Hard For Me To Say I'm Sorry...

Ursäktar den uteblivna uppdateringen här på bloggen igår, satte mig för att börja skriva på en "Filmspecial" som skulle kommit ut i går men efter ett tag så kom andra saker i mellan som behövde min uppmärksamhet samt att jag var upptagen till den sena kvällen.

Men det positiva är ju att bloggen kommer uppdateras i vanlig ordning idag och inom kort så bör alltså en (vad jag hoppas är en efterlänktad) "Filmspecial" komma upp.

Tänkte också bjuda på en kommetar som jag fick till inlägget "Until It Dies..."
"Det är väl just det som gör bloggning lite "så där" som kommunikationsform. Många kanske läser, väldigt få orkar kommentera. Det blir väldigt enkelriktat och utan feedback står man där och undrar om det man gör ens är värt att ägna tid och energi åt. Tyvärr så tror jag inte bloggvärlden nånsin kommer bli bra på det där om man nu inte skriver om den där nya mascaran som åhléns köpt in. För att inte hamna i nån blogdepression så tror jag man måste värdera antal besökare högre än man kanske gör. Det är ju faktiskt feedback i sig. Hoppas du lyckas hålla elden vid liv!"

Tack Lorre vem du nu än är för dessa ord och jag känner igen mig i denna iskalla bloggvärld.
Frågan lyder:
Känner ni igen er i detta också?

Cheers!!

2011-02-04 @ 12:00:00 Allmänt Permalink

hah at your musical service vettu :D

Så sant så sant, du kan skaffa plasttuttar och visa upp dom :D Då kommer du nog få fler kommentarer ;)haha

Jag hade nästan 300 besökare på 2 dagar.. med 3 kommentarer. HAH!

Håller med om att besökarantalet i sig är feedback, speciellt om man har ett någotlunda stabilt antal besökare varje dag. Kommentarer är mest en kul bonus.

Jag tog bort besökarräknaren-jag har hellre 50 engagerade läsare som bryr sig (de som gör det är fantastiska) än 500 som bara läser. Jag är inte säker på att det är de bästa bloggarna som får flest läsare-klart att en sminkblogg får fler läsare än en hårdrocksblogg. Jag bloggar för att jag trivs med det och den dagen jag inte vill längre lägger jag ner.