Klockan 2:14 ringde mitt X på mobilen, jag trodde först det var alarmet.
Hon säger med upprörd stämma att vi måste åka upp till akuten.
Yrvaken som man är så frågar jag varför så klart.
Det visar sej då att Kevin brutit armen.

När han skulle klättra ner från stegen till hans loftsäng så tappa han taget och föll.

Väl framme på akuten så undersöks han och röntgas.
Det var tydligen en lite knepig fraktur.
Dom försökte dra det hela rätt när han då fått smärtstillande och lustgas under tiden, men dom avbryter det hela då det gör för ont på Kevin.

Nu i eftermiddag ska dom upp igen för att söva han så dom kan dra armen till rätta och eventuellt kanske det blir stift också.

Fy vilken natt, tårarna har varit nära att komma flera gånger nu men jag har visat mej stark för Kevin och mitt X´s skull.

Jag sitter här nu ensam och bloggar, snart ska jag också dra till jobbet.
Men blir det för mycket så kommer jag så klart åka hem.
Frågade mitt X flera gånger om det var lugnt, hade utan tvekan stannat om hon bett mej.
Men jag vet att hon har en vän som alltid ställer upp för henne så det bör inte vara någon fara.

Känner mej endå så dum för att jag väljer att dra till jobbet, för jag vill ju vara med.
Men endå vill jag sköta mitt nya jobb som jag fått.
Svåra val man har här i livet!

Självklart kommer mina tankar vara med dom idag, jag kommer också bli uppdaterad om läget under dagen.
Hemskt är detta, denna maktlöshet.

Nu ska jag göra mej i ordning för dagens bravader.

Cheers!!