Hamilton Howard "Albert" Fish...
Hamilton Howard "Albert" Fish var en amerikansk seriemördare.
Han var också känd som The Gray Man, The Werewolf Of Wysteria, The Brooklyn Vampire, The Moon Maniac och The Boogey Man.
Han var en barn våldtäktsman och kannibal.
Så hur började allt?
Han föddes i Washington D.C. den 19 Maj 1870, Hans mor och far hette Ellen och Randall Fish.
Pappan var 43 år äldre än hans mamma och där med hela 75 år vid hans födsel, han var det yngsta barnet av tre.
Hans familj hade en historia av psykiska sjukdomar.
Hans farbror hade haft religiös mani, en bror placerades i statens mentalsjukhus och hans syster fick diagnosen en "mental åkomma".
Tre andra släktingar hade diagnosen psykiska sjukdomar och hans mor hade fonetiska och / eller visuella hallucinationer.
När hans pappa dog av hjärtinfarkt vart han placerad på Saint John's Orphanage i Washington av sin mor, där fick han ofta en sadistiskt behandling.
Han började även att njuta av den fysiska smärtan under sin tid på barnhemmet.
"I was there till I was nearly nine, and that's where I got started wrong. We were unmercifully whipped. I saw boys doing many things they should not have done." är en anmärkning han lär ha gjort under den tiden.
När han var tolv år fixade hans mamma ut honom från barnhemmet, då hon då nyligen fått ett jobb, Fisk inledde då ett förhållande med en annan pojke som introducerade Fish för metoder som att dricka urin och äta avföring.
Fisk började besöka badhus där han kunde se andra pojkar klä av sig, och tillbringade en stor del av hans helger på dessa besök.
Under hela sitt liv skulle han skriva obscena brev till kvinnor vars namn han fått från sekretessbelagda reklam och äktenskapliga myndigheter.
1890 anlände Fish till New York City, och där blev han en manlig prostituerad.
Här sades också att han började våldta unga pojkar, ett brott som han höll på med även efter sin mor anordnat ett äktenskap åt honom.
År 1898 var Fisk gift med en kvinna som var nio år yngre än honom.
De fick sex barn: Albert, Anna, Gertrud, Eugene, John och Henry Fish.
Vad var det som fick honom att begå dessa brott?
1898 arbetade han som målare, han sa att han fortsatte att antasta barn, främst unga pojkar under sex års ålder.
Han berättade också senare om en incident där en manlig älskare tog honom till ett vaxkabinett, där han vart fascinerad av en tudelning av en penis.
Efter det blev han besatt av kastrering, och under ett förhållande med en utvecklingsstörd man försökte han att kastrera honom efter att bundit upp honom.
Mannens skrik chockerade Fisk och rädd flydde han efter att ha lämnat honom en 10 $ räkning.
Fisk ökade då frekvensen av sina besök till bordeller, där han vart engagerad i sadomasochism.
I Januari 1917 lämnade hans hustru honom för John Straube, som var en handyman.
Fisk fick då uppfostra sina barn som en ensamstående förälder.
Han började få hörselhallucinationer, och en gång svepte han in sig i en matta, säger att han följde instruktionerna från aposteln Johannes.
Under denna tid att började han att ägna sig åt själv-skada.
Han satte in nålar i sin ljumske.
(Efter hans gripande avslöjade röntgen att fisken hade minst 29 nålar som lämnats in i hans bäckenregionen.)
Han slog sig också upprepade gånger med en spik-dubbad paddel och infoga ull med tändvätska på i sitt anus och satte eld på det.
De flesta av hans offer var antingen psykiskt handikappade eller African-American, eftersom han antog att dessa människor inte skulle saknas när de dödas.
Han torterade, lemlästade och mördade småbarn med sina "Instruments Of Hell" som innehöll en kött klyvare, en slaktar kniv och en såg.
Den 11 Juli 1924, fann han åtta åriga Beatrice Kiel lekandes ensam på hennes föräldrars gård.
Han erbjöd henne pengar för att komma och hjälpa honom leta efter rabarber, hon var på väg att lämna gården när hennes mor jagade bort honom.
Vid 55 års ålder börjar han lida av en religiösa psykos, och kände att Gud befallde honom att tortera och kastrera barn.
Så vad var det som fick honom att åka fast?
Den 25 maj 1928 såg han en annons om att en ung pojke sökte jobb, den då 58 år gammla Fish åkte till familjen Budd i Manhattan under förevändningen att anställa Edward som satt ut annonsen.
Han presenterade sig som Frank Howard, en bonde från Farmingdale, New York.
Där såg han då Edwards yngre syster, 10-åriga Grace.
Han lovade att anställa Budd och sade att han skulle skicka efter honom på några dagar. Detta hände aldrig dock skickade han en telegraf till Budd familjen och bad om ursäkt och angav ett senare datum.
Han återvände för ett andra besök och sa att han skulle ta med Edward för att arbeta på sin gård.
Men hävdade han att han skulle återvända senare för att hämta upp honom när han var tvungen att närvara hans brorsdotter födelsedagsfest.
Han övertygade föräldrarna att låta Grace följa med honom till festen på kvällen, men återvände aldrig hem.
Sex år senare kom ett anonymt brev till flickans föräldrar som ledde polisen till Albert Fish.
Mrs Budd var analfabet och kunde inte läsa brevet själv, så hon fick sin son läsa den för henne.
Detta brev kunde spåras till Albert Fish.
Rättegången mot Albert Fish för mordet på Grace Budd inleddes den 11 mars 1935, i White Plains, New York.
Rättegången varade i 10 dagar.
Han vädjade vansinne och påstod sig ha hört röster från Gud säga till honom att döda barn.
Flera psykiatriker vittnade om hans sexuella fetischer vilket inkluderade:
sadism, masochism, cunnilingus, anilingus, fellatio, flagellation, exhibitionism, voyeurism, piquerism, kannibalism, koprofagi, urophilia, pedofili och infibulation.
Det summerades och konstaterades att han var en "psykiatrisk fenomen" och att ingenstans i juridiska eller medicinska journaler fanns en annan person som hade så många sexuella avvikelser som han.
De fann honom ändå vara frisk och skyldig och domaren beordrade dödsstraff.
Han anlände till fängelset Mars 1935 och avrättades den 16 Januari 1936 i elektriska stolen på Sing Sing.
Han gick in i kammaren kl 11:06 och dödförklarades tre minuter senare.
Han begravdes i Sing Sing Prison Cemetery.
Det sägs också att han ska ha hjälpt bödeln placera ut elektroderna på hans kropp och hans sista ord var enligt uppgift: "Jag vet inte ens varför jag är här."
Hans kända offer:
Francis X. McDonnell, age 8, July 15, 1924
Emma Richardson, age 5, October 3, 1926
Billy Gaffney, age 4, February 11, 1927
Grace Budd, age 10, June 3, 1928
Emil Aalling, age 4, July 13, 1930
Robin Jane Liu, age 6, May 2, 1931
Två dokumentärer om han:
Albert Fish: In Sin He Found Salvation och The Gray Man.
I stället för att avsluta med citat så kommer här i stället brevet han skickade till Grace Budds föräldrar.
"Dear Mrs. Budd. In 1894 a friend of mine shipped as a deck hand on the Steamer Tacoma, Capt. John Davis. They sailed from San Francisco for Hong Kong, China.
On arriving there he and two others went ashore and got drunk.
When they returned the boat was gone.
At that time there was famine in China.
Meat of any kind was from $1–3 per pound.
So great was the suffering among the very poor that all children under 12 were sold for food in order to keep others from starving.
A boy or girl under 14 was not safe in the street.
You could go in any shop and ask for steak—chops—or stew meat.
Part of the naked body of a boy or girl would be brought out and just what you wanted cut from it.
A boy or girl's behind which is the sweetest part of the body and sold as veal cutlet brought the highest price. John staid there so long he acquired a taste for human flesh.
On his return to N.Y. he stole two boys, one 7 and one 11.
Took them to his home stripped them naked tied them in a closet.
Then burned everything they had on.
Several times every day and night he spanked them – tortured them – to make their meat good and tender.
First he killed the 11 year old boy, because he had the fattest ass and of course the most meat on it.
Every part of his body was cooked and eaten except the head—bones and guts.
He was roasted in the oven (all of his ass), boiled, broiled, fried and stewed.
The little boy was next, went the same way.
At that time, I was living at 409 E 100 St. near—right side.
He told me so often how good human flesh was I made up my mind to taste it.
On Sunday June the 3, 1928 I called on you at 406 W 15 St. Brought you pot cheese—strawberries.
We had lunch.
Grace sat in my lap and kissed me.
I made up my mind to eat her.
On the pretense of taking her to a party.
You said yes she could go.
I took her to an empty house in Westchester I had already picked out.
When we got there, I told her to remain outside.
She picked wildflowers.
I went upstairs and stripped all my clothes off.
I knew if I did not I would get her blood on them.
When all was ready I went to the window and called her.
Then I hid in a closet until she was in the room.
When she saw me all naked she began to cry and tried to run down the stairs.
I grabbed her and she said she would tell her mamma.
First I stripped her naked.
How she did kick – bite and scratch.
I choked her to death, then cut her in small pieces so I could take my meat to my rooms.
Cook and eat it.
How sweet and tender her little ass was roasted in the oven.
It took me 9 days to eat her entire body.
I did not fuck her tho I could of had I wished.
She died a virgin."
Cheers!!
SV: Bloggen skit snygg innehållet kanske inte är så mycket jag hört talas om tidigare:) Men ändå man kan ju lära sig nått nytt:)
Kram
Varför har jag aldrig hört om honom? Verkar vara en helskön snubbe. Upplysande inlägg!
Så jävla störd snubben var.
Snacka om abnormalitet på väldigt många plan. Finns även låtar uppkallade efter honom, bl a av Sparzanza ("Mr Fish"), där i början en mystisk dokumentärröst säger just: "In sin, he found salvation".
Man blir mörkrädd. Och det som är ännu mer skakande, är att det finns såna som han ännu, där ute...
Fyfan... Bra inlägg, bra liten dokumentär/biografi om honom dock. Fascinerande ämne, men ändå skrämmande.
Sick man, killer song
http://www.youtube.com/watch?v=T6j3BwAIJSA
Janne Och Captain Awesome:
Sv:
Normalt brukar jag ha lite koll på om låtar har gjort om mördaren i fråga, men denna gång missa jag det så tack.
Det var länge sedan jag körde kategorin "Smiling Like A Killer" och det känns skönt att vara tillbaka med den, jag undrar hur det gick för hans barn dock...
Smiling like a killer är alltid lika läskigt men spännande.Mr Fisk var nog inte riktigt frisk....obehagligt att det finns sådana människor. Ha en fin helg, kram Syrran