Draw The Line...
Pay the price, get your tickets for the show"
 |
|---|
För alla er som följt min blogg ett tag vet att jag än gång i tiden sjöng i dödsmetal bandet Forgotten Words och har sedan dess inte rört musiken igen, och har under tiden kommit i kontakt med folk genom åren i hop om att ännu en gång få ta tag i musiken.
Som när jag var i Borensberg, detta var det senaste försöket.
Vad har hänt efter det då?
Skrattretande nog ingenting, allt rann ut i sanden, efter vårt möte så pratade vi allt mindre på msn och ja...
Detta har jag då alltså gång på gång mött på som sagt och med tiden/åren kommit till insikt att jag kommer nog troligen aldrig mer spela i nått band, jag har haft min tid liksom, och man ställer sig frågan "Men hur svårt kan det vara och starta ett band?" "Du känner väl folk liksom?"
Svaret på frågan blir väl: "Nej, det är väl kanske inte så svårt" "Och visst gör jag det"
Men ändå måste man ju ställa lite krav, eller i alla fall jag.
Vem vill vara medlem i yttligare ett "inavels band" där alla troligen förutom du har 2-4 band/projekt?
Inget ont i det kanske men ska det vara ska det vara enligt mig, inget jävla utvattnat skit liksom.
Sen kan man väl ha musiken som "hobby" och köra någon form av "vi möts lite då och då" variant, det skulle jag kanske kunna tänka mig som sista nödlösning "bara för att".
Sen får vi inte glömma faktumet att det var 8 år sedan jag höll på med detta och röstmässigt var jag på topp och hade mycket kvar att ge kändes det som, i dagens läge kanske jag kan få till sån stämma på fyllan i något kort ögonblick med lite tur, för att troligen sedan få hosta och vara hes ett tag.
Med andra ord måste jag träna upp mig igen, då helst i replokal och micträning, det tror jag skulle ge mest, och då spricker en del alternativ.
Men det jag vill komma fram till är nog att jag funnit ro i mig själv med dessa erfarenheter och upplevelser samt insikten liksom.
Även om man kommer sakna det där med att glida ner till replokalen för att umgås och köra genom sina låtar som man har, den där gemenskapen.
För att inte tala om den där känslan innan en spelning och känslan när man står på scenen, den finns det nog inget som kan ersätta.
Träffa på en gammal polare och hade sånt här snack med han då han var i lite samma sits som jag, vi kom då in på att man liksom hittade nått annat som får ersätta, lite "Jaha, nu då??" känsla.
För hans del hade det blivit att meka med bilen, något han aldrig gjort förr, men nu hängde han under huvet som vilken mekaniker som helst.
Och jag då?, för min del vet nu ju redan mitt öde, jag sitter här och försöker underhålla er i min blogg.
Istället för den där gammla scenen som man fick gå upp på vid några tillfällen och framföra sina låtar så har jag nu denna, och här kliver jag upp dag ut och dag in, flera gånger per dag till och med.
Men ändå kommer minnena av tiden med musiken alltid finnas kvar och den där "hungern" efter att kanske ännu en gång få stå på en scen, den känslan som sagt går nog aldrig att ersätta.
Under tiden tackar jag för att det finns flera former av scener där jag kan få kliva upp på och få framföra "mina saker".
"The stage is set, the band starts playing
Suddenly your heart is pounding
Wishing secretly you were a star."
Cheers!!
 |
Jag har inte lyssnat så mycket på Iron Maiden - The Final Frontier än. Det jag hört har jag blandade känslor av. Vissa partier är riktigt bra medan andra har för lite melodi och påverkar mig knappt alls.
Men jag ska låta det sjunka in med tiden. Att tvinga sig själv att lyssna på ett nytt album gång efter gång bara för att känns mest som slöseri med tid.
Jag har nyligen börjat lyssna in mig lite på Scorpions - Sting in the Tail som kom för ett antal månader sen. Det låter riktigt bra faktist. Skön Pop/Metal eller vad man vill kalla det !
Jag skulle också vilja spela i ett band. Jag tror att jag skulle vara en ypperlig rockstjärna, hahahaha, eller inte. Men nu är det ju så jävligt att jag inte kan spela något instrument. Typiskt. Dessutom har jag scenskräck.
Däremot har jag lösningen för dig. Svaret är MC-kort, en customcykel att glida fram på och likasinnade polers som gillar samma typ av musik och att åka hoj. Fantastiskt.
tack detsamma!
A Matter of Life and Death och The Final Frontier är lite väl "prog" eller vad man säga. Iron Maiden ska ju vara RIFF-drivna, men jag antar att gubbarna vill försöka sig på något nytt.
Personligen tycker jag Brave New World och Dance of Death är grymma. Har inget emot A Matter of Life and Death.. men det är inte ofta man söker sig till den heller.
Tråkigt men du lär ju inte vara ensam om att det gått till såhär. Känner många tjejmusiker som hamnat i samma sits och så slutar dem och vill inte börja från igen liksom.
Såg inte att det fanns någon länk att lyssna på? Såg bara bilder. Skicka!
