"I'd like to wear a rainbow every day, and tell the world that everything is o.k. But I'll try to carry off a little darkness on my back. Until things are brighter, I'm the Man in Black." - Johnny Cash



I natt var det en sådan där natt igen då det var lite svårt att sova, och känslan av tomhet som jag länge försökt att förbise gjorde sig allt mer påmind.
Jag såg där i sängen och stirra på dom små och stora skuggorna som sakta röde sig i rummet, kände hur en del av dom vidrörde mig med sina kalla händer.
In i ben och märg gick dom och sa vad dom ville att jag skulle göra, visionerna vart klarare och klarare.

Suckade i tysthet och försökte ännu en gång slå bort dom för att få min nattsömn utan resultat, för någon sekund slutade dom för att sedan börja ännu mer intensivt.
Jag insåg då att det inte var någon idé att kämpa i mot längre, mitt öde skulle bli deras.

Nu sitter jag här på morgonen och överlevt denna natt, men det kommer snart en ny.
Vad kommer hända då?
Kommer dom igen?

Ingen idé att tänka på det för då gör dom det säkert bara för att retas och gecka mig ännu mer, vi får ta hand om dom då så som många gånger förr.
Samtidigt som jag ogillar dom så älskar jag deras närväro även om den är hård och kall så ger dom mig något, det har dom alltid gjort.

Den enda frågan jag bär inom mig nu är "Vad är det exakt som dom ger mig?"
Antagligen är det en fråga utan svar eller så är jag bara oförmögen att se det.

Inom mig vilar en känsla med hopp och glädje men långt där inne vet jag att mitt eviga mörker vilar stilla.
Det är det mörkret som följt mig genom mitt liv och antagligen gjort mig till den jag är idag.
Viljan och kraften från mina okända och namnlösa demoner.

Jag ska nu försöka fundera och klura ut vad deras mål med mig är och försöka hitta den gömnda sanningen till gåtan inom mig.
Tills dess kommer jag sitta som denna människa som jag är idag.

Cheers!!