"There you were like a ghost from my early days, staring
straight ahead at me.
How could I ever guess, from that moment on, just how
everything would change.

How could I know?"

Igår var en rätt intressant dag, kom fram till saker jag troligen inte hade gjort annars.
Lite av ett eureka moment fast mildare, efter som dagen bjöd på fint väder så bestämnde jag mig för att ta lite promenader runt i stan och då på ställen som man inte varit på länge.
Lät tankarna då och då vandra fritt för att då och då återgå till verkligheten.

Det är ganska hemskt egentligen att ha klara visioner och mål men fortfarande inte veta vart man ska eller vart man är, vet fortfarande inte vad jag vill egentligen med livet.
Med tanske på min ålder och erfarenheter borde jag tillsynes kanske ha koll på det?
Men det har jag inte...
...Sen kollar man på det man faktiskt gjort och åstakommit i livet och ler nöjt för i nästa sekund bara vilja ha mer och känner sig hungrig på mer äventyr och stimulans.

Väl hemma hamnade jag vid datorn vilket jag inte ångrar, det var en mycket trevlig stund jag fick där.
Vad jag gjorde stannar hos mig men det var ett par timmar som gick åt där.
Hemlighetsmakeri och halva meningar är kanske inte så kul för er att läsa?
Men det är tyvärr så det måste vara, skulle jag sitta här och avslöja allt till 100% skulle ni säkert snart vända mig ryggen och i ensamhet får jag lida.

Det är så här det kan vara ibland i livet, visst är det facinerande.
En dag kanske jag kommer blotta mig och öppna upp ett inre som ingen och få fått skåda.
Tills den dagen får ni vila i ovisshet.

Tack mina kära läsare...

Cheers!!