Då var Skogsröjet slut för i år, 10 år som festival firades (även om det inte märkes så speciellt) och allt var som vanligt bra.
Sveriges mysigaste festival helt klart.
Det är aldrig några krusiduller utan man vet vad man får av denna underbara tillställnig som jag hoppas håller på i samma regi och tanke många år till!!

Synd bara att Doro Pesch hastigt ställde in sin spelning efter att ha missat flyget till Sverige, men ersättarna Bullet gjorde ett mycket bra jobb även om jag valde att inte kolla in dom då hemfärd var planerad sedan tidigare.

Tänkte börja med det lite negativa saker som jag upptäckte i år.
Önskar fler extra bussar från Norrköping till Rejmyre och inte bara tvärtom, sedan att 02:30 bussen hem fungerade bra är härligt med klar och tydlig info på hemsidan om att den gick från Glasbruketsparkering och inte Kyrkan som de sa i infotältet, priset på 100:- är så klart ett plus med.
Tycker också att de borde utöka tillståndet för öl i hela området så man slipper dumpa halva öl och liknande för man ska ut och se ett band.
Sist så kan man önska sig lite mer artisthäng och lite lyxigare/roligare VIP område.

Utöver detta är ALLT kanon, det vill jag verkligen understryka!
Det är absolut en festival som man återkommer till år efter år!
Är fortfarande imponerad över att den drivs ideellt.

Top fem på festivalen:
1. Crucified Barbara
2. Thundermother
3. Saxon
4. Bloodbound
5. Heat

Som vanligt kommer alla mina kort ut via min Facebook sida också.
Nu till min upplevelse...

Träffade på Roberth Karlsson från Scar Symmetry.

Dagen började med Thundermother som planerat, och de levererade så klart som vanligt.
Man fick det som var väntat, brudarna håller en mycket hög klass!!
Är alltid bra ös och mycket trevligt att få se denna grupp.

Efter det vart det så klart Crucified Barbara som också kör sin grej och deras setlist var kanon, extra kul och kanske lite vågat var att de körde "My Heart Is Black" en låt som de brukar plocka fram vid sådana här tillfällen.
Det var ren magi.
En extra liten stor eloge till Ida som rockade på som vanligt trotts att hon är gravid.
Det ska bli spännande nu att följa utveckligen av bandet de närmaste två åren.

Att få träffa tjejerna i Crucified Barbara efter giget var lika skoj som alltid, och jag passade på att ta denna legendariska bild med Ida. (p.s. det är pojkvännens öl hon håller i handen medan han tar kortet)

Vad är en festival utan italiernarna?
Nice to meet you again this year, I like this tradition!
Cya next year!?!

Min Heat förälskelse sedan Sweden Rock Festival i år har inte lagt sig kan jag ju meddela, fan vilket bra band och vilken energi dom har.
Kommer nog se dem lite mer i framtiden med känns det som nu.
Ännu en gång säger jag att Erik Grönwall borde lägga ner eller skära ner på sina Michael Jackson "moves" samt att bassisten borde börja spela med fingrarna, då kommer bandet nå ännu större höjder om jag får säga mitt.

Europe, Europe, Europe... vad höll dom på med egentligen?
För min del tyckte jag det var alldeles för lite gamla låtar och mixen mellan nytt och gammal föll mig absolut inte i smaken.
Och att gruppen bara lämnar scenen och släcker ner utan ett ord innan för att sedan komma ut (ett bra tag efter) och spela "The Final Countdown" var ju jävligt konstigt.
Trodde nästan ett tag att konserten var slut, och man såg en ganska stor del av publiken gå därifrån.
Nä, de får skärpa sig om jag ska se dem igen....

Efter som jag aldrig sett Imber innan så visste jag inte rikgit vad man skulle förvänta sig av dem, dock stämnde min uppfattning om att de har en hög energi på scenen.
My´s röst är bra och hennes utseende gör mig lite knäsvag ibland, dock var jag inte kvar hela konserten då törsten efter öl var stor och andra agendor.

Bloodbound är ett band som jag sett många gånger och kommer se igen så klart.
Extra stark för kvällen blir när Patrik Johansson (sång) på scenen med lätt darr i rösten berättar om sin fars nyliga bortgång, det var stort av han att stå där och dessutom lyckas genomföra spelningen.
Extra känsla var det när han i slutet av spelningen tar den fast tejpade setlisten och kastar till mig innan dom går av.
Det vart senare en mycket varm och bra meet & greet med grabbarna med kan jag avslöja.
Men lite mer om det längre fram.

Att få springa på nästan alla tjejerna i Imber i det vanliga öltältet var en klar överaskning, byte ett par ord med My och de andra. Trevligt värre!!

 

Då har vi kommit till kortet med Bloodbound som jag fick på meet & great, kan lova att jag kommer ha denna stund i hjärtat länge samt att jag ska vårda spellistan ömt.

 

U.D.O var sammanfattningsvis bra som han brukar och draget var högt, även om han körde lite för mycket eget i stället för Accept låtar.
Men har man följt hans historia live så har han skalat bort mer och mer från Accept till sitt eget.
Men han är fortfarande ett säkert kort som man kan räkna med.

En stabilt och bra Saxon äntrade scenen och än kan grabbarna även om det kanske inte är så mycket rörelse på scenen om man inte räknar med Biff som studsar och går om kring för att sprida sin glädje på scenen och publiken.
Detta är en grupp som låter musiken tala för sig och det gör dom förbaskat bra, mycket bra och en härlig blandning mellan låtarna.
Extra kul var ju att de brände av nya låten "Battle ram" det ger hopp för det kommande albumet måste jag säga då den svängde på bra och lät precis så som Saxon ska låta.

Tack för i år Skogsröjet!
Vi ses nästa år!

Cheers!!