"I'm not ready yet
how to live my life?
I'm afraid of the wind, of the sun, to be free"


Så då var den där hemska Söndagen ett minne blott och vi sitter nu inför starten av en ny vecka full med äventyr.
Och sen kommer det att vara full fart med Kevin som vanligt vilket känns skönt för på så sätt slipper jag min ensamhet som gör sig väldigt påmind nu känns det som.
Men ändå så är det nog inte det som tynger mig mest utan sitsen man är i.

Men det är ju som det är och det går liksom inte att göra nått åt för tillfället så det är bara att bita i hop och hoppas men överlever resan.
Och att en ljusning kommer snart.

Vill hellre ha "Rockin' all over the world" känslan i kroppen men kanske man kan få den snart, den har ju en tidens att slå till när man minst anar.
Så vi hoppas den infaller snart.

Nu ekar det bara i tomheten "I lead you to your destiny, I lead you to your grave" men man får vara glad för det lilla kanske?

Önskar att jag kunde skriva mer men det går inte, det finns inget att ge, det finns inget att visa.
Bara ett tomt skal med frusna känslor, avstängda till tillåtelse ges att visa dom och framför allt känna dom.

Ja, det märks att jag ogillar detta läge, men ändå kan jag inte låta bli att le lite snett och tänka på det som komma skall, friheten.

"I think you're crazy
Just like me"

Kanske man skulle kolla lite på "The Zen Of Screaming" ??

Cheers!!