"someday you're gonna be happy
but I don't know when just now"

Inte för att jag tvivlat men det är när man tänker till lite extra som man inser att personer i sitt liv betyder kanske lite mer än man trodde, ni känner säkert till fenomenet?
Man blir rörd och nästan lite sentimental!

Det är lite så hos mig just nu, jag tänkte tillbaka lite och kom fram till några ansikten och namn...
Men ett namn och ansikte har etsat sig fast...
Pappa... Fan vad egentligen har saknat dig!
Dock har du funnits där för mig... Vi ska fan snart umgås... Så där kravlös som det brukar vara!
Och snart kommer du och lämnar Kevin hos mig, då blir allt bra igen, för då får jag träffa dig igen, sen ska jag ge dig ett erbjudande som du inte kan motstå.

Nä vi kan inte hålla på och deppa så här som Asta Kask säger i live versionen till en låt, tror det är "Psykopaten".
Planen som sagt idag är att Kevin kommer hem sen ska han och jag gå till Mc Donalds, efter som han brukar fråga om det så gör vi det nu, nu är det slut på "Men Kevin jag har inga pengar" undanflykterna, har jag råd med att gå på The Crash och liknande så är diskussionen slut så!

Jag undrade vem som öppnat den här dörren för så här ärlig har jag nog aldrig varit för någons ögon och framför allt inte era!
Bäst att jag slutar innan ni får reda på mer om mig.



Cheers!!