"För mig öppnar fan ingen pärleporten
nej, mig vill ingen släppa in.
Jag är en utav miljoner som vår herre skiter i."


Gårdagens sökande gick inget vidare men jag kommer ändå idag att fortsätta trotts motgångarna och energin är låg, fick ju i alla fall äta gott och se en hyfsad film igår (Enjoy the little things) och det är ju det som gör det hela värt?

Tankarna hos mig är olika och jag hade lite skumma drömmar i natt, den första var lite mer luddig än den andra.
Hur som helst var det lite 60 - 70tals känsla över det hela och jag var inblandad i en mord gåta samt jakt efter en mördare, områdena vi var i kände jag inte igen alls utan det kändes taget från vilken gammal svensk film som helst, typ Hillman stuk, inga personer kände jag igen heller.

Minns slutet mest sekunderna innan jag vaknade, slutet av jakten på mördaren kändes nära och en av dom personerna som funnits med rätt starkt genom handlingen följde jag efter in i en byggnad för hon hade sprungit dit lite innan mig.

Efter lite letande stötte jag på henne, hon hade den där halvlånga vita klänningen och hennes blonda hår slog mot axlarna, lätt permanentat var det också kanske typisk frisyr för den tiden skulle jag tro?
Med andan i halsen möttes vi där i tappuppgången och det svaga månskenet slog genom dom igenbommade fönstren.

Jag frågade varför hon sprungit in och hennes svar vart att hon sett någon gå in där men nu var den borta, då jag kände mig lite osäker på stället vi var så bad jag henne att vi skulle gå, vi började gå sakta och det var då hon sökte min hand.

Och jag kollade till på henne lite och hon gav mig ett leende från sina röda läppar, plötsligt lät nått ganska långt borta, ungefär som nått föll till marken.

Vi stannade upp förstenade av skräck, tätt i hop stog nu våra kroppar mot väggen och jag kände den skrovliga ytan av betong mot min rygg.
Vi lugnade ner oss och det var då när hjärtat lugna ner sig lite jag kände hennes andedräkt mott mitt ansikte, jag titta djupt in i hennes blåa ögon och hela hennes underbara lukt gick genom näsan på mig för att sedan stimulera hjärnan.
Vi höll om varandra hårt och som en saga vart sann möttes våra läppar i en lätt kyss, hon tittade mig djupt i ögonen och gav mig ett leende som i samma sekund förändrade hennes ögon.

Hon höll för min mun och näsa samtidigt som hon högg mig i sidan (prison stab) och viskade ett sakta förlåt.
Medan jag sjönk i hop i trappan och såg blodet på mina händer så lämnade hon mig sakta och när hon försvann runt hörnet utom synhåll så minns jag att jag försökte ropa på hjälp men det gick inte då mina sista krafter lämnade min kropp och jag slöt sakta mina ögon.

Undrar vad sånt här kan betydda?

Cheers!!