Strul...

 

Kemiläraren Conny fälls för narkotikabrott och hamnar i fängelse sedan en mängd narkotika planterats i hans lägenhet av en knarkliga.

I fängelsets tvättstuga hittar han en hemlig gång som redan nyttjas av fyra andra interner för att komma ut till utsidan.

De andra internerna tvingar Conny att medverka i planeringen av deras stora kupp, att råna en penningtransport med sedlar som ska brännas.

I samband med ett av deras tillslag träffar Conny polisinspektören Susanne som han genast blir förtjust i.

För att hålla sin egentliga identitet hemlig kallar han sig Rutger Jönåker och påstår att det är ett taget namn efter orten Jönåker.

I takt med att interngänget blir alltmer angelägna om att lyckas med sin planerade kupp växer Connys känslor för Susanne sig starkare, och han gör allt för att inte avslöja att han egentligen är fängelsekund, samtidigt som han gör allt för att försöka hindra sina "medbrottslingars" plan att gå i lås.

 

Conny försöker balansera sina roller.

Stoppa kuppen och försöka rentvå sig själv från brottet han sitter fängslad för.

Han har det struligt Conny.

Mer än så behöver inte sägas om storyn.

Den är rättfram och okomplicerad och hellre vill jag prata om filmens andra förtjänster.

 

Den är tämligen välregisserad och snyggt filmad.

Till skillnad från många andra svenska filmer i samma genre känns den genomarbetad och väl uttänkt.

Visst, ska man börja leta manusbrister så finns de förstås där men i det här fallet känns det inte som att det gör så mycket.

Strul är gjord med glimten i ögat och man blandar bombastiska uttryck där bilar mosas och byggnader flyger i luften med den gamla tidens mest kända specialeffekt, att speeda upp filmen i actionsekvenserna.

Det ser förvisso inte klokt ut men ger ändå en skön distans till filmen.

 

Jag ska kanske inte sträcka mig så långt som att säga att Skifs är en fantastisk skådespelare, men han är bra, inte tu tal om den saken.

Det är inte svårt att förstå varför ivern att göra Skifs-filmer i det tidiga 90-talet blev så intensiv.

Karln är ju helt enkelt genomsympatisk och för att tycka illa om Skifs, måste man antingen anstränga sig eller vara cynisk i överkant.

 

Strul är ingen speciell film.

Jämfört med sina amerikanska motsvarigheter är den inte ens en parantes men på hemmaplan framstår den ändå som ett litet guldkorn.

Extra kul är det att delar av den är inspelad i Norrköping. 

 

 

Cheers!!

2012-07-07 @ 18:00:00 Filmspecial Permalink

Håller helt och fullt med! Det är en fantastisk liten pärla! :) Ok, skådespelarinsatserna är väl så där, Björn Skifs är.... väl ok i bästa fall som skådis...

Men som du säger, svårt att hitta en mera sympatisk människa! Och den är gjord med glimten i ögat så det stänker om det! Mera såna filmer i Sverige tack. :)

På tal om Skifs, hårdrockare som jag är, jag var faktiskt och kollade på hans best-of-show på Cirkus, och jag ÄLSKADE alla låtar... Hehehe!

SVAR: Mitt uppdrag var att fota streetstyle för blogg.se så inga bilder på banden tyvärr. Men det finns säkert massor med såna bilder på andra bloggar. :) Happy sunday!

Hahaha
Det är en rolig rulle trots många år på nacken. :-)
Hoppas du njuter av sommaren, broder.