Alla har vi nog råkat ut för dom, alla har vi nog suttit med dom vid ens sida.

Leende och tillmötesgående för att i nästa stund hugga dig i ryggen så fort du vänder den till.

Dessa falska och ljugande as som kallar sig din vän eller bekant.

Den som dömer och snackar skit om dig, för att kanske själv känna sig bättre och även kanske klättra i någon sorts hierarki.

Få sig själv i bättre dager och ljus samt få medhåll och för att känna sig själv lite bättre än andra.

Det är nästan mer synd om de än en själv när man tänker efter!
Stackare som inte har en egen åsikt eller eget liv, utan måste leva andras och smutskasta dessa.

 

Patetiskt!

 

"Du talar visst väl, men du tänker inte så
för när jag vänder ryggen till, så ler du däråt
var gång jag till dig kommer, visst roar det dig
att du får tala falskehet och göra narr av mig."

 

 

Just därför har jag valt detta text citat och låt.

Cheers!!