Idag tänkte jag börja min blogg med att rekommendera en annan.
Läste detta inlägg och vart helt rörd, personen ifråga uttryckte nästan exakt så som jag känner och tänker.
Det handlade om symboler och flaggor och hur dom missbrukas och feltolkas pga. detta.
Och visst är det konstigt hur fort folk glömmer vad saker och ting egentligen står och handlar om??
Dags för en förändring tycker jag.
Bloggen är Den Lekande Människan (Länken går direkt till inlägget).
Tack också för ett super bra inlägg!!

Tänkte försöka gå in på en tanke jag själv fick nu.
Den känns as klar i mitt huvud så nu gäller det att få ner den i text så att ni förstår.
Det alltså är stor risk nu att det blir lång, krångligt och förvirrande.
Men läser du så förstår du nog säkert grunden endå?!
Så håll i dej nu....

Det jag tänkte försöka ta upp är musik och hur man lyssnar på det och dess intressekrets.
Ser man t.ex. till mej så är jag då en äldre generation hårdrockare.
Jag har koll på album, låtar, år ,namn, titlar och bandmedlemmar.
Ja mer eller mindre iallafall.
Varför är det då?

För att intresset finns så klart.
Men det jag vill komma till är att jag inte är ensam, då jag vet att många med mej är likadana.
Dom är också hårdrockare.
Är det bara en fördom, klyscha eller är det så att vi hårdrockare brinner mer för vår musik och kultur?
Svaret blir: njaa....

För jag vet andra personer som lyssnar på andra musikstilar och dom har minst lika bra koll.
Dock förstår jag mej inte riktigt mej på den nya generationen som är på väg och vart ett tag så klart.
Känns som dom inte har samma koll.
Varför?

Min teori är att dom blir för övermatade av media och grupper som blommar upp till höger och vänster så dom vet inte vilket ben dom ska stå på.
På "min" tid hade man typ en musikkanal och där fick man uppleva grupper som är legender nu för tiden.
Samtidigt som det var nått stort när man drog ner till stan och köpte nya vinyl plattan för att sedan gå hem och lyssna på dess knastriga kvalité.
Idag med nerladdnings tjänster, tv kanaler , CD och MP3 är det lite "Can´t care less" över det hela.
Jag vet inte om jag är "gammal" i mitt tänkande eller vad det nu kan vara.
Men intressant endå, känns som det är en förslappad generation som ska ta över.
Och detta är inom många områden också tyvärr.
Mindre gymnastik i skolan, skräpmat, all teknologi som finns tillgänglig.

Fråga dej själv hur många telefonnummer du kommer ihåg i huvudet och du kommer fram till rätt många.
Fråga sedan en yngre människa samma sak, säkert inte lika många.
Detta kan ha med sifferminne, umgängeskrets, ålder osv. att göra så klart men jag tror endå på denna variant:
"Varför ska jag komma ihåg dem när dom finns i min mobil/telefon?"

Tycker att det är lite så med t.ex. hemside adresser osv också.
Dom finns ju där... Varför då komma ihåg dom?

Nu kom jag från ämnet lite kände jag.
En parallell till...
När jag dom få gånger (i yngre dagar) det skett varit ute och gott vilse och hamnat på Otten så har det nästan aldrig slagit fel.
När jag står där i baren och ska beställa så kommer en "HM-kille" fram och ställer sej bredvid.
Jag ser i ögonvrån att han kollar in mej och ska snart säga nått.
Han väljer orden: - "Är du en sån där hårdrockare?"
Mitt svar brukar bli då jag tycker att det är en kanske dum fråga :- "Nä, jag ser ut så här för att jag tycker det är kul"
Sen frågar han mej om jag t.ex. gillar Metallica, jag svarar att jag tycker att dom är ok.
Sen kommer nog det mest intressanta.

Då frågar han om jag hört det "Svarta albumet", självklart svarar jag ja och tillägger att det är bra.
Han flinar upp och säger :- "Faaan, det gör jag med, bara älskar det albumet"
Jag tillägger då att det är ju inte det enda bra albumet utan det finns fler och nämner snabbt några.
Då står han där som ett frågetecken och vet inte hur han ska vidare, han sliter efter ett hamnstrå och kastar ur sej.
"men Iron Maiden då?" "gillar du dom då?"

Ja så kan det fortsätta ett tag tills man går därifrån efter ett givande samtal?
Ja det var ju det! var det verkligen givande?

Självklart gillar jag att folk kommer fram och snackar så där efter som jag är en social person.
Men vad tjäna han på det?
Och vad tjänade jag på det?
Med risk att låta fördomsfull så kommer han sedan gå till sina polare att säga nått i stil med :- "Fan, jag snacka med en skön hårdrockare förut, och han hade samma koll som jag på hårdrock"
Hans polare blir imponerade och dom super vidare.

Det jag vill egentligen få fram är varför det är så här?
Är det genre baserat?
Ålderbaserat? eller vad beror detta kunnande och intresse hos vissa människor på?
Hur stor fråga som helst men ack så intressant.

En annan grej jag gjort för att försöka döda myten om oss "hårdrockare" eller mer visa hur vi är, var när jag också var på Otten.
Jag ska in och pissa då jag hör en snubbe stå och spy i toan brevid mej, efter som jag verkar vara den enda som uppmärksammar detta så frågar jag hur det är.
Han svarar mellan spyorna att det inte är så bra.
Frågar då om han behöver hjälp.
Var på han svarar, papper vore bra att få.

Jag går ut till baren och ber om papper att torka sej med, jag får ett gäng servetter och jag tillägger att jag skulle vilja ha ett glas också.
Återvänder sen till toan och ger han papper så han får torka sej under tiden så fyller jag glaset med vatten och ger han med instruktionerna  att han ska dricka så blir det bättre.
Sen småpratar vi och jag kollar att det är okej med han.
Han tackar för hjälpen och vi skiljs åt med frasen från min sida "Kom ihåg, vi hårdrockare ställer upp för varandra" "Vi är inte så dumma som ni kanske tror"

Vet än idag inte hur snacket eller hans tankar gick hos honom men förhoppningsvis så kanske jag gjorde en förändring av intryck hos honom som han sedan sprider vidare.

Detta var också långt innan jag blev pappa så det var inga sånna instinkter som kicka in heller.
Så jag vet inte heller varför jag gjorde det, det bara vart så helt enkelt.

Nu mer är det skönt när man går ut och då till "The Crash" och man kan slappna av och "bara vara sej själv för en stund".
Det är lite Norrlandsguld reklam känsla över det hela.
Snackar man musik där så får man alltid bra svar och alla är också välkommena.
Utan konstiga blickar...
Varför kan det inte vara så på alla ställen?
Handlar det bara om gemensamma intressen?
Är det så enkelt?

Slår vad om att folk som går t.ex. till Otten känner samma sak där.
Tillhörighet kanske man kan säga.

Nä jag skulle säkert kunna fortsätta men jag väljer att avsluta här för jag lyckas nog endå inte komma fram till nått bra.
Hoppas nu bara att du förstår hur jag menade eller iallafall tankesättet, kändes luddigt när jag skrev själv så.
Ibland vore det bra att video blogga, är så mycket lättare att få fram saker och ting då.

Dagens Musiktips: Carcass (Wikipedia) (Officiella)
Detta är ett band som hängt med länge genom åren och man kan väl placera dom i grindcore/death metal facket.
Dom har många roliga omslag (Som ni säkert sett i min Coverama) och många härliga intron, inspelade obduktions citat bl.a.
Musiken har också utvecklas till det lite tyngre, Heartwork är t.ex. ett perfekt exempel på det.
Den är nog en av mina favoritskivor också.
Det äldre är mer skitit sound för att sedan som sagt gå till tyngre och renare.
Men hur som helst så är album att kolla upp: Reek of Putrefaction, Symphonies of Sickness, Necroticism - Descanting the Insalubrious, Heartwork och Swansong.