 Maj 1870, Hans mor och far hette Ellen och Randall Fish.
Pappan var 43 år äldre än hans mamma och där med hela 75 år vid hans födsel, han var det yngsta barnet av tre.

Hans familj hade en historia av psykiska sjukdomar.
Hans farbror hade haft religiös mani, en bror placerades i statens mentalsjukhus och hans syster fick diagnosen en "mental åkomma".
Tre andra släktingar hade diagnosen psykiska sjukdomar och hans mor hade fonetiska och / eller visuella hallucinationer.

När hans pappa dog av hjärtinfarkt vart han placerad på Saint John's Orphanage i Washington av sin mor, där fick han ofta en sadistiskt behandling.
Han började även att njuta av den fysiska smärtan under sin tid på barnhemmet.
"I was there till I was nearly nine, and that's where I got started wrong. We were unmercifully whipped. I saw boys doing many things they should not have done." är en anmärkning han lär ha gjort under den tiden.

När han var tolv år fixade hans mamma ut honom från barnhemmet, då hon då nyligen fått ett jobb, Fisk inledde då ett förhållande med en annan pojke som introducerade Fish för metoder som att dricka urin och äta avföring.
Fisk började besöka badhus där han kunde se andra pojkar klä av sig, och tillbringade en stor del av hans helger på dessa besök.

Under hela sitt liv skulle han skriva obscena brev till kvinnor vars namn han fått från sekretessbelagda reklam och äktenskapliga myndigheter.
1890 anlände Fish till New York City, och där blev han en manlig prostituerad.
Här sades också att han började våldta unga pojkar, ett brott som han höll på med även efter sin mor anordnat ett äktenskap åt honom.
År 1898 var Fisk gift med en kvinna som var nio år yngre än honom.
De fick sex barn: Albert, Anna, Gertrud, Eugene, John och Henry Fish.

Vad var det som fick honom att begå dessa brott?
1898 arbetade han som målare, han sa att han fortsatte att antasta barn, främst unga pojkar under sex års ålder.
Han berättade också senare om en incident där en manlig älskare tog honom till ett vaxkabinett, där han vart fascinerad av en tudelning av en penis.
Efter det blev han besatt av kastrering, och under ett förhållande med en utvecklingsstörd man försökte han att kastrera honom efter att bundit upp honom.
Mannens skrik chockerade Fisk och rädd flydde han efter att ha lämnat honom en 10 $ räkning.
Fisk ökade då frekvensen av sina besök till bordeller, där han vart engagerad i sadomasochism.

I Januari 1917 lämnade hans hustru honom för John Straube, som var en handyman.
Fisk fick då uppfostra sina barn som en ensamstående förälder.

Han började få hörselhallucinationer, och en gång svepte han in sig i en matta, säger att han följde instruktionerna från aposteln Johannes.
Under denna tid att började han att ägna sig åt själv-skada.
Han satte in nålar i sin ljumske.
(Efter hans gripande avslöjade röntgen att fisken hade minst 29 nålar som lämnats in i hans bäckenregionen.)
Han slog sig också upprepade gånger med en spik-dubbad paddel och infoga ull med tändvätska på i sitt anus och satte eld på det.

De flesta av hans offer var antingen psykiskt handikappade eller African-American, eftersom han antog att dessa människor inte skulle saknas när de dödas.
Han torterade, lemlästade och mördade småbarn med sina "Instruments Of Hell" som innehöll en kött klyvare, en slaktar kniv och en såg.
Den 11 Juli 1924, fann han åtta åriga Beatrice Kiel lekandes ensam på hennes föräldrars gård.
Han erbjöd henne pengar för att komma och hjälpa honom leta efter rabarber, hon var på väg att lämna gården när hennes mor jagade bort honom.
Vid 55 års ålder börjar han lida av en religiösa psykos, och kände att Gud befallde honom att tortera och kastrera barn.

Så vad var det som fick honom att åka fast?
Den 25 maj 1928 såg han en annons om att en ung pojke sökte jobb, den då 58 år gammla Fish åkte till familjen Budd i Manhattan under förevändningen att anställa Edward som satt ut annonsen.
Han presenterade sig som Frank Howard, en bonde från Farmingdale, New York.
Där såg han då Edwards yngre syster, 10-åriga Grace.
Han lovade att anställa Budd och sade att han skulle skicka efter honom på några dagar. Detta hände aldrig dock skickade han en telegraf till Budd familjen och bad om ursäkt och angav ett senare datum.
Han återvände för ett andra besök och sa att han skulle ta med Edward för att arbeta på sin gård.
Men hävdade han att han skulle återvända senare för att hämta upp honom när han var tvungen att närvara hans brorsdotter födelsedagsfest.
Han övertygade föräldrarna att låta Grace följa med honom till festen på kvällen, men återvände aldrig hem.

Sex år senare kom ett anonymt brev till flickans föräldrar som ledde polisen till Albert Fish.
Mrs Budd var analfabet och kunde inte läsa brevet själv, så hon fick sin son läsa den för henne.
Detta brev kunde spåras till Albert Fish.
Rättegången mot Albert Fish för mordet på Grace Budd inleddes den 11 mars 1935, i White Plains, New York.
Rättegången varade i 10 dagar.
Han vädjade vansinne och påstod sig ha hört röster från Gud säga till honom att döda barn.
Flera psykiatriker vittnade om hans sexuella fetischer vilket inkluderade:
sadism, masochism, cunnilingus, anilingus, fellatio, flagellation, exhibitionism, voyeurism, piquerism, kannibalism, koprofagi, urophilia, pedofili och infibulation.
Det summerades och konstaterades att han var en "psykiatrisk fenomen" och att ingenstans i juridiska eller medicinska journaler fanns en annan person som hade så många sexuella avvikelser som han.

De fann honom ändå vara frisk och skyldig och domaren beordrade dödsstraff.
Han anlände till fängelset Mars 1935 och avrättades den 16 Januari 1936 i elektriska stolen på Sing Sing.
Han gick in i kammaren kl 11:06 och dödförklarades tre minuter senare.
Han begravdes i Sing Sing Prison Cemetery.
Det sägs också att han ska ha hjälpt bödeln placera ut elektroderna på hans kropp och hans sista ord var enligt uppgift: "Jag vet inte ens varför jag är här."

Hans kända offer:
Francis X. McDonnell, age 8, July 15, 1924
Emma Richardson, age 5, October 3, 1926
Billy Gaffney, age 4, February 11, 1927
Grace Budd, age 10, June 3, 1928
Emil Aalling, age 4, July 13, 1930
Robin Jane Liu, age 6, May 2, 1931

Två dokumentärer om han:
Albert Fish: In Sin He Found Salvation och The Gray Man.

I stället för att avsluta med citat så kommer här i stället brevet han skickade till Grace Budds föräldrar.
"Dear Mrs. Budd. In 1894 a friend of mine shipped as a deck hand on the Steamer Tacoma, Capt. John Davis. They sailed from San Francisco for Hong Kong, China.
On arriving there he and two others went ashore and got drunk.
When they returned the boat was gone.
At that time there was famine in China.
Meat of any kind was from $1–3 per pound.
So great was the suffering among the very poor that all children under 12 were sold for food in order to keep others from starving.
A boy or girl under 14 was not safe in the street.
You could go in any shop and ask for steak—chops—or stew meat.
Part of the naked body of a boy or girl would be brought out and just what you wanted cut from it.
A boy or girl's behind which is the sweetest part of the body and sold as veal cutlet brought the highest price. John staid there so long he acquired a taste for human flesh.
On his return to N.Y. he stole two boys, one 7 and one 11.
Took them to his home stripped them naked tied them in a closet.
Then burned everything they had on.
Several times every day and night he spanked them – tortured them – to make their meat good and tender.
First he killed the 11 year old boy, because he had the fattest ass and of course the most meat on it.
Every part of his body was cooked and eaten except the head—bones and guts.
He was roasted in the oven (all of his ass), boiled, broiled, fried and stewed.
The little boy was next, went the same way.
At that time, I was living at 409 E 100 St. near—right side.
He told me so often how good human flesh was I made up my mind to taste it.
On Sunday June the 3, 1928 I called on you at 406 W 15 St. Brought you pot cheese—strawberries.
We had lunch.
Grace sat in my lap and kissed me.
I made up my mind to eat her.
On the pretense of taking her to a party.
You said yes she could go.
I took her to an empty house in Westchester I had already picked out.
When we got there, I told her to remain outside.
She picked wildflowers.
I went upstairs and stripped all my clothes off.
I knew if I did not I would get her blood on them.
When all was ready I went to the window and called her.
Then I hid in a closet until she was in the room.
When she saw me all naked she began to cry and tried to run down the stairs.
I grabbed her and she said she would tell her mamma.
First I stripped her naked.
How she did kick – bite and scratch.
I choked her to death, then cut her in small pieces so I could take my meat to my rooms.
Cook and eat it.
How sweet and tender her little ass was roasted in the oven.
It took me 9 days to eat her entire body.
I did not fuck her tho I could of had I wished.
She died a virgin."

Cheers!!

Edmund Emil Kemper III även känd som "The Co-ed Killer" är en amerikansk seriemördare som var aktiv i Kalifornien under tidigt 70-tal.

Men hur började allt?
Kemper föddes i Burbanksom ligger i Kalifornien, han var son till Clarnell Stage och Edmund Emil Kemper Jr.
Han var extremt intelligent med en IQ på 136 (ligger på gränsen till genial intelligens), men uppvisade ett psykopatiskt beteende från tidig ålder.
Bland annat så torterade och dödade han djur samt utförde bisarra sexuella ritualer på sin systers dockor och sade vid ett tillfälle för att kunna kyssa en lärare som han var attraherad av så måste han först döda henne.
Kempers mamma gjorde situationen allt värre genom att konstant läxa upp och förödmjuka sin son, och låste in honom i källaren då hon fruktade att han skulle antasta sina systrar.
Kempers mamma led av en borderline personlighetsstörning vilket kom till uttryck i de raseriutbrott som hon tog ut över sin son.

Den 17 Augusti 1964 sköt Kemper sin farmor när hon satt vid köksbordet och skrev klart de sista raderna i sin senaste barnbok.
Strax efter sköt han även sin farfar när han kom hem från livsmedelsbutiken.
Därefter ringde han sin mor som enträget bad honom att ringa polisen.
Under förhör berättade Kemper att han "bara ville veta hur det kändes att skjuta farmor", och att han dödade sin farfar enbart på grund av att han skulle bli arg om han fick reda på vad Edmund hade gjort.
Kemper skickades till Atascadero State Hospital, där han stiftade vänskap med sin psykolog och blev till och med hennes assistent.
Han var intelligent nog för att kunna vinna läkarnas förtroende till den grad att han fick tillgång till andra interners testresultat.
Med all kunskap han erhöll som lärling lyckades han slutligen övertala sin läkare att skriva ut honom från sjukhuset.
Trots doktorernas motvilja släpptes Kemper i sin mammas omvårdnad i Santa Cruz, Kalifornien.
Kemper lyckades senare bevisa för sina psykologer att han var frisk och förseglade sitt ungdomliga straffregister för gott.

Vad var det då som fick honom att göra detta dåd?
Kemper försörjde sig på ett flertal småjobb innan han anställdes av State of California's Department of Public Works/Division of Highways in District 4 (nu känt som Department of Transportation eller Caltrans).
Han hade då vuxit till en höjd av 206 cm och vägde över 136 kg.
Kempers mord på kvinnliga studenter ägde rum från maj 1972 till februari 1973.
Han plockade upp kvinnliga studenter och förde dem till ett avlägset område där han dödade dem.
Han knivhögg, sköt och kvävde offren innan han transporterade kropparna till sin lägenhet där han först hade sex med deras lik och sedan dissekerade dem, därefter dumpade han kropparna i raviner eller begravde dem och grävde vid ett tillfälle ner en 15-årig flickas huvud i sin mors trädgård som ett skämt.
Han lär senare kommenterat det hela med:- "att folk alltid skulle se upp till henne".
Han mördade sex kvinnliga studenter (inklusive två studenter från UC Santa Cruz där hans mamma arbetade, och en från Cabrillo College), ofta gick han på jakt efter offer efter att ha grälat med sin mor.

April 1973 slog Kemper ihjäl sin mamma med en hammare när hon låg och sov och därefter hade han sex med sin mors avhuggna huvud innan han kastade pil på det. Hennes stämband som han hade skurit ut kastade han i sopkvarnen, men maskinen kunde inte tugga sönder den sega vävnaden och spottade tillbaka den upp i handfatet.
"Det verkade passande", sade Kemper i arresten, "så mycket som hon gnällde och skrek på mig under så många år".
Men Kempers blodlust hade ännu inte stillats, så han bjöd hem sin mors bästa väninna för att även mörda henne.

Så hur åkte han fast då?
Efter detta så körde han Österut i sin bil, men efter ett tag stannande han och ringde polisen och erkände sig skyldig som "The Co-ed Killer".
Berättade för dem vad han hade gjort och väntade på att de skulle komma och hämta honom.
Under rättegången erkände han sig icke skyldig på grund av sinnessjukdom, men dömdes för åtta mord.
Han bad om dödsstraff men dömdes istället till livstids fängelse, då delstaten hade förbjudit dödsstraff.
Edmund Kemper sitter inlåst bland resten av fängelsepopulationen i California State Prison, Solano, i Vacaville, Kalifornien.
Han kommer aldrig att bli frigiven.

Två dokumentärer om han:
Murder: No Apparent Motive och The Killing of America

Avslutar som vanligt med lite citat från mördaren i fråga för att yttligare släppa in i hans mörka inre.

"My mother and I started right in on horrendous battles, just horrible battles, violent and vicious. I've never seen such a vicious verbal battle with anyone. It would go to fists with a man, but this was my mother, and I couldn't stand the thought of my mother and I doing these things. She insisted on it, and just over stupid things. I remember one roof-raiser was over whether I should have my teeth cleaned" 

"A man would be a fool to marry a woman smarter than himself."

"The hassle with my mother made me very inadequate around women, because they posed a threat to me. Inside, I blew them up very large. You know, the little games women play, I couldn't play, meet their demands, so I backslid."

"With my Atascadero learning, I kept trying to push her toward where she would be a nice motherly type and quit being such a damned manipulating, controlling, vicious beast. She was Mrs. Wonderful up on the campus, had everything under control. When she comes home, she lets everything down and she's just a pure bitch; bust her butt being super nice at work and come home at night and be a shit."

"I had fantasies about mass murder, whole groups of select women I could get together in one place, get them dead and then make mad passionate love to their dead corpses. Taking life away from them, a living human being, and then having possession of everything that used to be theirs. All that would be mine. Everything."

Cheers!!

Timothy James McVeigh var en USA armén veteran och säkerhetsvakt som blev ökänd för att ha detonerat en lastbil bomb framför Alfred P. Murrah Building i Oklahoma City den April 19, 1995.

Men hur började allt?
McVeigh var född i Lockport, New York som den enda son och det andra av tre barn William och Mildred "Musse" McVeigh.
Hans föräldrar skilde sig när han var 10 år gammal och han uppfostrades av sin far i Pendleton, New York.

Han påstod sig ha varit ett mål för mobbning i skolan och att han tog sin tillflykt i en fantasivärld där han föreställde sig slå tillbaka mot dem som var översittare.
I slutet av sitt liv delade han med sig av sin övertygelse om att USA: s regering är den ultimata översittaren.

De flesta som kände McVeigh minns honom som tillbakadragen, men några beskriver honom som en utåtriktad och lekfull som barn men drog sig tillbaka som en tonåring.
McVeigh sägs ha haft en flickvän under sin barndom, senare har journalister som han pratat med att han inte visste hur man imponerade på flickor.

McVeigh introducerades för skjutvapen av sin farfar, och sa till folk att han ville vara en vapen-butiksägare och ibland tog han skjutvapen till skolan för att imponera på sina klasskamrater. 
Han blev intensivt intresserad av vapen rättigheter efter han tog examen från high school, liksom andra ändringar av amerikanska konstitutionen, och läste tidningar som "Soldier of Fortune".

Vid 20 års ålder tog han värvning USA armén.
Även i det militära använde McVeigh mycket av sin lediga tid att läsa om skjutvapen, sniper taktik och sprängämnen.

McVeigh fick en Bronze Star för sin tjänstgöring i det första Gulfkriget.
Han hade varit en topp-poäng skytt med 25 mm kanonen på Bradley stridsfordon som används av US 1st Infantry Division som han tilldelats.
Han tjänstgjorde vid Fort Riley, Kansas, innan Operation Desert Storm.
Vid Fort Riley avslutade McVeigh det primära Ledarskapsutveckling (PLDC).
McVeigh senare skulle säga att armén lärde honom hur man stänger av sina känslor.
Han hade speciella livräddande utbildning och kan ha räddat livet på en kamrat som hade livshotande granatsplitter sår.

Vad var det då som fick honom att göra detta dåd?
Han började arbeta på en sjö camping nära hans gamla Arme post, konstruerade han och vän en ANNM (ANFO (eller AN/FO, för ammoniumnitrat/eldningsolja) är en vanligt förekommande explosiv blandning) sprängladdning monteras på baksidan av en hyrd Ryder lastbil.
Denna plats ansågs lämplig eftersom en flyttbil inte verkar på ur sin plats med tanke på den övergående befolkningen i området.
Bomben bestod av ca 5000 pounds (2300 kg) av ammoniumnitrat och nitrometan som är ett motorsport bränsle.

Den 19 april 1995, körde McVeigh lastbilen till framsidan av Alfred P. Murrah Federal Building precis som kontoret öppnade för dagen.
Innan han anlände, stannade han för att tända en 5 minuters subin.
Vid 09:02, förstörde en stor explosion norra halvan av byggnaden.
Explosionen var så kraftfull att McVeigh, som joggade bort från platsen lyftes från marken.
Explosionen dödade 168 människor, inklusive nitton barn på ett daghem på andra våningen, och skadade 450 andra.

Så hur åkte han fast då?
Genom att spåra Fordonets identifieringsnummer (VIN) i en bakaxel som fanns i vraket, identifierade FBI fordonet som en Ryder hyr lastbil hyrd från Junction City, Kansas.
Arbetare vid byrån hjälpt en FBI konstnär att skapa en skiss av den som hyrde den, som hade använt alias "Robert Kling".
Skissen visades i området.
Lea McGown, chef för det lokala Dreamland Hotel, identifierade skissen som Timothy McVeigh.
 
McVeigh stoppades strax efter bombningarna av Oklahoma State Trooper Charles J. Hanger från Pawnee, Oklahoma.
Hanger märkte att McVeigh inte hade någon registreringsskylt. 
Han erkände då också att han hade en pistol på sig vid det tillfället och McVeigh arresterades senare för att ha kört utan registreringsskylt och olagligt skjutvapen innehav.
Tre dagar senare, medan han fortfarande var i fängelse, vart McVeigh identifieras som föremål för rikstäckande människojakt.

Den 13 juni, 1997, rekommenderade juryn att McVeigh skulle få dödsstraff.
Det amerikanska justitiedepartementet kom med ett federalt åtal mot McVeigh för att orsakat död åt åtta federala ämbetsmän som ledde till dödsstraffet för McVeigh.
Det kan inte föra anklagelser mot McVeigh för de resterande 160 morden i federal domstol, eftersom dessa dödsfall sjönk under jurisdiktionen av delstaten Oklahoma.
Eftersom McVeigh dömdes till döden, gjorde delstaten Oklahoma inte något mord åtal mot McVeigh för de andra 160 dödsfallen.
Innan domen formellt uttalas, sa McVeigh i domstolen för första gången helt enkelt.:
"If the Court please, I wish to use the words of Justice Brandeis dissenting in Olmstead to speak for me.
He wrote: 'Our Government is the potent, the omnipresent teacher.
For good or for ill, it teaches the whole people by its example.'
That's all I have."

Normalt brukar jag tipsa om filmer och liknande som handlar om seriemördarna jag tar upp, i detta fall hittade jag faktiskt inga direkta tips inom detta område, men det finns dock en hel del böcker och liknande.
För många för att tas upp så jag rekomenderar att googla hans namn så kanske ni hittar det ni söker.

Där i mot bjuder jag på citat från mördaren i vanlig ordning så ni får ta ännu ett steg in i hans mörka värld.

"To these people in Oklahoma who have lost a loved one, I'm sorry but it happens every day. You're not the first mother to lose a kid, or the first grandparent to lose a grandson or a granddaughter. It happens every day, somewhere in the world. I'm not going to go into that courtroom, curl into a fetal ball and cry just because the victims want me to do that."

"I am sorry these people had to lose their lives. But that's the nature of the beast. It's understood going in what the human toll will be"

Cheers!!

David Richard Berkowitz (född Richard David Falco), aka Son of Sam/.44 Caliber Killer.
Var en seriemördare och pyroman vars brott terroriserade New York City från Juli 1976 till hans gripande i Augusti 1977.

Han erkände att ha dödat sex personer och skadade flera andra i loppet av åtta skottlossningar i New York mellan 1976 och 1977 han har fängslats för dessa brott sedan 1977 Berkowitz påstod senare att han blev beordrad att döda av en demon som hade besatt sin grannes hund.
Han ändrade senare sin bekännelse att gjorde anspråk att han var skytten i endast två tillfällen, personligen skulle han ha dödade tre människor och skadade en fjärde.
De andra offren hävdade han att de dödades av medlemmar av en våldsam satanisk kult som han var medlem i.

Enligt John Hockenberry som var en tidigare MSNBC och NPR och en av många tjänstemän inblandade i det ursprungliga "Son of Sam" fallet misstänkte att mer än en person begick morden.
Hockenberry rapporterade också att "Son of Sam" ärendet återupptogs under 1996 och från och med 2004 ska det anses fortfarande vara öppet.

Så hur började allt?

Han föddes i Brooklyn, New York och vart redan som bäbis adopterad av en järnaffärs ägare Pearl och Nathan Jay Berkowitz, som kastade om ordningen på hans första och andranamn samt gav honom sina egna efternamn.
Barndomen var "något bekymrad".
Trots att han var över genomsnittet i intelligens, förlorade han intresset för lärande i tidig ålder och började en förälskelse med snatteri och pyromani.

Adoptivmamman dog i bröstcancer när han var tretton, och hans hem liv blev ansträngd under senare år, särskilt eftersom han ogillade hans adoptivfar andra hustru.
Han hävdade senare sin nya styvsyster var intresserad av trolldom, som väckte ett intresse i det ockulta hos honom, något han senare skulle bli mer aktiv inom.

Han hävdar att han anslutit sig till en kult under våren 1975, gruppen presenterade honom för narkotikaanvändning, sadistiska pornografi och våldsbrott.

Morden och dess offer?!

Berkowitz påstod att hans första attacker skedde i slutet av 1975, när han attackerade två kvinnor med kniv på julafton.
Ett av dom påstådda offren vart aldrig identifierad, men det andra offret, Michelle Forman, skadades allvarligt nog att sätta henne på sjukhus.

Donna Lauria och Jody Valenti vart skjutna vid sin bil efter en natt ute på middag, Donna Lauria träffades i bröstet av en kula som dödade henne nästan omedelbart, Jody Valenti tog en kula i hennes lår, och den tredje missade både flickorna.

New York-polisen hade lite bevis.
Det viktigaste de kunde fastställa var att vapnet som användes var en .44 kaliber Charter Arms Bulldog.
En hög effekt, fem-skotts revolver avsedd för användning på nära håll.
Pistolen identifieras eftersom tillverkningsprocessen är ovanlig och att den lämmnar ett spår på varje kula.

Carl Denaro och Rosemary Keenan blir beskjutna tidigt en morgon och lyckas undvika dom flesta skotten och ta sig från platsen, Rosemary Keenan fick bara ytliga skador från krossat glas, Carl Denaro behövde småningom en metallplatta för att ersätta en del av hans skalle. Ingen av dem hade sett vem hade gjort attacken.
 
Donna DeMasi och Joanne Lomino vart skjutna utanför sitt hem efter att varit på en film, han nämade sig som som en främling som var vilse och skulle fråga om vägen, efter frågan "Kan ni berätta hur jag..." tog han fram en revolver och sköt dom en gång var, och när de föll till marken skadade sköt han flera gånger, innan han sprang/körde iväg.
Dom blev inlagda på sjukhus med allvarliga skador, Joanne Lomino vart slutligen förlamad, men Donna DeMasi skador var mindre allvarliga.

Och på detta sätt såg det oftas ut genom hans offerskörd, dessa brott fick stor massmedia publicitet, med tv, tidningar och radio publicering av varje detalj och spekulationer i fallet.

Polisen hittade också ett brev från den troliga mördaren, och med stavfel och allt såg det ut på detta sättet:
(Detta var ett av många brev som plis eller andra fick och hitatde)

"I am deeply hurt by your calling me a wemon hater. I am not. But I am a monster. I am the "Son of Sam." I am a little "brat". When father Sam gets drunk he gets mean. He beats his family. Sometimes he ties me up to the back of the house. Other times he locks me in the garage. Sam loves to drink blood. "Go out and kill" commands father Sam. Behind our house some rest. Mostly young — raped and slaughtered — their blood drained — just bones now. Papa Sam keeps me locked in the attic, too. I can't get out but I look out the attic window and watch the world go by. I feel like an outsider. I am on a different wave length then everybody else — programmed too kill. However, to stop me you must kill me. Attention all police: Shoot me first — shoot to kill or else. Keep out of my way or you will die! Papa Sam is old now. He needs some blood to preserve his youth. He has had too many heart attacks. Too many heart attacks. "Ugh, me hoot it urts sonny boy." I miss my pretty princess most of all. She's resting in our ladies house but I'll see her soon. I am the "Monster" — "Beelzebub" — the "Chubby Behemouth." I love to hunt. Prowling the streets looking for fair game — tasty meat. The wemon of Queens are z prettyist of all. I must be the water they drink. I live for the hunt — my life. Blood for papa. Mr. Borrelli, sir, I dont want to kill anymore no sir, no more but I must, "honour thy father." I want to make love to the world. I love people. I don't belong on Earth. Return me to yahoos. To the people of Queens, I love you. And I wa want to wish all of you a happy Easter. May God bless you in this life and in the next and for now I say goodbye and goodnight. Police — Let me haunt you with these words; I'll be back! I'll be back! To be interrpretedas — bang, bang, bang, bank, bang — ugh!! Yours in murder Mr. Monster"

Så vad var det som fick honom på fall?

Kvällen efter Moskowitz och Violante sköts (detta är ganska långt efter de andra morden), rapporterade Cacilia Davis som bodde i närheten av brottsplatsen att ha sett Berkowitz i grannskapet bländande hotfullt på förbipasserande i flera timmar innan du tog bort en parkeringsbiljett från hans gula Ford Galaxie (något som också hade rapporterats tidigare i samband med dessa brott), som hade parkerat för nära till en brandpost.
Två dagar efter skottlossningen, kontaktade hon polisen.

Efter som polisen redan hade fått upp ögonen lite för denna man så hade dom börjat spana på honom och vid ett tillfälle så undersökte Polisen Berkowitz parkerade bil på gatan utanför hans lägenhet på Pine Street i Yonkers. Polisen såg en Commando Mark III gevär i baksätet, en väska fylld med ammunition, kartor över brottsplatser och ett brev till Sgt. Dowd av The Omega Task Force där han hotande om ytterligare mord.

Senare kommer Berkowitz till byggnaden och bär då på en .44 Bulldog i en papperspåse.
Polisen grep Berkowitz utanför hans lägenhet på Pine Street i Yonkers den 10 augusti 1977.
Hans första ord vid gripandet rapporterades vara, (You got me. What took you so long?) "Du fick mig. Varför tog det så lång tid?"

När under tiden på rättegången, skanderade Berkowitz upprepade gånger (Stacy was a whore at a low yet audible volume") "Stacy var en hora på en låg men ändå hörbar volym".
Han syftade förmodligen till Stacy Moskowitz, som dog i dom sista morden.
Hans beteende orsakade ett uppror, och rätten avbröts.
Berkowitz påstod senare att hans uttalande var ett svar på Moskowitz mor, som ofta menade att Berkowitz skulle avrättas.

Den 12 juni 1978, dömdes han till 25 års-till-liv i fängelse för mord, vilket innebär som maxstraff 365 år.
I fängelset utsattes han för mordförsök men överlevde, han vägrade säga vilka det var men påstod att det var i scensatt av kulten han en gång tillhörde.

Flera villkorlig frigivings hörningar ägde rum, även om han själv inte ville det, de vart avslag på alla på grund av våldsamheten i hans brott.
Berkowitz nästa frigivings hörning är planerat till Maj 2012, han har nekats permission fem gånger hittills, senast Maj 2010.
I mars 2010 hade Berkowitz berättat för reportern Mike Mason att han inte skulle söka villkorlig frigivning 2010.

Berkowitz har planer att skriva en biografi med titeln "Son of Hope: The Prison Journals of David Berkowitz", som kommer att offentliggöras genom Morning Star Communications.
Berkowitz själv kommer att få några pengar från publicering, och en del av intäkterna går till delstaten New York brottsoffer styrelsen för distribution till offren för hans brott.

Han är också en förespråkare för mordoffer och arbetar för att stoppa försäljningen av minnessaker med anknytning till mördare.

Han är nu 58 år gammal.

Filmer om honom:
Summer of Sam, Son of Sam, Summer of Terror: The Real Son of Sam Story osv.
Finns även ett gäng böcker om honom: Son of Hope: The Prison Journals of David Berkowitz för att återgå till den.

Som vanligt avslutar jag med lite citat av mördaren i fråga för att ni ska yttligare bli insläppta i hans mörka värld.

"I always had a fetish for murder and death." - David Berkowitz

"I wasn't going to rob her, or touch her, or rape her. I was just going to kill her." - David Berkowitz

"I didn't want to hurt them, I only wanted to kill them." - David Berkowitz

"I am deeply hurt by your calling me a women hater. I am no. But I am a monster. I am the 'Son of Sam.' I am a little brat." - David Berkowitz

"He(his neighbor's "possessed" dog)won't let me stop killing until he gets his fill of blood." - David Berkowitz
"Sudden death and bloodshed appealed to me." - David Berkowitz

"It just happens to be satisfying to get the source of the blood." - David Berkowitz

Cheers!!

Robert Andrew "Bob" Berdella var en amerikansk seriemördare i Kansas City, Missouri som våldtog, torterade och dödade minst sex män mellan 1984 och 1987.

Så hur började allt?

Berdella var inskrivna vid Kansas City Art Institute 1967 till 1969.
Under denna tid var han dömd, men fick en villkorlig dom för att sälja amfetamin.
Han blev senare arresterad för innehav av LSD och marijuana, men anklagelserna avskrev fallet i brist på bevis. År 1969 köpte han huset på 4315 Charlotte, vilket skulle vara scenen för hans kommande brott.
Han arbetade som kock och så småningom öppnade han Bob's Bizarre Bazaar.

Berdella greps den 4 april 1988, när ett offer hoppat från det tvåvåniga huset och rymde, han hade då blivit torterad en vecka.
Vid det laget hade Berdella kidnappat och torterat minst sex unga män, och Kansas City-polisen misstänkte honom i två andra försvinnanden.
Berdella hade en detaljerad tortyr logg och ett stort antal Polaroid bilder han hade tagit av hans offer.
Bilderna omhändertogs av Kansas City Police Department, och stannade kvar i deras ägo.

Han hävdade att han försökte "hjälpa" några av hans offer genom att ge dem antibiotika efter att torterat dem.
Vid ett tillfälle så försökte han trycka ut ett av hans offer ögon "för att se vad som skulle hända".
Han begravde ett offrers skalle i sin bakgård, och satte de lemlästade kropparna för den veckovisa sophämtningen.
Kropparna hittades aldrig utan försvann troligtvis med de andra soporna.

Några månader innan gripandet, var Berdella ute på en bar erbjöds då skjuts hem av några som märkte att han var för berusad för att köra.
På vägen berättade Berdella sina historier om de unga män han hade kidnappats och torterats under de senaste månaderna, De togs aldrig på allvar då han var berusad.
Han hävdade att filmversionen av John Fowles "The Collector", där huvudpersonen kidnappar och fängslar en ung kvinna, hade varit hans inspiration när han var tonåring.

Offren:
Jerry Howell 20år, 5 Juli, 1984
Robert Sheldon 18år, 19 April, 1985
Mark Wallace 20år, 22 Juni 1985
James Ferris 20år, 26 September, 1985
Todd Stoops 21år, 17 Juni 1986
Larry Pearson 20år, Juli 9, 1987

Till skillnad från dom flesta som blir avrättade i fängelset så dog Robert av en hjärtattack 1992 efter att skrivit brev till en minister där han påstår att fängelset tjänstemän inte vill ge honom hans hjärta medicinering.

Filmer om honom:
Berdella, Bazaar Bizarre (Serial Killers The Strange Case Of Bob Berdella)

Gruppen Macabre har gjort en låt om denna mördare och händelser också, den heter "Diary of Torture" och ligger på deras album "Murder Metal".

Normalt brukar jag alltid försöka att avsluta med några citat från mördaren i fråga, denna gång hitta jag konstigt nog inga.
Men är det någon som läser detta kan ni väl dela med er av dem?

Cheers!!

Richard Ramirez (Ricardo Leyva Muñoz Ramírez) även känd som "The Night Stalker" var en seriemördare som härjade mellan 1984 till 1985, och efter anhållandet var sensationella rapportering av hans uppenbara intresse för det ockulta och satanism vanligt.

Men varför och hur började det hela?

Han föddes i El Paso, Texas, den yngsta av fem barn i arbetarklassen mexikanska illegala invandrare, och som barn vart han ihågkommen som att vara tyst och en enstöring av dem som kände honom.
Något som man ser i tydliga spår hos andra mördare/seriemördare.

När Ramírez var två, föll en byrå på hans huvud och splitter skador i skallen uppkom, över 30 stygn fick doktorerna lägga.
Men detta var inte den enda skadan han drog på sig utan hade efter detta ofta krampaktiga anfall och fick diagnosen tinningloben epilepsi när han var sex.
Redan som tioåring så började hans då lite udda betende genom att han ofta tillbringade sena nätter på kyrkogårdar. 

Som trettonåring började han att tillbringa mycket tid med sin kusin Mike, som vart med i en specialstyrka i Vietnamkriget. 
Micke visade bland annat fotografier av vietnamesiska kvinnor som han skröt att dödat och torterat, dom åkte ofta omkring samt att han lärde Richard att skjuta och skära människor för "maximal effekt".
Vid en efterföljande tidpunkt så mördade Mike sin fru medan Ramírez stod ca. 2-3 meter bort, efter detta började han använda drogor i olika former ganska hårt och hoppade av High School utan att ens genomföra första året och ärefter levde livet av en luffare, rökte cannabis och levde på skräpmat.
När Ramirez började sina mord, skulle han av någon anledning rikta in sig på gula hus, samt att han ofta ritade ett pentagram (fem punkts) på sin kropp, en symbol som ibland annat förknippas med satanism.

Med sina tjugosex offer på sin lista är det i korta drag mönstret att han smög in eller på sig sina offer för att döda dom med kniv eller pistol, en del våldtog han med.
Och Maria Hernandez (precis som Lillian Doi, Blanche Wolfe, Ruth Wilson och hennes son, Whitney Bennett och Sophie Dickman) var ett av hans offer som faktiskt hade turen att överleva.
Annars var morden ganska brutala då dom ofta vart huggna flera gånger och skurna svårt, detta visas t.ex i mordet på Maxine Zazzara som han först sköt för att sedan hugga upprepade gånger efter hennes död, anledningen till denna ilska bör ha att göra med att hon försökte skjuta honom med ett gevär som hennes man hade gömt, men det var inte laddat.
Han försökte även skära ut hennes hjärta men då han inte lyckades ta sig igenom bröstkorgen så tog han ut hennes ögon i stället, vilka han också sedan förde från platsen.

En annan gemensam sak var att dom ofta var äldre kvinnor eller par, och som jag nämnde tidigare så våldtog och bedrev sodomi på dom, ett fall som skiljer sig var när han gjorde detta med Chainarong Khovananth´s åtta åriga son.
 
Vad var det som fick honom på fall?

Natten den 24 augusti såg en tonåring som hade arbetat på sin motorcykel i sina föräldrars garage en orange Toyota köra in i grannskapet, och han märkte det igen när den åkte.
Det slog honom som misstänkt, så han skrev ner registreringsskylten.
Nästa morgon ringde han polisen om bilen.
Med antalet registreringsnummer kunde polisen fastställa att en 1976 års orange Toyota hade stulits i Los Angeles Chinatown medan ägaren var middag på en restaurang, en varning sattes ut för bilen.
Efter att ha anslutit fordonet till Ramirez, höll polisen bilen under uppsikt de nästa 24 timmar i hopp om att han skulle återvända till det, men det gjorde han inte.

Efter flera andra försök och händelser kunde man således äntligen gripa denna kallblodiga mördare.
En dag efter att Ramírez ansikte offentliggjordes var han i häktet och fängelset.
När han greps var Ramírez tjugofem år och åtalades för fjorton mord och trettioen andra brott med anknytning till hans "killing spree".
Han har också belastats för ett femtonde mord i San Francisco, våldtäkt och försök till mord i Orange County.
Den 7 November, 1989 dömdes han till döden i Kaliforniens gaskammare.


En mördande Hårdrockare?

Ramírez var ett fan av den australiska hårdrocksbandet AC/DC och, enligt polisen bar han en AC/DC tröja och lämnade en AC/DC keps på en brottsplats.

Låten "Night Prowler", från "Highway To Hell" albumet, beskriver hur någon smyger in en flickas rum på natten.
År senare beskrivs detta på AC/DC upplagan av VH1 Behind the Music. Denna låt var också en favorit hos mördaren.

Bandet förklarade att även att låten "Night Prowler" hade tagits in i en mörk, mordisk bibetydelse av Ramírez, och den faktiskt handlar om en pojke som smyger in sin flickväns sovrum på natten för ett romantisk möte.

Och hur kan vi på bättre sätt avsluta detta inlägg än med ett citat från denna iskalla mördare:
"It's nothing you'd understand, but I do have something to say. In fact, I have a lot to say, but now is not the time or place. I don't know why I'm wasting my time or breath. But what the hell? As for what is said of my life, there have been lies in the past and there will be lies in the future. I don't believe in the hypocritical, moralistic dogma of this so-called civilized society. I need not look beyond this room to see all the liars, hater, the killers, the crooks, the paranoid cowards--truly trematodes of the Earth, each one in his own legal profession. You maggots make me sick-- hypocrites one and all. And no one knows that better than those who kill for policy, clandestinely or openly, as do the governments of the world, which kill in the name of God and country or for whatever reason the deem appropriate. I don't need to hear all of society's rationalizations, I've heard them all before and the fact remains that what is, is. You don't understand me. You are not expected to. You are not capable of it. I am beyond your experience. I am beyond good and evil, Legions of the night--night breed--repeat not the errors of the Night Prowler and show no mercy. I will be avenged. Lucifer dwells within us all. That's it"

Cheers!!

Theodore Kaczynski eller Unabomber (University and Airline Bomber) som han kanske är mer känd som bedrev en bombkampanj mot personer som på ett eller annat sätt hade med teknologi att göra vilket resulterade i 3 döda och 23 skadade.

Den första bomben exploderade 26 maj 1978 och skadade en säkerhetsvakt, nästa bomb exploderade 9 maj 1979 på Northwestern University och skadade en student och så fortatte det mellan åren 1978 till 1995.

Men varför och hur började det hela?

Han föddes i Chicago, Illinois, han var ett intellektuellt underbarn, utmärkande var hans akademisk från tidig ålder. 
Theodore Kaczynski kom han in på Harvard University vid 16 års ålder, där han tog en grundexamen och senare tog en doktorsexamen i matematik från University of Michigan.
Han blev även biträdande professor vid University of California, Berkeley vid 25 års ålder, men avgick två år senare.

1971 flyttade han till en avlägsen stuga utan el eller rinnande vatten, i Lincoln, Montana, där han levde som en eremit medan han lärde sig att överleva och bli självförsörjande.
Han bestämde sig för att starta bombningarna efter att ha tittat på vildmarken runt sitt hem förstöras av utvecklingen.

Han började hata civilisationen och dess moderna teknologi och skickade flera bomber till exempelvis dataprofessorer och studenter på tekniska universitet.

När han författade sina offentliga brev till tidningar skrev han dem med skrivmaskin i ett litet skjul i skogen i Montana. Det första brevet skrev han till den pornografiska tidningen Penthouse och han skrev även en dagbok och Industrial Society and Its Future (allmänt känd som Unabomber Manifesto) på cirka 35 000 ord som publicerades i New York Times och Washington Post i en bilaga.
Han hävdade att hans bombningar var extrema, men nödvändiga för att dra uppmärksamhet till en urholkning av den mänskliga friheten som behövs med modern teknik som kräver stora organisationer.

F.B.I gav fallet kodnamnet ”UNABOM”: UN för University, A för Airline och BOM för det uppenbara (bomb). Tidningarna snappade upp kodnamnet och namnet ”Unabombaren” myntades.

Vad var det som fick honom på fall?

Det tog FBI totalt 17 år att gripa Unabombaren, och många menar att han aldrig hade blivit tagen om hans bror inte hade tipsat polisen.
Han kunde slutligen gripas av FBI den 3 april 1996 efter att hans bror känt igen hans sätt att formulera sig i skrift och lämnat ett tips.
Gripandet skedde vid Kaczynskis ensligt belägna gömställe, en enkel liten trästuga nära Lincoln, Montana.

Den 7 januari 1998 försökte Kaczynski begå självmord i sin cell i Sacramento County Jail med hjälp av sina underkläder.
Han undvek dödsstraff för sina gärningar genom att den 22 januari 1998 erkänna sig skyldig till alla anklagelser. Kaczynski avtjänar sedan dess livstids fängelse.

Den 2 mars 2002 försökte han få en ny rättegång men blev nekad.
Anledningen till hans önskan om ny rättegång var att han 1998 nödgats erkänna sig skyldig till bombningarna för att hans advokater inte skulle använda hans psykiska tillstånd som försvar, vilket skulle leda till att han inte kunde försvara sig själv.

Cheers!!

Aileen Carol Wuornos var en amerikansk seriemördare som erkände morden på sju män, alla mördade vid olika tillfällen, som hon menade hade våldtagit henne när hon försörjde sig som prostituerad.
Detta blir också den första kvinnan i denna serie och kategori "Smiling Like A Killer", men kanske inte den sista.

När hon var 15, kastade hennes morfar ut henne ur huset, och hon började försörja sig själv som en prostituerad och bodde i skogen nära sitt gamla hem.
Detta efter en ganska bråkig och konstig barndom där mamman övergav henne och hennes bror i ganska tidig ålder, hennes pappa var en pedofil som åkte in och ut i fängelset och till slut hängde han sig själv.
Uppväxten skedde hos deras morföräldrar, Lauri och Britta Wuornos som lagligen adopterat Keith (hennes bror) och Aileen den 18 mars 1960.

Redan i ung ålder så började hon ha sex med flera partners, eventuellt även hennes egen bror.
Wuornos hävdade också att hon blev sexuellt övergreppen som barn av sin farfar.
Vid fjorton års ålder så vart hon gravid efter en våldtäkt och barnet vart senare placerat för adoption.

Den 27 maj 1974 greps Wuornos i Jefferson County, Colorado, för bilkörning under påverkan (DUI), förargelseväckande beteende och för att skjutit en 0,22-kalibers pistol från ett fordon i rörelse. 
Och den brottsliga banan hade redan här mer eller mindre börjat.

Trotts äktenskapet mellan henne och Lewis Gratz Fell som hon träffade 1976 så hamnde hon kontinuerligt i konfrontationer på den lokala baren och så småningom åkte i fängelse för misshandel.
Hon slog också maken med hans egen käpp, vilket lede till att han fick igenom ett besöksförbud mot henne.

Tillbaka i Michigan  greps hon igen i Antrim County, anklagad för misshandel och störande av ordningen för att ha kasta en biljardboll i huvudet på en bartender.
Under denna tiden dör hennes bror Keith av esofagus (hals) cancer, och Wuornos fick $ 10.000 från hans livförsäkring, men det hindrar så klart inte hennes kriminella bana.

Den 20 Maj 1981 grips hon för väpnat rån och hamnar i fängelse den 4 maj 1982, och släpptes den 30 juni 1983 och så här fortsätter det till och från till 1986-87 då hon vid denna tid träffade Wuornos Tyria Moore som jobbade som hotelpiga på en Daytona gaybar.
Senare flyttade dom även i hop och försörjde sig på Aileens prostitution.

Tillsammans vart dom även fängslade för en misshandel med en öl flaska.
Den 12 mars 1988, anklagade Wuornos en Daytona Beach busschaufför för misshandel.
Hon hävdade att han knuffade henne av bussen efter en konfrontation, Moore var listad som ett vittne till händelsen.

Mördoffer:
Richard Mallory, var Wuornos första offer och var en dömd våldtäktsman som hon påstod sig ha dödat i självförsvar. Han hade blivit skjuten flera gånger, men två kulor till vänster lunga befanns ha varit dödsorsaken.

Charles "Dick" Humphreys, var en pensionerad US Air Force Major, tidigare statligt Child Abuse Investigator, och tidigare polischefen.
Hittades hans kropp fullt påklädd och hade skjutits sex gånger i huvudet och bålen.

David Spears, var en byggnadsarbetare i Winter Garden, Florida.
Den 1 juni 1990 hittades hans nakna kropp längs riksväg 19 i Citrus County, Florida.
Han hade blivit skjuten sex gånger.

Charles Carskaddon, var en deltids rodeo arbetare.
Den 6 juni 1990, hittades hans kropp i Pasco County, Florida.
Han hade blivit skjuten nio gånger med ett finkalibrigt vapen.

Peter Siems, Den 4 juli 1990, hittades hans bil i Orange Springs, Florida.
Moore och Wuornos sågs överge bilen och Wuornos handavtryck hittades på insidan dörrhandtaget.
Hans kropp återfanns aldrig.

Troy Burress,  Den 31 juli 1990 vart han rapporterad som saknad.
Den 4 augusti 1990, hittades hans kropp i ett skogsområde längs State Road 19 i Marion County, Florida.
Han hade blivit skjuten två gånger.

Walter Jeno Antonio, Den 19 november 1990 hittas hans nästan nakena kropp nära en fjärrloggning väg i Dixie County, Florida.
Han hade blivit skjuten fyra gånger.

Vid hennes straff vittnade psykiatriker för försvaret att Wuornos var psykiskt instabil och hade fått diagnosen borderline personlighetsstörning och hade starka sociopatiska tendenser men fick till slut ändå sex dödsdomar.

Wuornos berättade flera oförenliga berättelser om morden.
Hon hävdade från början att alla sju män hade våldtagit henne medan hon arbetade som prostituerad men senare tog tillbaka påståendet om självförsvar.
Under en intervju med filmaren Nick Broomfield, när hon trodde att kamerorna var av, berättade hon för honom att det var i själva verket självförsvar, och att hon kunde inte stå ut att vara i "deathrow" där hon hade varit i 12 år vid den tidpunkten och ville dö.

Den 9 Oktober 2002 vart hon tillslut avrättad genom en giftinjektion och vart där med den tionde kvinna i USA som avrättats sedan Högsta domstolen upphävde förbudet mot dödsstraff under 1976.

Hennes sista ord innan avrättningen var: "Yes, I would just like to say I'm sailing with the rock, and I'll be back, like Independence Day with Jesus. June 6, like the movie. Big mother ship and all, I'll be back, I'll be back."

Kanske levde hon ett torterat liv som är bortom våra värsta mardrömmar?
Med denna ilska som utvecklats inuti henne när hon arbetade som prostituerad.
Säkert hade hon också en massa hemska möten på vägarna och denna ilska bara rann till slut över för henne, och till slut exploderade till det otroliga våldsamhet.
Det kanske var hennes sätt att överleva?

För den som vill veta mer om denna kvinna finns en del film samt dokumentärer:
Aileen Wuornos: The Selling of a Serial Killer, Aileen: Life and Death of a Serial Killer och sist men inte minst filmen Monster.

"Everything they said about me was so full of lying. It wasn't funny. None of that stuff was true. I am totally sane. I didn't do drugs"
 
"I wanted to clear all the lies and let the truth come out. I have hate crawling through my system"

"I'm one who seriously hates human life and would kill again."

Cheers!!

När jag säger Jack The Ripper (Jack Uppskäraren) så vet nog alla av er vem jag snackar om?
Hur som helst känner jag att historien om han måste berättas samt att det blir en perfekt uppföljare till den förra "Smiling Like A Killer".

Han var en eller troligtvis flera (enligt en teori) seriemördare som mellan augusti och november 1888 mördade ett antal kvinnor som nattetid som försörjde sig på prostitution i East End, London. Polisen löste aldrig officiellt fallen och antalet offer som Jack Uppskäraren mördade är okänt.
Och i med detta så blir hans identitet en klassisk mordgåta genom alla tider, det enda man med säkerhet vet om honom är att det var en mansperson enligt vittnen, klädd i skärmmössa och sjömansrock. 
(Inspirerades "I Know What You Did Last Summer" och dess uppföljare "I Still  Know What You Did Last Summer" samt "I'll Always Know What You Did Last Summer" av detta?)

Det misstänks också att han lär ha haft kunskaper i anatomi, även om det antagligen varit tillräckligt med de handlag som exempelvis en slaktare eller en styckare på slakteri är i besittning av.

Nutida spekulationer om vem han kan tänkas vara stannar vid just spekulationer.
Läser man igenom interna polisrapporter som kom fram mycket senare så kände man aldrig till mördarens identitet vilket också erkändes öppet av Scotland Yard.

Morden utfördes på ett mycket kallblodigt sätt ofta på platser där det fanns folk alldeles i närheten, tillvägagångssättet var att skära av strupen mycket djupt och sedan skända kropparna genom att öppna buken och skära ut inre organ. 
Vid vissa tillfällen så tog han med sig delar från mordplatsen, i två av fallen var livmodern borttagen tillsammans med en del andra organ.
Det förekommer även en del teorier om att offren först hade strypts eller kvävts eftersom offren förefaller att ha tagits med överraskning och ganska lite blod fanns på mordplatsen. 

En hel del misstänka fanns det så klart under denna tid och här följer en liten lista på namnen:
The Lodger - en oidentifierad sinnessjuk person boende i ett av de otaliga härbärgena i East End.
Som enligt teorin som lanserades av Dr. L. Forbes Winslow visade sig att han använde sig av ledtrådar som han fått ett år efter det att morden upphörde och i övrigt hittat på historien. 

Montague John Druitt - en juridikstuderande och lärare som blev sinnessjuk och begick självmord i december 1889. Druitt är inte sannolik som Jack Uppskäraren eftersom han inte på något sätt kunde knytas till något av morden annat än genom rena indicier.

Michael Ostrog - en bedragare och professionell tjuv (av ryskt- eller polskt-judiskt ursprung) med minst tjugo olika alias, expert på att lura till sig pengar av godtrogna människor under förevändning att han var en rysk adelsman i exil. Ibland utgav han sig för att vara före detta kirurg i den ryska armén.

Dr. Stanley - Leonard Matters som publicerade en bok där han säger sig ha närvarat vid en "Dr. Stanleys" dödsbädd i Buenos Aires då Stanley erkände att han var Jack Uppskäraren.

Severin Antoniovitj Klosowski - en polsk läkare och frisör som giftmördade sina tre engelska fruar. Han dömdes för dessa mord och avrättades genom hängning i fängelset i Wandsworth sjunde april 1903.

Och så här fortsätter listan i många flera namn och teorier.

I boken "The Complete Jack The Ripper" av engelsmannen Donald Rumbelow som anses vara en av de främsta kännarna av Jack Uppskäraren eliminerar han ett stort antal teorier och förslag på gärningsmän.
Men denna är också bara en av många böcker och tidskrifter som gjort genom åren så klart.

Givetviss finns denna man relaterad i musikens värld med grupper som: LL Cool J, The Horrors, Nationalteatern, Morrissey, Screaming Lord Sutch, Motörhead, Judas Priest, Thin Lizzy, Link Wray, Nick Cave, Iced Earth, The White Stripes, Les Sentiers Conflictuels, Macabre, Falconer, Buckethead, Morrissey, My Chemical Romance, Backyard Babies och Cornelis Vreeswijk.

Inom filmens värld gäller dessa filmer:
The Lodger, Jack The Ripper, En studie i skräck, Jack The Ripper, The Ripper, From Hell och The Lodger.  

Cheers!!

The Zodiac Killer var en mördare som var aktiv i Norra California på det sena 60-talet, han lär ha mördat fem personer och attackerade ytterligare två personer, som dock överlevde.
I brev som han skickat till tidningar så hävdar han själv att han dödat 37 personer något som aldrig kunnat bekräftas, så varför väljer då att skriva om denna tillsynes "ofarliga" man när jag tidigare i denna serie valt mycket värre mördare?
Skillnaden är stor och för första gången skriver jag nu om en som aldrig åkte fast eller som dom klarat upp alla morden med.

Han är kanske mest känd för sin lek med polisen under denna tiden och alla dessa gäckande brev som han skickade till tidingar, dessa brev innehöll fyra kryptogram (eller chiffer), varav tre har ännu inte lösts.
Han myntade även själv namnet "Zodiac" i dessa brev.

 Denna symbol använde han sig av i nästan alla brev som signatur för att bevisa att det verkligen var han som var avsändaren, och mannen bakom morden.

 Här är ett av tre av dessa chiffer som han sände innehållande 408-symboler och de slutliga arton bokstäverna kunde inte fastställas, där med var själva innebörden fortfarande okänd.
Han påstår också att hans identitet finns med här.
Han krävde att de skulle skrivas ut på varje tidnings förstasida eller så skulle han åka runt hela helgen och döda ensamstående personer i natten för att sedan gå vidare för att döda igen, tills han slutade med ett dussin personer under helgen.

Detta publicerades och dom skrev också i en artikel brevid "We're not satisfied that the letter was written by the murderer" med en uppmaning att han skulle skriva igen med mer fakta för att bevisa sin identitet.
Morden ägde aldrig rum som utlovat. Senare släppte dom ut även dom alla tre delarna av chiffer/brev som dom fått. 

Senare fick dom ett till brev från denna "Zodiac", denna gång innehöll det massor av detaljer och fakta som inte hade gjorts offentliga och ett meddelande till policen att hade dom bara knäckt koden så hade dom gripigt honom för länge sedan, 8 Augusti 1969 knäckte Donald och Bettye Harden det 480-symbols chiffret och det innehöll aldrig något namn.
 
 Detta brev skickades innan någon av de säkra Zodiacmorden och enligt vissa är detta brevet inte från Zodiac, brevet hade som titel "The Confession".

 Detta hittades inskrivet på en skolbänk och det är inte säkert om detta är ett meddelande från "The Zodiac", men det räknas som att vara Zodiac killers verk.

Så många brev plus att han anmälde sina egna mord via telefon så fick dom aldrig någon gripen eller dömd, ens inte dennes identitet är känd.

Men dom hade ändå en del misstänkta och dessa är följande:

Arthur Leigh Allen: Arthur Leigh Allen var den främst misstänkte och den man som undersöktes mest.
Trots att vissa saker tydde på hans skuld så kunde man inte få en positiv jämförelse mellan Allens och Zodiacs DNA samt även Allens handskrift avfärdades att likna Zodiacmördarens handstil.

Rick Marshall: Rick Marshall var och är fortfarande idag starkt misstänkt för att ha varit Zodiac Killer.
Hans bakgrund, kroppsbyggnad och utseende är väldigt lika det man trott om Zodiac.
Rick nämner det även själv här. (Det är en mp3fil som man kan ladda ner)

Lawrence Kane: Darlene Ferrins syster pekar ut Kane som mannen som följde efter Darlene flera månader innan mordet på henne.
Ett möjligt Zodiacoffer har även identifierat Lawrance Kane som mannen som kidnappade henne.
Den populära hemsidan om just Zodiac-brotten, www.zodiackiller.com har ny information angående en helt ny misstänkt: Richard Gaikowski

Jack Tarrance: Dennis Kaufman började misstänka sin styvfar Jack år 2000, han har sedan dess försökt övertyga polisen och FBI om hans styvfars skuld, bl a genom en webbsida där han presenterar en mängd bevis.
I slutet av augusti 2008 presenterade Kaufman nya bevis, bl a ska han ha hittat den luva som Zodiac Killer använde under Lake Berryessa-mordet.
FBI genomför just nu tester för att se om Jack Tarrance är Zodiac Killer.

För er som vill ta reda mer om denna man så finns en del film/dokumäntärer:
The Zodiac Killer ,The Zodiac och Zodiac.

The Zodiac Killer's brott, brev och kryptogram till polisen och tidningar har inspirerat många filmer, romaner, TV-produktioner och andra seriemördare, och ledde till att många så kallade "forskare" som Tom Voigt, AK Wilks , Christopher Farmer, "Morf13" och många fler drevs till vansinne.

The Zodiac har profilerat som en sexuell sadist, en person som inte kan uppnå sexuell tillfredsställelse på annat sätt än genom tortyr och slutligen döda en annan människa.

Ja, vad avslutar med i denna öppna fråga om vem han är/var?
Ingen aning men det faktumet att han verkar begått dom perfekta brotten utan att bli upptäckt finner jag personligen som facinerande.
Detta är ju som ni vet alla brottslingars våta dröm.

Här följer att av hans brev:
"I like killing people because it is so much fun it is more fun than killing wild game in the forest because man is the most dangerous anamal of all to kill something gives me the most thrilling experience it is even better than getting your rocks off with a girl the best part of it is that when I die I will be reborn in paradice and all the people I have killed will become my slaves I will not give you my name because you will try to sloi down or stop my collecting for my afterlife ebeo riet emeth hpiti"

Cheers!!

Jeffrey Lionel Dahmer var en livstids fängelse dömd amerikansk seriemördare, nekrofil och kannibal.
Dahmer anses som en av USA:s värsta seriemördare genom tiderna då han våldtagit, mördat, skändat och/eller ätit av minst 15 personer, samtliga män, under en period på ca 13 år.

Så då undrar vi som vanligt hur det hela började?

Jeffrey föddes 1960 i Milwaukee, Wisconsin USA och var son till Lionel och Joyce Dahmer, allt var till synes normal och han var även ett ganska livligt barn som gillade att leka och busa.
Han vart dock mer och mer inbunden och asocial redan vid 10-års ålder och redan i tonåren började han cykla omkring i närområdet för att leta efter döda djur som han kunde ta med sig hem för att dissekera, och ännu en gång ser vi detta välbekanta mönster som faktis många av dessa mördare följer.
Vid ett tillfälle satte han också upp en död hunds huvud på en pinne, det var även under denna tid som han började upptäcka att han bara kände sexuell dragning till endast män.

Han hade inga speciella intressen även om han ansågs som snäll, skötsam och skötte skolan väl, trots att han ibland blev retad och slagen av andra elever på skolan i highschool.
När han började på på Ohio state university så hoppade han av efter ungefär en fjärdedel av tiden detta då mest på grund av att han fått av ett allt större alkoholberoende.
Han vart då intvingad av sin far i armen men vart efter ca 2år även utsparkad där i från, han började då jobba på ett sjukhus för att slippa träffa sin far efter ännu ett misslyckade, men även detta jobb lyckades han inte behålla på grund av sina problem.

Efter en flytt till Ohio och sitt fortsatta drickande blev han arresterad för fylla och förargelseväckande beteende, han flyttade senare till sin farmor där han bodde i ungefär 6 år, det var även här han började visa sina allt mer mörka sidor vilket visade sig i hans alltmer udda och märkliga beteende.
Vid ett tillfälle hittade farmodern en skyltdocka helt klädd i kvinnokläder i hans garderob, senare hittade hon även en magnumrevolver liggande gömd under hans säng och en fruktansvärd lukt spreds från källaren där Dahmer för sin far påstått att han dissekerat en ekorre för att sedan försöka lösa upp den med kemikalier.  
Samt att han hade blivit arresterad och dömd för blottande i två fall, i det senare då han masturberat inför två pojkar.

Endast en dag efter att han flyttat in i sin nya lägenhet efter att farmodern fått nog av sin sonsons märkliga beteenden så ertappas han med att sexuellt ofreda en 13-årig pojke vid namn Somsack Sinthasomphone, det blev en fällande dom vilket ledde till en dom på 5 års övervakning och 1 år i arbetsläger vilket han tilläts lämna 2 månader i förtid.

Så hur började dom första morden som skulle följas av fler?

Oftast hittade han sina offer på olika gaybarer och då var det allt från i 14 åriga pojkar till män på 36 år.
Han dödade dem först efter att han haft sex med dem, redan då hade hans mordbana startat tidigare 1978 (som senast) då han lurat med sig den 19-årige liftaren Steven Hicks hem till sin fars hus.
Då Hicks efter att de båda haft sex hade velat lämna huset hade Dahmer använt en skivstång för att slå ihjäl honom.
Dahmer styckade sedan kroppen, lindade in bitarna i plast och begravde dem i en skogsdunge bakom huset.
Under ett par år avhöll han sig från att begå flera mord och hade kort efter sin arme vistelse återvänt hem för att gräva upp delarna av Hicks kropp och slog sönder dem med en slägga och spred sen de små bitarna i skogen.
        
Det mord som kanske fick mest uppmärksamhet genom media var nog ändå det på den 14-årige Konerak Sinthasomphone, som hittats vandrande naken och blödande från ändtarmen samt var kraftig påverkan av droger.
Det var två kvinnor som slagit larm och polisen anläde till platsen samtidigt som en desperat Dahmer som hade jagat ifatt sitt offer och försökte slita pojken med sig.
Han menade på att Sinthasomphone var hans 19-årige pojkvän och att de två hade bråkat och druckit alkohol.
En av polismännen följde med Dahmer hem och där han lämnat över pojken i hans vård/våld och ingen kollade upp hans eventuella medverkan i brottsregistret även om han under den tiden fortfarande stod under övervakning för sexuellt ofredande av barn.
Senare samma kväll dödade Dahmer pojken och styckade delar av hans kropp, huvudet behöll han som en souvenir.

Dahmer fortsatte samma sommar att mörda omkring en person i veckan innan han slutligen avslöjades i juli samma år.

Så vad var det som fick han på fall efter dessa brott?

När polisen den 22 juli 1991 gjorde en razzia i Dahmers lägenhet (lgh 213 i Oxford Apartments) i Milwaukee efter ett tips från ett offer, Tracy Edwards, som kommit undan med några skärsår, fann man tre lemlästade kroppar utan armar, huvud och ben som höll på att lösas upp i 300 liter syra i Dahmers sovrum.
Man fann även fyra avhuggna huvuden i ett kylskåp, sju kranier, skelettdelar i hans garderob, en penis i en hummertina och en stor slaktkniv.
Polisen hittade ingen mat i hans kylskåp endast kryddor och mänskliga kroppsdelar.

Dahmer dömdes till 15 gånger livstids fängelse (total 957 år) för sina brott då dödsstraffet var avskaffat i delstaten Wisconsin, han dog efter han blivit svårt slagen av medfången Christopher Scarver då han städade fängelsets gym.
Han dog senare på väg till sjukhus.
Mordvapnet var en skivstång, samma typ av improviserat vapen Dahmer själv använt vid mordet på sitt förmodat första offer, Stephen Hicks.
Händelsen bidrog i hög grad till att fria vikter nu är förbjudna i fängelserna i Wisconsin.

Än idag räknas Jeffrey Dahmer som en av dom värsta seriemördare genom tiderna i USA och hans lägenhet har rivits på grund av de hemska brott som begåtts innanför dess väggar.

För er som vill ta reda mer om denna man så finns en del film/dokumäntärer:
The Trial of Jeffrey Dahmer, Serial Killers, The Most Ancient Taboo: Cannibalism, Serial Killers: The Real Life Hannibal Lecters.

För att yttligare försöka sätta mig/er in i hans huvud så avslutar jag med lite citat:

" … To relieve the minds of the parents… I mean, it's a small, very small thing, but I don't know what else I could do. At least I can do that… because I created this horror and it only makes sense that I do everything to put an end to it, a complete end to it …"

"It's just a nightmare, let's put it that way. It's been a nightmare for a long time, even before I was caught … for years now, obviously my mind has been filled with gruesome, horrible thoughts and ideas … a nightmare."

"I couldn’t find any meaning in my life when I was out there. I'm sure as hell not going to find it in here. This is the grand finale of a life poorly spent and the end result is just overwhelmingly depressing … it's just a sick, pathetic, wretched, miserable life story, that's all it is. How it can help anyone, I've no idea."

"I don't even know if I have the capacity for normal emotions or not because I haven't cried for a long time. You just stifle them for so long that maybe you lose them, partially at least. I don't know."

" … Like arrows, shooting through my mind from out of the blue …"

"I think in some way I wanted it to end, even if it meant my own destruction."

Cheers!!

Edward Theodore "Ed" Gein var en seriemördare även fast man bara lyckas binda honom till två mord och hans nekrofiliska beteende gjorde honom ökänd.
Han skinnflådde sina offer och grävde upp lik, han dekorerade sitt hem med likdelar och skapade kläder och möbler av deras skinn.
Under åren 1947 och 1957 försvann sex människor från städerna La Crosse och Plainfield vilket också gav honom smeknamnet "The Butcher of Plainfield".

Hur började det hela då?

Ed Och Hans Bror Henry G. (som sedan dör under mystiska förhållanden) växte upp i ett hem med sin mor (Augusta) och deras far (George), familjen hade en religiösa tro.
Bägge bröderna försköt sin far, liksom Augusta, som behandlade sin make som om han var en lågt stående varelse, detta antagligen för att han var en våldsam alkoholist som ofta var utan jobb.

Äktenskapet bestog trotts att Augusta avkydde sin man, men skilsmässa var inte att tänka på den tiden samt deras religösa tro.
Modern hade en butik som hon styrde och familjen köpte senare en gård vid en liten stad (Plainfield) som vart familjens permanenta hem. 

Flytten till denna avskilda plats förhindra att andra människor påverkade hennes söner så Ed gick endast hemifrån för att gå till skolan samt att hon blockerade varje försök han gjorde att skaffa vänner.
Efter skolan gick hans största del av sin tid med att hjälpa till på gården.
Modern som var Lutheran och fanatiskt religiös, tvingade i sina söner världens omoral, ondskan i att dricka och tron att alla kvinnor (förutom henne själv) var horor och den enda accepterade formen av sex var för biologisk förökning.
Hon läste också ofta ur bibel och då handlade det nästan uteslutet om Gamla Testamentet som handlade om död, mord och gudomlig vedergällning.

Vid hans pubert vart hon ännu hårdare och vid ett tillfälle så skållade hon honom med kokhett vatten efter att hon kommit på honom med att onanera i badkaret och tog i hans genitalier och kallade dem "curse of man" (mannens förbannelse).
Ed Gein var även ett offer för mobbare.
Klasskamrater och lärare minns saker som att han kunde börja skratta som om han skrattade åt ett eget skämt och han utvecklades inte bra socialt, trotts detta så var han duktig i skolan och framför allt då läsning.
Tester visade att han hade en normal begåvning och en IQ på omkring 99.

Vi deras faders död (1940) så hade Henry börjat hata sin moders syn på världen och uppfostran, han började till och med tala illa om henne medan hans bror hörde.
Vid en brand på gården ungefär fyra år senare så sprang Ed till polisen, han påstog då att han inte längre kunde se sin bror men väl på plats så kunde han leda dom direkt till broderns lik, även om obducenten visade att brodern fått slag mot skrevet och hade två märken bak på huvudet så fastställde man att han hade dött av kvävning medan han kämpade mot elden.

Nu bodde Ed och hans moder ensamma till den dagen då hon avled från flera strokes, ensam på gården försörjde han sig som traktens "fixare" då han var mycket händig och skicklig på hantverk, invånarna i Plainfield har beskrivit Ed efter sin mors död som en trevlig men tillbakadragen och lätt folkskygg person, lite av traktens original.
Ingen kunde ana vad som döljde sig bakom fasaden.

Så vad var det som döljde sig bakom fasaden?

Bernice Worden som var en butiksägare i Plainfield försvann 16 november 1957.
Ed Gein var vid ett tillfälle vid den lokala butiken då folk pratade om detta, han sa och skämtade då högt och tydligt:- "She isn't missing. She's at the farm right now."
Alla skrattade och avfärdade det hela som ett skämt.

Polisen började ändå misstänka att just Gein låg bakom försvinnandet då Worden´s son hade sagt till utredarna att Gein hade varit i butiken kvällen före försvinnandet och att han skulle återvända nästa morgon för fyra liter av frostskyddsmedel, då ett kvitto för fyra liter av frostskyddsmedel var det sista kvitto skriven av Worden på förmiddagen hon försvann stärkte dessa misstankar.

När polisen kom till gården och började undersköka så gjorde dom sitt första hemska upptäckt den natten när dom gick in i ett skjul.
Där hittade dom Wordens lik som hade hade halshuggits och hängde upp och ner i anklarna och hade blivit uppsprättad vid torson, som en hjort.

Genomsökandet av hans hus började och det var där dom hittade följande hemska saker:
Avhuggna huvuden på sängstolparna i sovrummet, skinn som han gjort till lampskärmar, kranier som gjorts till soppskålar, ett mänskligt hjärta, en ansiktsmask tillverkad av riktigt ansiktsskinn hittades i en papperspåse, ett halsband av människoläppar, en kappa gjord av en vagina och bröst som han sytt ihop andra saker tillverkade av mänskliga kroppsdelar, inklusive ett skärp gjort av bröstvårtor.

Han hade också skapat en hel garderob tillverkad av människoskinn, ben, en uppskuren torso (inklusive bröst) och flera masker av ansiktsskinn som såg ut att vara av läder och nästan mumifierade.
Dessa är nog hans mest ökända verk.

Ett erkände kom till sist under ett förhör att han brukade gräva upp gravar av nyligen döda medelålders kvinnor som han tyckte liknade hans mor och tog hem kropparna och gjorde om dem till läder och skapade sina makabra ägodelar.
Han förnekade att han haft sex med de uppgrävda kropparna med förklaringen att "de luktade för illa". 
Även att han kände ett "tvång" att göra det.
Han erkände också att han skjutit ihjäl Mary Hogan som var en lokal baranställd som varit saknad sen 1954.

Det debatteras också om ifall han var transsexuell kort efter hans mors död då han enligt de flesta skapade han sin kvinnodräkt för att kunna låtsas vara sin mor, snarare än att byta kön. 

Ed Gein bedömdes vara mentalt instabil och därför inte lämpad att gå igenom en rättegång vid tidpunkten för hans arrestering och han skickades till Central State Hospital i Waupun, Wisconsin.
Senare blev sjukhuset ett fängelse och Gein förflyttades till Mendota State Hospital i Madison, Wisconsin.
1968 bestämde Geins läkare att han var frisk nog att gå igenom rättegång; han fanns "inte skyldig på grund av galenskap" (not guilty by reason of insanity) och tillbringade resten av livet på sjukhus.

Under hans arrest tid brann hans hus ner till grunden och mordbrand misstänktes även hans bil såldes på en offentlig auktion för $760, bilen hade han använt för att bogserade de döda kropparna med.
Bilen vart en attraktion som Bunny Gibbons låg bakom och kallades "Ed Gein Ghoul Car" och folk fick betala 25 cent för att se den.

Den 26 juli 1984 dog Ed Gein på grund av andnings- och hjärtsvikt i Goodland Hall på Mendota Mental Health Institute.
Vid sin död förbannade han sin mors namn och en okänd person vid namn Anne.
Gravplatsen på Plainfields kyrkogård blev ofta vandaliserad genom åren då souvenirsökare högg av bitar av gravstenen innan hela blev stulen 2000, nu kan man se den på ett museum i Wautoma, Wisconsin.

Innan jag avslutar så tänkte jag också upplysa om alla dessa filmer och filmmördarna som han och hans brott inspirerat till:
Leatherface (The Texas Chain Saw Massacre/Motorsågsmassakern), Buffalo Bill (The Silence of the Lambs/När lammen tystnar) och Norman Bates (Psycho) baserades alla delvis på Geins brott.

I filmen American Psycho citerade huvudpersonen i tron att det var Geins citat.
Citatet var "När jag ser en vacker flicka komma gående, tänker jag två saker: En del av mig vill gå ut med henne och prata med henne och vara riktigt vänlig och behandla henne rätt."
På frågan vad den andra delen tänkte svarade han: "hur hennes huvud skulle se ut på en påle."
Citatet är sagt av Edmund Kemper.

Även i musikens värld finns det referenser till Gein, här följer några exempel:
Slayer - Dead Skin Mask, Mudvayne - Nothing To Gein, Sour - The Butcher of Plainfield, Macabre - Ed Gein och The Geins, Mortician har åtskilliga låtar som handlar om Texas Chainsaw Massacre och därmed indirekt om Ed Gein samt Lordi - Deadache album handlar om Ed.

För er som vill ta reda mer om denna man så finns det så klart en del film:
Ed Gein, Ed Gein: The Butcher of Plainfield och Ed Gein: The Ghoul of Plainfield

Avslutar med Ed Geins ord: "I had a compulsion to do it."

Cheers!!

Theodore Robert "Ted" Bundy (född Theodore Robert Cowell) var en amerikansk seriemördare aktiv mellan 1973 och 1978.
Efter mer än ett decennium av förnekelse erkände han till slut över 30 mord, men det verkliga antalet har förblivit okänt, den allmänna uppskattningen sträcker sig till 35 mord och andra siffror varierar mellan 26 till 100.
Det typiska tillvägagångssätt var att offren oftast slogs ner med en påk och sedan vart strypta till döds även våldtäkt och nekrofili utövades ofta på offren.

Hur började det hela då?

Bundy adopterades efter att hans moder fött honom, och hans fader var okänt även om modern själv påstog att hon blivit förförd av en krigsveteran vid namn Jack Worthington, något som hans morföräldrar inte trodde på utan misstänkte hennes våldsamma far Samuel Cowell.
Morföräldrarna sa han var deras son och att hans riktiga mamma i själva verket var hans storasyster allt för att undvika att han skulle få en social stämpel.
Under hans uppväxt trodde han så klart att så var fallet och lär även ha avgudat sin morfar även om han hade ett våldsamma temperament och ständiga vredesutbrott.

Efter en flytt till Tacoma, Washington som skedde med hans mamma till några släktingar så träffade hans mamma en man vid namn Johnny Culpepper Bundy som hon senare gifte sig med och senare fick han fyra syskon som han ofta satt barnvakt åt, trotts att Johnny försökte få kontakt med Ted genom utflykter och andra far och son-aktiviteter så föraktade han honom samt resten av Bundy släktet och gjorde även klart för han att han trivdes bäst själv.

Ted var en mycket begåvad elev under tiden på Woodrow Wilson High School och han ansågs överbegåvad med ett IQ på 124, under gymnasieåren och tidiga högskoleåren var Bundy mycket blyg och inåtvänd något som han själv senare förklarar med att han var oförmögen att förstå socialt samspel vilket bromsade hans sociala utveckling.
Under åren så lyckades han lära sig att låssas att vara socialt aktiv men egentligen hade han ingen som helst känsla hur man kommer överens med folk.

Redan som tonåring besökte han olika bibliotek efter detektivtidningar och kriminalböcker, mest fokuserad på det som beskrev sexuellt våld och de som visade bilder av döda människor och våldtäkter, då hade han också tagit ett steg närmare sin kriminella framtid då han var en kleptoman och snattare.

Efter lite mer flyttar samt små jobb och studier så inledde han ett förhållande med "Stephanie Brooks" (en pseudonym) som efter en flytt till Kalifornien avslutades pga hans omogenhet och brist på ambition.
Efter depression på grund av separationen så bestämmer han sig för att besöka sitt barndomshem i Burlington där det även sägs att han får reda om sanningen om vem hans riktiga far är, oklart hur denna upptäckt påverkade honom emotionellt, så började han efter det visa ett större förakt för Johnny Bundy, upptäckten gjorde Bundy mer dominant och målinriktad.

Många "Bundyexperter" tror att Bundy begick sitt första mord som tonåring.
Ann Marie Burr, en åttaårig flicka från Tacoma, försvann från sitt rum en sommarnatt 1961, då var Bundy 14 år, ett mord som han alltid förnekat.
Han påstår själv att han gjorde sitt första kidnappningsförsök år 1969 och antydde att hans första mord ägt rum någon gång 1972, dock säger en psykiater som lär ha intervjuat han att han mördade två kvinnor medan han var med familjen i Philadelphia 1969.
Man kan dock konstatera att hans tidigaste mord begicks 1974, han var då 27 år.

Och här följer en hel del mord kan man säga eller försök, ofta var det yngre tjejer som han lurade med sin gipsade arm och bad dom om hjälp med att bära in saker i hans gula Volkswagenbubbla.
14 juli 1974 kulminerade hans mordraseri då han mitt på ljusa dagen kidnappade Janice Ott och Denise Naslund från Lake Sammamish State Park i Issaquah, Washington.

Vad var det så som efter en lång tid fick honom på fall?

Efter att ha vägrat stanna i en poliskontroll så stoppas han och bilden genomsöks och då hittas två skidmasker en som var gjord av strumpbyxor, kofot, handbojor, soppåsar, en isklyvare och andra föremål som polisen trodde var inbrottsverktyg.
Bundy påstår under förhör att masken är för skidåkning och hade hittat handbojorna i en container, Jerry Thompson som var kriminalinspektör lyckas dock förknippa Bundys Volkswagen med utredningen om kidnappningen av DaRonch och de andra försvunna flickorna och genomsöker där efter hans lägenhet då man hittar bland annat en broschyr över olika skidområden i Colorado som dessutom innehåller vissa markeringar på platser där två av hans offer försvunnit, Caryn Campbell och Debby Kent.
Efter vittnesidentifiering och en veckas rättegång, den 1 mars 1976, fälldes Bundy för kidnappningen av Carol DaRonch och dömdes till 15 år i Utah State Prison.

Under sin tid i fängelse så lyckades han också fly vid flertal tillfällen för att bara vara ute i det fria en kortare tid men även längre tid var han ute och kunde där med begå yttligare mord, det sista offret vart Kimberly Leach som vid tillfället var bara 12 år.
Efter att ha stulit en bil och ger han sig ut på vägarna igen så den 15 februari 1978 strax efter 13:00 stoppades Bundy av poliskonstapel David Lee och blir övermannad efter ett visst tumult, och när han greps lär han ha sagt: "Jag önskar att du hade dödat mig".

Klockan 07:06 lokal tid den 24 Januari 1989 avrättades Ted Bundy i elektriska stolen i Florida State Prison i Starke, Florida.

För er som vill ta reda mer om denna man så finns en del film:
The Deliberate Stranger, Ted Bundy, The Stranger Beside Me (2003), The Stranger Beside Me (1995), Bundy: An American Icon.

Även låten "Murder Dividead" med gruppen Edge Of Sanity handlar om denna man och i låten finns samplingar från filmen Ted Bundy.

Som avslutning väljer jag lite citat från just den filmen:

"I don't wanna die, I'm not gonna lie to you. I admit that. And I'm not asking for clemency, I'm not asking for forgiveness. I'm not asking for sympathy. I know they're gonna kill me sooner or later... you don't need to worry about that, but... there's a lot of crimes I can solve, if the state can just see fit to let me live for two or three years longer, I mean... Look, I know I'm not like other people, I know I can't... feel sympathy for other people. But I'm still human"

"And then I cut her head off with a hack saw and I took it home with me"

"I mean there's so much more to me than this guy that goes around doin' those crazy things... So much more."

Cheers!!